Jag och Bonden

Vilken film!
Jag vet att jag är hopplöst efter, men jag har precis sett den.
Den var underar. Fantastisk.

Om ett land som jag både älskar och blir galen på.

Ett land med min favoritplats på jorden.

Citat från brittisk kvinna:

"Om du lovar att bygga ett sånt över mig när jag dör -

då vill jag dö i morgon."

Kärlekens tempel.

Jamals guidning över Taj Mahal äger.

Det snöar ute.
Fan vad det snöar ute!
Jag kom på ett sätt att göra det hela lite lättare att uthärda.
Vi bokade biljetter till Kalefornien. Det blir Santa Barbara.
Men för ett O.C freak som jag är det nödvändigt att åka till Newport.
Jag måste dit.

Jag fyller snart...hrmm....okej jag säger det...28 år!

Men man skulle kunna tro att jag är typ 12.
Tidigare grämde jag mig varje tisdagskväll, eftersom kanal 5 har hittat på något så urlarvigt som säsongsuppehåll för Desperate housewives även under vinter.
Fast jag tycker fortfarande det är larvigt, det gör jag.
Man jag grämer mig inte.
Jag har solokväll, Bonden spelar bandy. Av någon underlig anledning känns det mycket mer solo än exemplevis igår kväll, när han satt i traktorn till 23.00. Och ändå kommer han hem strax efter 22 ikväll.

Men det gör inget.
För jag är helt besatt.
Helt tagen.
Av det här:



Först filmen. Sen böckerna. Just nu "När jag hör din röst". Det är grymt spännade.
Tur att inte Bonden är hemma, för jag vill ändå inte umgås.
Mer än med vampyrer.

Frågan är nu bara vilken 12-åring jag ska muta för att hänga med mig när nästa film visas på bio?

Lördagskvällens meny i bild

Varning: Läs inte bloggar före läggdags!
Hela natten har de varit med mig. Bloggarna.
Jag och fru Furman var på bloggträff med Ting och Sus. Jag känner inte de två sistnämnda, men de känner varandra.
Bloggträffen utspelades på ett värdshus. Närmst intill värdshuset låt ett stort slott i rött tegel. Jag är ett stort fan av slott, men det fanns ingen tid alls att stanna och titta. Jag vred nästan nacken ur led, när fru Furman och jag körde förbi. Vi hade en skitgammal Saab 900. Den var mossgrön.
I matsalen, där vi alla satte oss runt ett stort bord, hade de tapetserat med vadderat tyg, tänk överkast. Småblommigt överkast i vitt och rosa, men små bilder av 1700-talsdamer på.

Vi alla ja. För det var fler.
Men på träffen var också Tings hela släkt. Jag fick sitta igämte en jättegammal gammelmormor.
Vi åt alla kött doppat i ostfondue. Fonduen serverades i en stor skål som vi alla stod i kö till.
Skolkök. Rosa skimmer. Nervositet för att träffa dessa människor på riktigt.

Plötsligt ringer min mobil. Pinsamt att ha på den under middagen.
Jag tar upp telefonen för att svara.

Det är jobbet.
Klockan är 08.17.
FAAAAAAAAAAAAAANN!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det var väl dags nu.
Att unna sig lite.
Så jag köpte en ny olivolja.


 

89 spänn. Som hittat. Men den doftar ljuvligt.

Bonden har också unnat sig, i förra veckan. Eller egentligen då. 



Hej nya traktorn!

Visst, olivolja till mig och traktor till Bonden.
Hans var dyrare.

Jag läser många bloggar, både från okända och kända människor.
Vad som slår mig ibland är hur folk orkar??
T ex så läser jag Pernilla Wahlgrens blogg, ni vet, hon från familjen som man antingen älskar eller hatar.
Jag tycker hon är ok och jag gillar hennes blogg.
Visst drar hon nytta av sitt kändisskap och ställer upp i mindre lyckade reklamkanpanjer, men det är inget jag hänger upp mig på. Jag kan ju skratta åt det, men jag blir inte förbannad. Det är väl en del av kändisvärlden. Dessutom jobbar ju människan, även om hennes yrke ligger långt från min verklighet.

Ibland läser jag igenom kommentarerna på Pernillas blogg. Om ni vill se den svenska avundsjukan, så kan ni göra det där.
Avundsjuka gör mig så trött. Om man nu blir så störd på att hon rest till Thailand och leker med Bamseklubben, varför lägger man ner värdefull tid på att läsa om det då?

