Som i Kalle Anka på julafton

Min bloggfrånvaro förra veckan berodde på en skidresa. Det och att blogg.se app suger.

Första dagen i backen började med två lugna åk. Sedan tog vi liften upp med de lite brantare pistarna, för att åka en av mina favoritbackar.
Störtloppsbacken.
Nu vet jag inte om namnet på pisten har med saken att göra, men jag kände att nu ville jag släppa på ordentligt. Inte störtlopp, men full fart under skidorna.
Bonden såg hur jag försvann ner för branten och undrade stilla hur länge det skulle gå.

Det gick en brant. Det gick en halv brant till.
Sen satte jag skidan i en snöhög där den högg fast, gjorde en halv volt framåt och landade på huvudet.
(Tack och lov att skidorna löste ut)
Enligt Bonden såg det precis ut som scenen i Kalle Ankas julafton där Kalle är djungelfotograf och den superjobbiga fågeln kör omkull med en fantasimotorcykel och ramlar rakt med näbben ner i marken och Kalle sen slår ner ågeln med en stor hammare. Fast utan hammare då.

Har jag sagt att jag har hjälm?
Det är bra grejer.

Sen har jag sagt det förut, men det tåls att säga igen.
I backen åker man skidor, man står inte skidor! Om man måste stanna i backen gör man det vid ena sidan.
Sen kan man naturligtvis kana på magen i bra bit mitt i backen. Men det kräver att man har ramlat först. På huvudet till exempel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0