Jag och Bonden

...när det finns ännu mer?

Sånt här kan man också roa sig med i Bynn.

Men vad ska det vara bra för? Det måste ju lukta illa när man gör så där?
Så sliter det en del på däcken också, det vet jag, för jag har filmat när Bonden gör så med crossen.

Jag försökte hitta klippet om Epaland på Youtube. I stället hittade jag det här.

Så ni som är från Bynn, tala om för en utböling som mig, är detta på riktigt??

Torsdag är städdag. På fredagar gillar jag att komma hem tidigt till ett rent hus. Så blir det inte i morgon. Jag jobbar lite senare och kommer hem till ett smutsigt hus. Jag kunde inte städa, för jag hämtade Bonden på en åker någonstans, fråga mig inte vart, men det finns strängar som behöver räfsas där (det är jag dock helt med på vad det betyder, så helt tappad bakom en vagn är jag inte).

Nu till saken, som är en konverstion mellan mig och Bonden. Vi diskuterar komforten i den inlånade traktorn. Jag liknar den med svärfars Volvo 240 (inga höga poäng alltså).

Bonden (som tar 240:n i försvar): Så kan du inte jämföra, traktorn är som att du och jag skulle sitta här i en A-traktor! (Vi åker Toyota Avensis)

Jag: Jaha?

Bonden: Ja, eller en Epa-traktor då, utan fjädring.

(Nu ska ni veta att jag verkligen gillar metaforer, så han skulle kunna vara inne på rätt spår)

Jag: Men allvarligt Bonden, tror du att JAG någonsin har åkt i en A-traktor eller Epa-traktor????

Bonden: Nej, det är du alldeles för fin i kanten för.

Jag: Just det.

Precis när jag hade blivit tillsammans med Bonden gick det ett ungdomsprogram på tv, där de gjorde ett reportage om alla Epa-traktorer här i Bynn. De kallade Bynn för Epa-land.
Bonden har aldrig haft någon Epa. Viken tur för honom, för hade han haft det hade det aldrig blivit vi två, jag och Bonden.
(Han hade inte ens körkort, där hör ni hur länge vi har varit ihop. Skitlänge).

/Hon som varje dag är irriterad över att gruset på gårdsplanen förstör hennes klackar.

Titta vad som just nu står på mitt soffbord, med tända ljus...

                                              
                                                                                              (Fast i turkos)

Är det inte fint så säg?

Den har kommit nu, äntligen!
Den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Eller jo, det var skittrist att behöva vänta.
Men det är glömt nu!




Min döskalleväska.
Visst är det lite 90-tal över den?
Jag gilla´rt!!

Jag skryter lite till. Syskonbarnskryt.


Hugo med lillasyster Greta, Elna med lillasyster Agnes

Greta och Elna!




Minstingen Agnes


Behöver jag förklara varför man drar till Småland på turné ibland?

Kolla på gullungen!

Jag har precis avnjutit ett "hemmaspa" med ansiktsmask, peeling, ett varmt bad och lite bubbel i glaset till det.
I kväll ska vi äta löjromstoppad räktoast till förrätt, ört- och vitlöksmarinerad lammstek med potatisgratäng, Karljohanstuvning och späd sparris till huvudrätt och om vi orkar, någon lättare efterrätt.

Sugen, någon?

Tur att jag ska sova borta (på fritids) i natt. För annars hade en grym huvudvärk varit i antågande.
Det luktar nämligen död råtta i hela mitt hus.

Jag vågar inte skriva död mus, för då tänker ni bara på något annat.
Så det så.

Bonden har idag ringt till den lokala vårdcentralen (den fantastiska). Igår tappade han nämligen rösten och han har inte hittat den ännu. Bonden  säger (kämpar fram med sina inflammerade stämband) att han behöver få en tid hos doktorn.
Kvinnan i telefonen säger:
"Jag hör dig inte, du har så dålig täckning!"

Är det någon mer än jag som tycker att det är hur kul som helst!!??

Uppdatering 22:16 - Distriktsköterskan (han fick inte komma till en doktor, det beror väl på det där med den dåliga täckningen) konstaterade att Bonden var förkyld. Ingen medicin för det inte. För besväret skulle hon ha hundra spänn. Jag hade kunnat konstatera samma sak, fast jag hade nöjt mig med en femtiolapp.

Bonden är kom in före klockan åtta i kväll. Jag tror inte att det har hänt på typ ett halvår.
Sjuk som han är har han placerats sig i horisentalläge i tv-soffan. Konkurrens där alltså.
Hur blir det nu? Var ska jag ligga? Vilken fjärrkontroll ska jag zappa på? Ska vi äta middag innan 21.30?

