Tänk på vad det är för helg, typ
Jag säger stressat: -Jag brukar inte se ut så här men jag ska jobba!
Killen ser ännu mer förfärad ut.
Ungefär här har jag redan fått nyckeln av Bonden och springer mot bilen.
Bonden säger: -Hon jobbar på skolan, det är Halloweenfest ikväll.
Jo, det är klart att han undrade vad jag hade för jobb.
Nästa gång ska jag nog ha på mig hatten redan när jag lämnar huset.
Bästa Bonden
Ikväll har jag haft föräldramöte i klassen. Kanontrevligt. Riktigt bra alltså.
Sen kommer jag hem till Bonden som överraskar med entrecote och ugnsbakade grönsaker och ett glas vin. Han gör förrätt också, avokado med räkor.
Galet vad bra jag har det.
Mitt livs kärlek...(osså jag då!)
Om tvätt
Istället vill jag veta vad ni brukar hitta i tvättmaskinen? När jag inte hittar ren eller smutsig tvätt brukar jag nämligen hitta vete eller halm. Det är inte så vanligt va?
En gång, när jag inte hade tvättat på rätt länge så hade till och med vetet grott inne i tvättmaskinstrumman och det hade vuxit upp ett litet grönt strå. Hur ovanligt är inte det??
Jag gillar bäst när jag hittar pengar. Fast om det är sedlar vill jag helst hitta dem innan de blivit tvättade. Det där med penningtvätt är ju olagligt liksom.
Kan nog snart mala mitt eget mjöl.
Sån kan man inte vara
Hon gillar, precis som jag, att köpa handväskor.
Den enda skillnaden är att jag kan betala för mina handväskor (hallå, Bonden köper inte alla!).
Nu läste jag på hennes blogg att hon har blivit mycket mer ekonomisk.
T ex så har hon börjar att tvätta. Innan slängde hon kläderna när de blev skitiga.
Snälla, säg att hon skojar!
(Bild lånad från tv3)
Sen är hon säkert jättenöjd att bli ett bloggobjekt (inte bara hon mig utan hos många).
Men det kan jag bjuda på. Utan kredit.
Duu scher schuuddig uut
Jag har fått ett "all-inclusive"-inbjudande från min optiker. Undrar just vad det innebär?
Om det ingår fritt med alkohol så kan det ju bli riktigt roligt att gå dit!
Fast det kanske blir suddigt hur man än gör, även med glasögon?
Dagens I-landsproblem
När man ska välja språk på dvd:n, och råkar trycka på Suomi i stället för Svenska. Det är faktiskt skitjobbigt.
Först googlade jag på Soumi. Då fick jag bara bilder på en massa indier och en naken karl. Fast jag trodde jag var rätt ändå, bastubad liksom.
Bonden brukar byta däck hemma, men...
För ca ett och ett halvt år sedan köpte vi en ny bil. I denna nya bil fanns inget reservhjul utan det fanns ett slags skum i stället. Bonden sa genast att det där litade inte han på, han skulle köpa ett reservhjul och lägga i. Jag tyckte att det lät smidigt med skum, och tänk så mycket extra plats det blir att packa på utan reservhjul. Inte för att vi brukar ha så extremt mycket med oss, vi gör ju inte som min bror, som tar med sig strykbrädan när han åker på semester.
I alla fall slutade vår diskussion där. Vid att köpa ett reservhjul eller inte.
I lördags åkte vi till Vallentuna för att titta på en vagn. Det är en sån där sak som jag inte vågar skriva på min facebookstatus, för genast associerar folk till barnvagn och sen är ryktet igång. Samma sak hände en gång när jag skrev att jag mådde illa (visst har folk för lite att göra?!). Nu var det alltså ingen barnvagn utan en spannmålsvagn (vad annars??). Det var ruskigt halt på vägarna i lördags förmiddag, så det var det lilla lugna som gällde. Om man inte fattade det själv så fick man snart bli varse via de olyckor som skett. Några mil innan Nyköping är vår sida av motorvägen delvis avspärrad av diverse utryckningsfordon. Bonden och jag spanar efter vad som hänt, men vi ser inget. Sen ser vi en bil liggande på taket, på andra sidan viltstängslet. Jag som är en känslig själ börjar nästan gråta av oro för dem som färdats i denna bil.
