Jag och Bonden

För första gången på fem år ska vi inte hålla nyårsfest hos oss. Nej, vi är bortbjudna. Jag har alltså, för ovanlighetens skull, kunnat slöa hela dagen hittills. Alltså enbart spenderat tid i soffan framför Desperate Housewives, läsandes en bra bok och iklädd myskläder. Nu är naglarna lackade för andra gången, ansiktet är insmort och den nya lilla svarta (vars urringning kommer göra mig smått obekväm hela kvällen) är nystruken.
Så nu vore det trevligt om den något besvärande huvudvärken kunde gå över.

Men för all del...

GOTT NYTT ÅR kära läsare!!

Vi ses 2011!!

Vi bor ju på landet. Det är inte så ofta vi får oväntat besök och att det då ringer på ringklockan, även fast vi numera har två ringklockor, en som spelar en snabb march och en som spelar "My heart will go on".
Så varför ska det alltid ringa på dörrklockan när man än mindre representabel att öppna dörren? Den senaste veckan har det ringt på dörren två gånger.
Som nyss. Det ringde på dörren. Jag går fortfarande runt i pyjamas, med oborstat hår och skitiga glasögon. Kul att öppna då.
Sen var det för några dagar sen. Det ringde på dörren. Jag satt på toa och det var inte så att jag bara kissade. Så jag var ju tvungen att springa och öppnade med byxorna krings fotknölarna.
Eller nu hittade jag på. Jag satt kvar.

Tillsist ett citat från Pippi Långstrump:

"Kom in eller stå kvar, mig kvittar det."

Kommer ni ihåg gardinfrågan? Nu har jag bestämt mig och de nya gardinerna levererades några veckor innan jul. Nu återstod bara ett litet problem. Tidigare i år, i juni, bad jag Bonden skruva i den ena gardinstången lite bättre, eftersom den satt snett.
- Det är mycket bättre att byta skruven och sätta i en längre, sa Bonden och tog ner gardinstången. Detta var som sagt i juni. Nu är det december. Tror ni att gardinstången kommit upp? Nejdå, den har legat på golvet i ca sex månader. Visst kan man dra igång en jämställdhetsdebatt om att jag borde satt upp den själv, men någon nytta ska jag väl ha av Bonden (märk väl det ironiska tonfallet).
I alla fall kommer jag hem från jobbet och gardinstången är uppe. Gardinerna behövde alltså inte vänta lika länge som jag.
Bonden berättar ingående hur krångligt och jobbigt det var att stätta upp gardinstången igen, eftersom det behövdes en expanderskruv. Den skruven fanns i ett förråd, men dryga metern med snö framför dörren. Bonden berättar om hur svettig han blev när han skottade.
Det är då man inte kan låta bli att säga:
- Det var inte så mycket snö i juni.

Två nya datorer is in da house. Routern är inkopplad. Nu ska det bara ringas en pling till bredbandsleverantören för att fixa en ip-adress till (hade ingen aning om att det var så). Sen kan Bonden och jag surfa samtidigt.
Tänk, då kan vi prata över facebook.
Så praktiskt det ska bli att slippa skrika så det hörs från tv-soffan till arbetsrummet.

...men min dator gör inte det. Den har släckt ner, givit upp, tagit långledigt, springer inte mer. En ny är beställd. Men för er skull, mina kära bloggläsare, har jag krupit långt in i gömmorna och letat fram en gammal laptop, som när den vill faktiskt kan samarbeta och på så sätt få fram några ynka blogginlägg.
Fast man kan ju få en del gjort när man inte har en dator som tar en del (ganska mycket) av ens tid. Jag har gjort knäck, julköttullar och löjromssill.
Sen har jag klätt granen också. Två gånger. Jag har bara en gran, inte två.
Men visst är det helt normalt att först klä granen full med röda kulor och rött pynt, för att sedan ångra dig och byta allt det röda mot vita kulor ochh vitt pynt?
Bonden tycker inte det, men så säger han att han inte kan något om julgranar heller.
Jag bytte i alla fall inte ljusslingan eller julgransfoten.

När Bonden talar om för folk att han är just bonde, får han alltid frågan om han har djur. Inget fel med det, det är en helt naturlig fråga. Han svarar i alla fall nej. Är jag med så svarar jag att vi har två katter.
Men nu minsann har djurbeståndet utökats!

Jorå, vi har blivit med rådjur. De kommer dagligen och äter de äpplen som ligger under snön. De får de så gärna. Och tror det eller ej, även om jag fångar möss i fällor så vill jag inte skjuta dessa. Som den djurvän jag faktiskt är blir det i stället att utfodra dem lite mera.

Men en sak slog mig. Nog borde väl jag kunna söka djurbidrag för dem??
Bonden är numera heltidsbonde utan lön och jag behöver fortfarande handväskor.

