Jag och Bonden

Kolla drivan på vår altan.

Eller på vår trappa.

Nu kommer det! Mitt Ullaredsinlägg! Lika bra som på tv. Eller inte riktigt kanske, jag såg ju varken Morgan, Boris eller Ola-Conny. Fast jag såg Donatella Versace. Tänk att det går så dåligt för modehuset att hon måste handla i Ullared. Det kan ju ha varit någon annan också, men hon såg lika hemsk ut, så man vet aldrig.
Till att börja med vill jag säga att jag var i Ullared. Inte på Ullared. Däremot på Gekås i Ullared. Men jag har alltid stört mig på att folk säger "jag var på Ullared". Det är ju bara så fel.
När man har varit i Ullared får man alltid frågan om det var mycket folk. Den frågan är relativ. Om jag säger så här: Vi kunde gå rätt in, det gick att röra sig och vi hade en person framför oss i kassan. Då är det inte mycket folk, säger de som har varit där när man får köa tre timmar i kassan. Sen att det ändå är folk precis överallt, spelar ingen roll.
Jag hade bestämt mig för att hela tiden hålla mitt goda humör uppe. Det är ingen enkel sak i Ullared. Men jag jobbade på bra. Först började vi på hygienavdelningen. Smått hysteriskt, folk blir som galna när de kan köpa billig duschcreme. Bonden (jo, han var med, jag ljuger inte!) ställde sig på mina order stilla med våra vagnar, sedan gick (trängde) jag mig runt och fyllde famnen med schampo, duschcreme, wettexdukar och tandkräm.
- Har du sett Bonden, nu kan vi tvätta oss igen!
När jag basunerade ut det tittade folk jättekonstigt på mig. Alltså fatta, jag skojade ju bara (samtidigt som jag diskret luktade mig under armhålorna).
Emellanåt ropades efterlysningar på olika vagnar ut. De har nämligen en sån fiffig uppfinning i Ullared. Alla vagnar är märkta med en färg och ett nummer. För att jag absolut inte skulle glömma min vagns färg och nummer skrev jag upp det på armen. En lapp går att tappa.
Efter detta delade jag och Bonden på oss. Han gick ner i källaren, till verktygen (så ointressant) medan jag trängde mig fram mot damavdelningen. Hela tiden på gott humör.
På damavdelningen hittade jag en kort bolerokavaj samt en jeansskjorta som såg intressanta ut. Ner med dessa i vagnen för att hitta en spegel att prova dem vid. Nu tror ni som aldrig varit i Ullared att de inte har några provrum. Det har de visst. Men GLÖM att jag ställer mig i kön dit!
I stället gick jag ned mot leksaksavdelningen. I högtalarna kommer det ett nytt utrop med en efterlysning på en vagn.
Jaha, tänkte jag, inte är det min i alla fall, för jag har ju blå XXXX. Sen tittar jag ner på vagnen. Och inser (håll i er nu) att jag kör runt på en gul!!!! Jag har begått den värsta av dödssynder i detta lågprisets mecka. Jag har tagit någon annans vagn!! Och vad som är ännu värre är att (förlåt en egoist) i min vagn, som jag inte har, ligger min handväska med min plånbok i. I ett sånt läge är det bara att tacka högre makter att jag inte hade min LV denna dag. Efter ett paniksamtal till Bonden, rusar jag tillbaka mot damavdelningen. Det går att ta sig fort fram även på Gekås. Fast man måste ha hög puls. Väl framme vid jeansskjortestället står den. Min vagn. Snabbt som ögat byter jag tillbaka och går därifrån som om inget hade hänt. Jo, så gjorde jag, och innan alla Ullaredsfreak har hunnit explodera över att jag inte lämnade in vagnen som jag hade "stulit", så var det inte den som var efterlyst. Jag lever ännu på förhoppningen att ägarinnan till den andra vagnen fortfarande nös damm i provrummet.

Sedan fortlöpte besöket utan större missöden. Visserligen var besöket på leksaksavdelningen en mardröm i sig, men vi fick ändå tag i ett lass med julklappar till syskonbarnen, så det var det värt. Julavdelningen var också något av en upplevelse. Ungefär som råttor i en bur. Ett litet tips till dig som funderar på att åka till Ullared: Akta dig för kärringavdelningarna, alltså typ damavdelningen, julavdelningen, hygienavdelningen. De är hemska. I källaren, bland verktygen, är det tvärtom ingen trängsel alls.

Och även om allt är billigt, blir summan ändå jättestor, när man kommer till kassan. Särskilt när man är en ljusknarkare som jag. Det blev nära på en överdos på ljus, om man säger så.

