Det räcker nu
Alltså, det här med jätteåskväder. Jag gillar inte det. Om man har läst mitt tidigare inlägg om åska är det väl ganska uppenbart.
När jag sitter i mitt klassrum på eftermiddagarna (där det för övrigt är 27 grader varmt) och hör att det börjar mullra slår pulsen lite snabbare. Från skolgården hör jag barnen göra glädjetjut över att åskan äntligen kommer. Jag kan ju inte gärna be dem att håla mig i handen...
Vet ni vad jag gjorde i eftermiddag? Jo, jag är ju numera rädd om min trädgård, den har blivit mitt lilla skötebarn. Regnet stod som spö i backen och åskan närmade sig allt fortare. Sånt gillar inte blommor. Iförd regnställ begav jag mig ut för att snabbt ställa in några krukor under altanen. Precis när jag lyft upp sockerlådan som jag har sått sommarblommor i blixtrar det till. Två sekunder senare smäller det.
Jag skrek högt och sprang in det fortaste jag kunde. SKITRÄDD!
En minut senare kommer Bonden hem. Jag har nog aldrig varit så glad att se honom. För det finns inte en chans att jag hade vågat vara ensam i huset med det där ovädret över huvudet. Nej, då hade det blivit containern.
När jag sitter i mitt klassrum på eftermiddagarna (där det för övrigt är 27 grader varmt) och hör att det börjar mullra slår pulsen lite snabbare. Från skolgården hör jag barnen göra glädjetjut över att åskan äntligen kommer. Jag kan ju inte gärna be dem att håla mig i handen...
Vet ni vad jag gjorde i eftermiddag? Jo, jag är ju numera rädd om min trädgård, den har blivit mitt lilla skötebarn. Regnet stod som spö i backen och åskan närmade sig allt fortare. Sånt gillar inte blommor. Iförd regnställ begav jag mig ut för att snabbt ställa in några krukor under altanen. Precis när jag lyft upp sockerlådan som jag har sått sommarblommor i blixtrar det till. Två sekunder senare smäller det.
Jag skrek högt och sprang in det fortaste jag kunde. SKITRÄDD!
En minut senare kommer Bonden hem. Jag har nog aldrig varit så glad att se honom. För det finns inte en chans att jag hade vågat vara ensam i huset med det där ovädret över huvudet. Nej, då hade det blivit containern.
Kommentarer
Trackback