Vi fortsätter någon mil till, ännu försiktigare. Sedan observerar Bonden att något vibrerar i bilen. Hade det varit jag som kört hade jag väl avfärdat det hela som "skit i däcken" men Bonden svänger av direkt (tur det), vid Nyköpings bro.
Jaha, platt bakdäck. Och hur var det nu? Just det, inget reservhjul. Jippie.
Det blir till att ringa Toyota Assistans, inte alls lång telefonkö där inte. När vi tillsist blir uppringda av Assistanskåren får vi veta att de pga lokalbyte inte har sina däckmaskiner inkopplade. Bonden sköter konversationen med dessa assisterande bärgare, medan jag går och pratar med grannen på parkeringen. Ja, inte grannbilen, utan vår riktiga granne hemma vid gården, som samtidigt som vi är på väg norröver och just då har fikapause vid Nyköpings bro.
Tillsist bestämmer sig Bonden för att prova skummet. Som naturligtvis inte fungerar, eftersom däcket är heltrasigt. Efter några turer till med Toyota Assistans, som har mindre koll på det mesta, kommer bärgningskillen. Han berättar att han har fått tag på en lördagsöppen däckfirma i Nyköping, som visserligen stänger tolv, men som gått med på att hålla öppet för vår skull. Sagt och gjort, vår bil hakas på bärgningsbilen. För på flaket står redan en bil, BMW:n som låg på andra sidan vildstänglset. Oj, vad våra problem genast blir I-landsproblem. Jag tror nog att killen som körde den, och överlevde, gärna skulle ge mig en smäll för mitt gnäll. Fast jag har bitit mig i kinden idag, det kanske kan räknas?
I alla fall är vi ganska snart på däckverkstaden, de lägger snabbt på ett nytt däck som de tar ganska mycket betalt för och vi kan åka vidare. Mot Vallentuna. Där det blev ett vagnköp. Känns ganska bra att vi inte åkte i onödan ändå.
Men tack, det var trevligt sagt (idiot)
Jag har idag var på implementering av den nya skollagen och de nya läroplanerna, det var riktigt intressant och gav en positiv känsla.
Med denna positiva känsla, helt otroligt efter en heldags föreläsning, skulle jag hämta min bil i parkeringshuset. Jag blir smått irriterad när jag ser att bilen till vänster om mig parkerat lite onödigt nära, men det är ju lätt hänt. Jag blir genast lite gladare när billåset på denna bil blippas upp och ägaren, en äldre herre närmare sig. Irritationen är bortblåst (jag har ju en positiv känsla i magen) och eftersom jag tror på vänlighet säger jag glatt:
- Så bra, du kan du få köra ut innan mig, det är ju rätt smala parkeringsrutor (för det är det!).
Till svar får jag snäsigt:
- Parkera till höger i rutan så ska du nog se att det går bra!
Jag blir alltid lika stum av förvåning över någon kan bemöta en okänd, och faktiskt vänlig, människa så otrevligt. Så jag svarar: - Jaha, du.
Det är i sådana här situationer jag vill kunna ge ett snabbt svar. Men jag hinner inte. Jag skulle ju ha sagt att varenda bil i hela raden stod lite (med betoning på lite) till vänster i rutorna när jag kom. Om han nu vill reda ut detta med den som parkerade allra först så lycka till med det liksom. Jag vill också beklaga att han är så missnöjd och lever ett så frusterarande liv att han måste ta ut det på närmsta person i omgivningen.
Fast allra helst vill jag säga:
- Jag förstår att du behöver parkera till höger i rutan, för så fet och tjockskallig som du är så kommer du väl inte ur bilen annars!
Valet är avgjort!
Mina valdeltagare får pris. Ha, det skulle ni ha vetat, ni som inte röstade! Mina val är de bästa helt enkelt!
Rebecka, hon vinner en helkväll hos mig och Bonden på fredag. Då ska hon få vin och både känna och sniffa lite på LV. Det enda kravet är att hon tar med sig sin man.
