Jag och Bonden

Idag var det dags. I fem och fyra år har jag haft förmånen att vara fröken för ett gäng underbara ungar.
Men så kom den till sist, skolavslutningen. Mina älskade fina elever lämnar nu vår lilla skola för nya äventyr. Det är de redo för. Jag är glad för deras skull.

Jag har blivit översållad med blommor och fina presenter idag. Det allra finaste var en vit låda. Denna låda är fylld med teckningar och brev som eleverna skrivit till mig. I kyrkan och på skolgården hade jag tårar i ögonen. När jag sedan läste det första brevet i lugn och ro hemma storgrät jag.

Jag ser ändå fram emot en ny, härlig klass till hösten.

Men just nu är det svårt att se tangentbordet. Ögonen är lite våta igen.
Fina, underbara barn vad jag kommer att sakna er.