Jag och Bonden

Det är hårda tider för bönderna nu. Sådana tider när Bonden blir sittande i traktorn hela nätterna. Senaste dygnet jobbade han från 8.00 till 7.30. Jag vet inte riktigt vilken sorts batterier han går på.

Således har jag sovit ensam i natt. Eftersom jag inte är det minsta mörkrädd bekommer det mig inte.
Vanligtvis.
Undantaget är när det åskar. Jag är nämligen skiträdd för åska. Ni kan tycka att det är hur larvigt som helst, men jag har blivit ordentligt skrämd av ett åsknedslag en gång. Därför törs jag påstå att åskrädsla är lite mer logiskt än att vara rädd för spindlar. Det är jag nämligen också skitförskrämd för.

Åskan drog i gång strax efter tolv. Då hade jag inte somnat. Sedan spenderade jag de kommande timmarna med att räkna hur långt det var mellan blixt och knall. Vid tvåtiden var jag ute en sväng på altanen för att dra på regnskyddet på vår nya gasolbrännare. Det i sig var ett slit, den är över två meter hög. Alltså fick jag stå på en pall. Jag kan åtmindstone glädja mig med att jag inte har problem med svindel (eller ja, det är visserligen relativt). Gasolbrännaren står nämligen precis vid räcket, där det är dryga 3 meter ner till marken. Marken sluttar sen brant ner mot ån. Lägg då till mig på en pall. Min kollega tycker att jag ska ha flytvästen på mig nästa gång jag ska dra på det skyddet.

Någon gång efter tre somnade jag. Det blev allt som allt tre timmars sömn. Tre dåliga sådana.

Åskan har sedan kommit och gått hela dagen. Jag tröstar mig med att man kan ju alltid gå ut och sätta sig i bilen. Detta brukar stanna vid en tröstande tanke, jag går aldrig ut till bilen. Men jag kan om jag vill.
Sen berättar Bonden att han har sett ett program på Discovery om att det inte alls är så säkert att sitta i en bil när det åskar som alla tycks tro. Det ska tydliga vara bättre med en container.

Tack gode Gud att vi trots allt har den här. Den är nog inte så dum ändå.