Hur det gick med det goda humöret? Det behöll jag genom alla mardrömsavdelningar, ända tills en kärring körde av min hälsena med sin vagn. Då skrek jag.

Innan jag visar in er i mitt "fynd-showroom" ska jag dela med mig av den absolut roligaste kommentar som jag har hört i Ullared (några år sen jag hörde den, dock)

Kvinna till expedit: Har ni någon fyndhörna här??



En och annan kasse...


Det är så skönt att få känna sig ren igen!


Nu har vi ljus, här i vårt hus! (29:-)


Fyra ljus står här på rad, ett har jag tänt för att du ska bli glad! (29:-)


Kort väst i fuskskinn (119:-)


Bolerokavaj (det ordet har jag kommit på själv!) (149:-)


Rock till Bonden (499:-)

Snöyran är nu inne på sitt tredje dygn och Bonden röjer snö de flesta av dygnets timmar. För att orka med detta gick han och lade sig tidigt ikväll, och det var honom väl behövligt.
Eftersom att jag då blev sittande själv i tv-soffan tänkte jag passa på att umgås med mina katter. Konstigt nog kunde jag inte hitta någon av dem. Då spenderade jag ändå en längre stund i köket och bakade paj, detta utan två små fyrbenta tiggare runt fötterna. Dörren till deras del av huset (tvättstugan) stod öppen. Ändå inga katter. Att de skulle vara ute är otänkbart, de gillar inte snö.
Sen hittar jag dem. De ligger och sover hos Bonden.
Ja men tack för det sällskapet.

Och till er som väntar: Ullaredsinlägget kommer, jag måste bara ha gott om tid! Fyndbilder utlovas dessutom, men tyvärr inga autentiska bilder inifrån själva varuhuset. 

Imorse var jag företagsam nog att ta den gamla bilen. Den man inte behöver vara ett skit rädd om. När det sedan var dags för hemfärd var det nämligen inte läge att vara rädd om något.
Nej, för att ta sig igenom meterhöga drivor gäller det att ta fart. Det gjorde jag. Full fart och direkt en decimeter snö på vindrutan. Jag såg ingenting utan körde på känn, fortfarande i full fart, tills vindrutetorkarna hade fått bort det. Väl hemma svänger jag in på gårdsplanen. I stället för att svänga som jag vill styr bilen mot den nya dieseltanken. Jag girar lite mer åt höger för att undvika att köra in i den, onödigt liksom. Sen sitter jag fast. Men vad gör väl det, jag var ju hemma. Bonden befinner sig en mil bort, i en trasig traktor. Jag kan inte åka och hämta honom, för det går inte att komma ut med den andra bilen. Det är ju "någon" som har kört fast en bil på gårdsplanen.
Tur att det finns andra bönder som kunde transportera Bonden hem.
Nu måste vi kanske köpa en ny traktor. Det blir säkert jättebilligt. Jippie så skoj.

En hel del är visst trötta på snön. Redan. Jag kan inte säga att jag tillhör den kategorin. Nej, jag tycker att det är trevligt med snö. Men trött är jag. Fast inte på den utan av den.
Det är nämligen så att snöfall numera betyder att telefonen ringer klockan halv tre på natten hemma hos oss (och ibland halv fyra, halv fem, halv sex osv..)
Nej, det är inte fel på vår telefonledning, det är mobilen som ringer. Larz Kristerz's "Jag måste ringa Carina" skrålar genom den tysta natten. För Bonden har numera snöjour. Eftersom jag ännu inte vant mig vid detta (det kommer jag att göra, av att det ringer, men huruvida det också gäller ringsignalen törs jag inte säga) är det lite si så där med nattsömnen just nu.
Fast jag skriver inte detta för att klaga. Nej, absolut inte, vi tjänar ju pengar på snön. Jag försöker bara förklara varför jag bloggar så dåligt.
Det är alltså en billig ursäkt.

Appro på billigt. Jag har varit i Ullared. DET får bli ett inlägg för sig det. Så fort jag orkar.

Jo, en till sak om sömn. I morse klockan 06.15, då sov jag gott, med 30 minuter kvar innan det var dags för uppstigning. Då var det någon som ringde på hemtelefonen. Vilken himla tur för den personen (och för mig) att jag inte vaknade av det.

Tove har en tävling där man ska tyda lappen med barnbokstäver. Vill bara tala om att sånt är jag bra på! Mer tävlingar av det slaget, tycker jag!