Stina och Marie är två personer som jag aldrig har träffat. Men jag tycker om dem ändå. Därför ska jag, om jag träffar dem någon gång, bjuda dem på vin och en touch med sniff på min LV. Fast eftersom jag känner deras män ännu mindre (alltså inte alls) får de själva besluta om de ska med då.
Man vill ju inte få ett visst rykte, inte vara en Edie Britt liksom.
Låt mig presentera vinnaren!
Trösteväskan, det här valets store vinnare. Så är den ju blå också.
Torrt, surt och byte på g
Som ni säkert har märkt så är det rätt torrt på bloggfronten just nu. Egentligen vill jag fortsätta att visa er min handväskor, men kameran har ballat ur. Jag tänkte att Nationalmuseum kanske vill börja planera, med ombyggnation och allt, över var de ska ha sin fast utställning med mina donerade handväskor. Visserligen så ska jag ju inte donera dem än på 62 år, men de bygger väl inte om oftare där heller.
Jag tror däremot inte att Nationalmuseum vill ha min mage. Den är rätt sur. Den har rätt mycket magkatarr. Sån man kräks av. Men det finns ju Losec mot sånt.
Eftersom magen vill ha lugn och ro och inte drabbas av stressande beslut ber jag nu om hjälp.
Vilken handväska ska jag byta till?
(Jag ska bara ha den till på lördag, för på helgerna är det LV som gäller.)
Sätt igång och rösta nu då. Motivera gärna, så jag vet säkert att ni är på allvar engagerade i detta val. Jag menar, det är ju nu det riktiga valet sker, riksdagsvalet var ju bara en uppvärmning.
1. Ska jag ta väskan som är lik min "farmorsväska". Den har många bra fack och passar utmärkt till min kappa.
2. Den här går också bra till kappan. Dessutom är den pimpad. Men den har rätt dåligt med fack.
3. Eller ska jag ta "trösteväskan", den som Bonden köpte bara för att jag skulle sluta gråta? Den har JÄTTEMÅNGA fack, lite svårt att hitta bilnyckeln då. Fast den är snygg som få.
4. Kanske är det ändå den blingade New York-varianten som gäller, den som flugits in från landet i väst. Kan nog liva upp de flesta, till och med Elisabeth Höglund när någon sagt taskiga saker om hennes frisyr.
SÄTT IGÅNG OCH RÖSTA NU DÅ! Om det blir oavgjort får den med den bästa motivationen vågmästarroll. Fast vågmästare som är emot handväskor av annan färg och utländsk härkomst undanbedes.
Min donation till eftervärlden
Därför har jag bestämt mig att jag någon gång efter 90-strecket ska förära min väsksamling till allmänhetens intresse.
Jag är ganska säker på att Nationalmuseum kommer att vilja ha den.
Kan ni inte vänta?
Lugn, kolla här och här.
Med det vill jag säga att
Jag kommer från en liten håla. Bonden kommer från en liten håla. Vi bor numera utanför denna sistnämda lilla håla (i vaddå, en grop?)
Jag har ännu inte känt igen någon deltagare i en dokusåpa, alltså någon från min barndomshåla. Däremot har jag känt igen en person som först i den lokala barndomshåleblaskan efterlysts av sin mor som försvunnen och sedan en vecka senare i samma blaska, via en stor artikel, kungör att han ska starta en strippskola i Borås (de hade hittat honom då). Fast han har aldrig varit med i någon dokusåpa, jag ville bara förklara hur det kan vara i min barndomshåla. Det var egentligen en lång parentes för att fylla ut inlägget lite.
Bonden är nu inne på den tredje dokusåpadeltagaren han känner igen från sin håla med omnejd. Tredje!
Den siste är en deltagare i den värsta dokusåpa jag har sett hittills, nämligen de där så kallade kungarna i Tylösand. (Märk väl att Bonden bara känner igen, inte känner).
Vad vill jag säga med det då?
Kanske att personer från trakterna kring Bondens barndomshåla har en mer intressant personlighet. Eller så vill jag säga något annat. Men den som organiserar köer på Ica kanske ska hålla käften om det.
