Jag och Bonden

Vi har helghandlat, ni vet när man öser ner alltför många goda saker i korgen (ja, vi kör korg på helghandlingen). Eftersom det är helg bestämmer vi oss för att fläska på med riktigt mycket lufttorkad skinka.
Det är kö i charken. Fler tänker som vi. Bonden tar sig an köuppgiften medan jag fortsätter rundan bland hyllorna.

När Bonden ska ta sin kölapp så blir han trängd av en medelålders dam som snor åt sig en lapp framför näsan på honom. Inte betalar hon trängselavgift heller. Samma dam tar sedan evigheternas evighet på sig med att bestämma vad hon ska ha.
Lite senare hamnar vi bakom nämnda dam i kön. Det är då första gången jag anträffar henne. Eftersom hon hellre pratar i sin mobil än lägger upp varorna på bandet hinner jag, som inte aaaalls stör mig på personer omkring mig, bli lite smått irriterad.

Då vi går ut till bilen (damen i frågas man har parkerat precis utanför ingången) berättar Bonden att hon dessutom ställde sin korg mitt i en av gångarna, blockerade framkomligheten, för att vandra ut på plockatillsigpromenad i närliggande hyllor.
-Då hade jag flyttat på den, sa jag.
-Klart jag gjorde, sa Bonden. Jag gömde den.

I löööve Bonden, lika mycket som I löööve att få hem 12 nya klädesplagg. Nej, mer till och med.

För er som undrar så beter jag och Bonden oss alltid på ett förträffligt sätt. Jag säger som min farbror Björnen:
"Jag har alltid varit ovanligt exemplarisk"