Samma sak händer ibland på okänt folks bloggar. Om man blir så himla störd på något som står i en blogg (nu menar jag inte inlägg gällande  t ex hets mot folkgrupp, ren kränkning mm, sånt måste vi regarera mot) varför läser man då?

När det gäller Pernilla har hon ändå en del självironi.

Jag vet i alla fall vad det är som gör män till pojkar igen.
Bonden fick en bilbana av mig i julklapp.
Ikväll är det race.

Fröken Blund önskade till sin födelsedag att hennes läsare skulle tala om vad de är bra på. Jag sa att bl a att jag är grym på att laga mat (det andra var att jag är en kanonlärare och är bra på inredning, om ni undrar).
När det gäller mat är jag grym, det är sant!
Som ikväll t ex. Jag bestämde mig för att inte åka och handla utan laga något av det som redan fanns i frysen.
Så det blev räk-och löjromstoast till förrätt:

Smakar inte illa...

Sen blev det pasta med oxfilé- och ostronskivlingsås toppad med parmesan till huvudrätt, med en sallad på tomat, ruccola, solroskärnor och solrosfrö vid sidan om.



Kåtgott, sa Bonden. Jag vet inte om han har alla hästar i kanoten, men han kastar inte glas i stenhus i alla fall...

Efterätt? Jo, den är köpt. För jag gör inte lika god glass som Ben & Jerrys. Eller det vet jag ju inte, för jag har aldrig prövat!

När jag julpyntar gör jag det ordentligt. Går helt bananas. Min minimalistiska sida flyr sin kos och kvar finns bara julgalningen.
Jag älskar varje stund av det. Julgranen planeras månader i förväg. Jag har fem olika uppsättningar av julgranspynt. Men jag använder inte allt på en gång, nej, det är olika färgskalor för varje år. Det har hänt att jag  köpt en ny uppsättning, för att sedan hitta en ny spännande färg, och då köpt ytterligare en, samma år.
Sen njuter jag av alltsammans. Fram till jul. Jag står ut med det till nyår.
På det nya året ska det väck. Direkt. Men i år blev jag förkyld. Det fick vara kvar. Till idag.
Men nu är det borta! Gran, tomtar, ljusstakar, stjärnor. VÄCK!
Några nya inredningsdetaljer är framplockade. Älskade laminon är tillbaka i sitt hörn. Hela dagen tog det.
Så sköönt. Nu när det är klart.

Fast just det. Jag har ju övervåningen kvar. Vi har ett stort hus så vi bor inte där uppe. Men julpyntat har jag gjort. Ska ta bort det nu. Eller sen....

Det är visst snökaos i södra Sverige idag. Isvindar.
Jo tack, jag vet.
Jag har varit i Staffanstorp. Sen blev det en tur till Malmö där vi åt riktigt god och stark (tur det, för jag är GENOMFÖRKYLD) mat på fina Annas favoritrestaurang.
Varför Skåne idag då?
Jo, för vi har handlat. Och sålt. Dealat lite liksom.
Leverans sker i nästa vecka.
Jag gissar att jag inte kommer se Bonden så mycket efter det.

Men jag kan ju alltid hänga med Brenda och gänget.

Förresten är du väl hemma igen, Fru Furman?

Idag var mjölken slut. Så jag begav mig ut i kylan och snön för att inhandla ny.
Jag åkte till Lanthandeln, till hon som alltid jobbar och aldrig har stängt, inte ens före öppningsdags.
Idag var det stängt.
I vägkorset hade jag ett val. Åka till Bynn eller åka till den mindre byn, som ligger närmre.
Jag valde att åka den kortaste vägen. Trodde jag.
Men Ica i Väderstad var stängt.
Varför jobbar inte folk på nyårsdagen? Efter att ha haft den lugnaste nyårsafton ever (om man bortser från den för två år sen när jag firade in det nya året på ett indiskt natttåg, tillsammans med 50 sovande människor) hade jag ingen förståelse för trötthet och ev bakfylla.
Så jag åkte till Bynn. Köpte tre l mjölk, 1 coca-cola och en påse med pinjenötter.
Sen åkte jag hem.
Fyra mil för tre liter mjölk.
Jippie!