Fröken Organisatören
Eftersom det här nu handlade om ett direkt kassabyte, inte en extra nyöppnad kassa, så tyckte jag att det var viktigt att följa vissa regler. Kön måste ju bli den samma även i den nyöppnade kassan. Annars blir ju hon som var först i kön, och precis hade plockat upp sina varaor på bandet, sist i kön till den kompensationsöppnade kassan. Det är inte rätt och riktigt det inte.
Med hög stämma, alltså min lärarröst, tydliggör jag för alla i kön hur detta nu ska gå till. Kvinnan framför mig, hon med varorna på bandet, har ju nu förtur till att expedieras. Eftersom jag ser att hon inte kommer hinna före den rusning som nu sker bakifrån (de lyssnade alltså dåligt) kör jag snabbt fram min vagn för att hindra anstormningen och även behålla min plats som nummer två i kön. Sedan tydliggör jag, med samma lärarröst, att kvinnan på bandet nu kan komma fram och lägga upp sina varor och på så sätt få tillbaka sin plats i kön. I samband med detta har jag också vänt mig mot kön och kan även sätta min lärarblick i bakomstående kunder, så nu lyssnar de.
Jag är dock ganska säker på att de sedan muttrades fraser som "kan inte den där jävla fröken Elin stämpla ut innan hon åker hit".
Fast då ska jag tala om för er att vi har ingen stämpelklocka på mitt jobb. Det är därför vi lärare är lärare hela tiden. Alltid.
Jobbigt? Tänk på mig som måste leva med det.
Kedjebrev
Nu ska ni få höra något riktigt äckligt.
Som tonåring fick jag en gång ett "kedjebrev" i form av en blomma. Eller om man nu kan kalla en brun, magnetliknade, slemmig klump för en blomma. Denna slimemagnetblomma skulle benämas med ett indiskt namn och vattnas en gång i veckan med kallt the, för att blomman sedan skulle kunna dela sig i ett nytt skikt, alltså en ny slemmig klump som man sedan skickade vidare till en nästa kompis. Tillsist, efter tre veckor, tog man upp slemblomman och torkade den mellan två papper. Vad den egentligen var bra för, det har jag glömt.
Jag minns bara att det var äckligt. Skitäckligt.
Award
Catta hade den goda smaken att ge mig en award. Jag tackar och bugar, som vanligt har jag svårt att tro att min blogg kan tillhöra någons favoriter.
I awarden ingår att man ska berätta tre saker som ligger en varmt om hjärtat. Så nu börjar jag då. Nu alltså.
1. Bonden. Ja, han ligger faktiskt närmast mitt hjärta. Sen kan vi slänga in familj och vänner på samma kategori. Jag passar på att trycka in katterna också, på så sätt får jag ju plats över i de andra kategorierna.
2. Alltså, det var väl ingen som kunde ana att jag skulle skriva HANDVÄSKOR här??!! Jag kan minsann överraska jag!
3. Resor. Jag brukar bestämt hävda att vi inte reser något alls. Fast det gör vi ju. Gissa vem som bokar de resorna? (Och gissa vem som får betala....?) Det bästa med resor hör egentligen ihop med kategori 1. Bonden. För när vi reser är det bara han och jag, utan gård, pressar, traktorer och hydraloljeutsläpp. Det behöver vi.
Tillsist skulle man bifoga en favoritbild:
Fast jag fuskar och tar två
Sen, till sist då, ska man skicka vidare till fem andra bloggare (har ni tänkt på att det är lite som kedjebrev? Om du inte skickar vidare så kommer olycka hemsöka... nej jag bara skoja. Egentligen gillar jag inte kedjebrev, men jag gillar att få awards.)
Jag skickar vidare till Furman, Klankis, SUS, Ting och Fyranyanseravrosa
Synd om mig
För när man redan har världens förkylning med täppt näsa och sönderhostat svalg är det jättehemskt att kräkas. Det gjorde jag. Fick ingen luft. Hemskt var det. Ont gjorde det. Förbannat ont i magen hade jag också.
Idag är jag mest utmattad.
Så hur mycket synd tycker ni om mig?
Jättesynd va?