Det finns fler som är intresserade av besökarna.


Lill-Katt tycker att det här är bättre än tv.

Nyss körde en av grannarna förbi, ovanligt sakta. Jag har alltså även fått naturliga farthinder. Det gillar jag!

Jo, den kära Furmanskan, som jag någon gång ska bilda en bokklubb med (vi ska starta en egen serie med reseskildringar också) har gett mig en award.
Man tackar!!!

Awarden går ut på att man ska lista sina tre favoritförfattare och välja ut en bok vardera från dessa. Eftersom jag ÄLSKAR böcker och har ett eget bibliotek, eller ett rum med bokhyllor, går jag dit för att plocka fram favoriterna. I mitt bibliotek samlas allt från August Strindberg till Sofi Fahrman. Jag läser alltså allt.
Genast stöter jag på problem. De författare jag samlat på mig flest böcker av har inte skrivit någon av mina favoritböcker. Jag älskar att under sommaren frossa i deckare och har hyllvis med dessa, men favoritböcker?
Nej.

Därför gör jag så här:

Mina favoritböcker och deras författare!

1. Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Denna serie (Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige) läste jag sommaren 2003. Jag sörjde när jag hade läst ut dem. Men eftersom jag mer än gärna läser om mina böcker när det har gått ett tag så kan jag ju snart läsa dem igen.

2. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Jag köpte den boken på grund av dens vackra omslag och fann en ännu vackrare historia. En historia som samtidigt är smutsig. Men så vacker.

3. Harry Potter av J.K Rowling. Om jag måste välja en favorit får det bli den tredje boken Harry Potter och fången från Azkaban. För jag gillar julen i den. Fast ändå, när jag tänker efter, så är ändå den sista, Harry Potter och Dödsrelikerna den bästa. Och tro mig, den är ingen barnbok.

Sa jag att jag älskar böcker? Därför, som en ren bonus, slänger jag in ett par favoriter till.

Hemlängtan av Michelle Magorian. Det är en ungdomsbok, min absoluta favorit, som jag har läst ett oräkneligt antal gånger. Den handlar om Rusty som 12 år gammal återvänder till ett krigshärjat England efter att ha varit evakuerad i USA.
 
I taket lyset stjärnorna av Johanna Tydell, också en ungdomsbok. Flera har säkert sett filmen, men LÄS BOKEN! Den innehåller det starkaste kapitel jag någonsin läst i en bok.

Den vita liljan av Elisabeth Nemert. En bok med fantastika beskrivningar. Handlingen utspelar sig på 1400-talets Italien. En bok om konst, ödet och viljan.

Skönhetsskolan i Kabul av Deborah Rodriguez. En bok om hur en amerikansk kvinna, efter talibanernas fall 2001, startar en skönhetsskola i Kabul. Med svart humor beskriver hon hur det är att skapa en kvinnlig fristad i ett mansdominerat land.

Som ni märker kan jag hålla på hur länge som helst. Men jag återkommer en annan gång och lämnar i stället stafettpinnen till:

1. Catta  

2. Fyra nyanser av rosa 

3. Klankis 

4. Tankeverkstan 

5. Lyckans land (som inte har en offentlig blogg, men jag tror hon kan ha några bra boktips och jag kan alltid vidarebefodra hennes tips om någon vill det) 


Regelsamlingen:
1 Tacka den du har mottagit priset av.
2 Kopiera prismärket till din blogg.
3 Berätta vilka tre författare du räknar bland dina favoriter, och nämn en favoritbok per författare.

I min länklista har jag en mapp som heter "Städtips". Jag blir alldelses pirrig i magen av städtips. Riktiga husmorstips ska det vara.
Någon som delar denna passion?

Kolla här då, dregel liksom.

Här tipsar de också, men om lite allting. Även om kvinnliga besvär. Fast det dreglar jag inte över.

Varje gång Bonden köper en ny traktor så kommer det folk som vill titta på den. De provsitter, provkör, kollar reglagen, dispalyerna, däcken, kraftöverföringen. Sen pratar Bonden och de om traktorekipaget i timmar, jämför med andra märken, diskuterar körtimmar, bränsleförbrukningen och andrahandsvärdet.

Så är det aldrig när jag köper en ny handväska. Det kommer ingen för att titta på underverket, känna på skinnets kvalité, prova dragkedjan, kolla hur mycket som får plats i väskan, känner om den passar bäst på axeln eller i armvecket, analyserar om det är ett lagom antal fack i väskan eller hänger upp väskan på en krok (här skrev jag krog först, det hade i och för sig funkat det med) för att sedan, tillsammans med ett glas vin, titta på den och njuta av dess skönhet.

Det är verkligen konstigt, tycker jag.

Väl värd ett besök, helt klart.

Bonden har köpt en julklapp till sig själv.

Gissa om jag är spänd på vad jag ska få!!