Jag bor i ett I-land. Då är det väl helt tillåtet att ha I-landsproblem? För det har jag! Jag måste köpa nya gardiner till vårt vardagsrum. Och ja, det är jobbigt! Inte för att det är svårt att välja. Det finns ju inget att välja på! Jo, det finns massor av mönstrade, ursnygga gardiner. Som inte passar hos mig, hrm oss. Nej, vitt ska det vara.
Större delen av året, mars till december, kör jag gardinlöst. Jag gillar det. Men till advent vill jag boa in mig, då med endast vita gardiner. Jag har en uppsättning. En. Som jag är så innerligt trött på. Som är så illa sydda. Jag har stört mig på dem från början. De har ändå fått hänga med i, ja håll i hatten nu, fem säsonger. FEM!! Ni fattar nu hur jag kommer undan med alla handväskinköp, eller hur? Dessa som jag har är i alla fall vita panellängder i linne. I fult linne. Jag skulle kunna tänka mig att ha vita panellängder i snyggt linne, men en lite större förändring än så kunde ju vara kul. Fast en vit förändring då.
Så bloggsverige, nu behöver jag hjälp. Vad ska jag ha för gardiner, och vad som är ännu viktigare, var får jag tag i dem???
Det gäller dessa tre fönster.

Varde ljus!

Kom igen nu! Alla tips mottages tacksamt, fast jag lovar inte att jag kommer att gilla alla. Jag kan tänka mig något med mer volym (kan man säga så om gardiner?) men volanger och gardinkappa går bort. Gardinerna får heller inte äta upp halva fönstret, SÅ mycket vill jag inte boa in mig!

Jag har ett par fina boots som fungerar höst, vid mild vinter och tidigt vår. Sen har jag ett antal skinnstövlar av olika modell som också täcker upp denna period, växelvis dock. För kalla vinterdagar har jag ett par praktiska kängor, ett par näbbstövlar och ett par UGGs.
Idag är det snöslask och vattenpölar. Till det har jag ett par lindblomsgröna gummistövlar med blommor på. Skulle inte tro det va.
Så jag har rustat upp. Med något som visst ska vara en tonårsfavorit. Men jag kör dem till dubbelknäppt kappa och LV-väska, det blir väl en fin kombination?



Jag säger bara: Akta dig gårdsplanen, för här kommer jag!

Det fullkomligt vräker ner snö ute. Som vanligt här på slätten så kommer snön inte bara uppifrån, nej den kommer från alla håll i form av drivbildning. Så det är dags att plocka fram de gamla kunskaperna om vilken hastighet som behövs för att komma igenom drivorna utan att köra fast samtidigt som man ska undvika att köra i diket.
Vill ni ha bilder på det? Glöm det.
Jag bjuder bara på det här. Vår vecka på Fuerteventura.


Här är vi (även om vi inte är med på bilden) i den vackra byn Betanquría. Där hade de också en grymt fräsch toalett, helt klart värt en euro. Jag ska nog skriva ett eget inlägg om rena toaletter sen.

Här är vi på bild!! Ett riktigt kort a lá mig och Bonden.



Vi hyrde bil en dag. Fuerteventura är en på sitt sätt mycket vacker ö, med många vulkaner och många getter. Vi såg en get som sket. Nej, bara skoja. Ni märker hur trött jag är just nu va?



Dagens fråga!
Vem tror ni har byggt det här?
1. Bonden
X. Jag
2. En hel annan person.



Eftersom vi är två lagom mogna 28-åringar köpte vi varsin bodyboard. Hur kul som helst. Naturligtvis lyckades vi köpa dem i den absolut mest överprishypade turisktshoppen *komma ihåg att inte ta första bästa affär nästa gång*.



Det var jättevarmt i vattnet och en massa sol. Om det intresserar er, vill säga.



På flera ställen hittade vi såna här små "gatugym". Jag tyckte att de var vansinnit roliga.



Vid strandpromenaden. Fast jag sitter ner, så klart. Lite vin på en restaurang efter en stunds shopping.



Vår sista kväll, på en tapasrestaurang. Kan man säga att det syns att det inte är mitt första glas med rödvin?



Inte Bondens heller precis...


Men galet vilken skön vecka vi hade.
Det gör att snön känns lite lättare. Med betoning på lite då.

Jag hade fått den här kommentaren på mitt senaste inlägg:

Måste kolla om du kommit hem igen eller om du flög iväg på kvasten på riktigt?

Miss u!

Jo, Catta, jag flög iväg tillsammans med Bonden. Fast inte på en kvast utan med SAS och Apollo till Fuerteventura.

Nu är jag hemma igen. Jag saknar dagar med strålande sol och temperaturer på 25-30 grader. Jag saknar att bada i ett 22 grader varmt hav och slänga mig i höga vågor.

Det ska tydligen bli snö ikväll. Jag får väl bada i badkaret. Fast utan vågor då.