Han är nog frisk snart igen. Då återgår allt till det normala. 

Förutom att jag pga SD:s intåg i vår riksdag går runt med en ilsken känsla i magtrakten och att min bekymmersrynka mellan ögonbrynen djupnar, också SD:s fel (vem ska betala min botox?) har jag tänkt stajla om i sovrummet.
Shabbychic-stilen ska få lägga sig på vänt en stund för de mer murriga gardinerna och det mer färgglada överkastet. Jaha, det är väl inte så jobbigt att byta gardiner och överkast?
Jo, om det också innebär att gardinstängerna måste höjas, stolarna måste bytas mot 50-talsfotöljen och oljelampor och speglar ska skiftas mot ljuslyktor och tavlor.
Jobbigt.
Fast SD är jobbigare.
Illa, värre, SD.

Det här har jag köpt. Vad tycks?

 

(Sen en jeansklänning på rea också, men den gick inte att dela till bloggen.
Slutsats: H&M skäms för den.)

Jag blev kär. Bara så där. (Rimma kan jag också, men så är jag ju småskolefröken).




Men jag har inte köpt dem. Ännu.

Mina elever tycker att jag är en så bra fröken. För att jag har så snygga kläder. Extra många kommentarer brukar jag få för min korallröda velourdress med Hello Kitty på.
Men imorgon är jag den siste att bli förvånad om de vill att vi ska leka zoo.

Och tänk, jag har inte ens fyllt 30 än, vad var ska det här sluta?

Jag har legat hemma sjuk med tv-soffan som mitt palats, och då hunnit se en hel del tv-material av skiftande karaktär.
Ta till exempel "My supersweet 16" på MTV.
Jag säger bara "hjälpochlåtalltbaravarafejkförattgörabratv".

Flickan i programmet ska fylla 15, så varför hon är med i supersweet 16 fattar jag inte, men så är hon inte direkt supersweet heller, så titeln kan nog kvitta.

Flickan planerar sin födelsedagsfest. Till att börja med bestämmer hon att hennes hov, tillika hennes närmsta tjejkompisar, ska ha likadana klänningar. Hon (pappa) betalar dem. Hon (inte pappa) bestämmer modellen. Då några av kompisarna inte riktigt känner sig bekväma i denna, något avklädda, rygglösa klänningar skriker hon att de "får väl banta då". På så sätt driver hon sina bästa (?) kompisar till tårar. Supersweet.

Hon vill också ha, inte för att hon har körkort, utan att övningsköra i, en Lexus i sportmodell. Dagen för den stora dagen körs denna supersportiga Lexus fram med en stor röd rosett. Vad gör hon?
Jo, hon börjar gallskrika om att hon inte ville ha den dååå utan på sin fest dagen därpåååå. Hon går helt rabies och skriker att hon hatar sin mamma (som gjorde det stora misstaget att e henne en bil) ska ställa in sin fest och hon vill aldrig mer se den där skitbilen.

Hon får ha sin fest ändå.
Men hon fick ingen bil. Det var det enda som var bra med det där programmet.

Bonden har stubbrace idag. För att förtydliga för er vad det är kollade jag upp det på Wikipedia. 
Deras förklaring var lite fattig tycker jag. Skulle vilja tillägga detta:

"Lekstuga för vuxna pojkar på diverse motordrivna fordon som låter högt, särskilt irriterande för förkylda bondmoror med huvudvärk. Dessa pojkar har även förmåga att ytterligare irritera bondmoran, då de parketerat över HELA gårdsplanen och då tvingar bondmoran att ställa sin bil bakom maskinhallen och gå hundratalet meter helt i onödan."

Idag är ingen bra dag. Vanligtvis hade jag tyckt att det var kul. Men inte idag.

Man kan ju skratta sig lite åt vad man lyssnade på förr, och att det i nostalgins känsla ändå går hem fortfarande.
Sen var det ju det där med filmerna. "Vinterviken" var den absolut bästa, jag och tjejkompisarna ÄLSKADE den. Vi hade också tv-seriere som vi följde slaviskt, som Beverly Hills 90210 (har nyligen inhandlat 4 säsonger på dvd), Baywatch, Mitt så kallade liv och Skilda världar (låt för guds skull aldrig den komma ut på dvd!)
Det var väl ungefär musiken, filmerna och tv-serierna som la grunden till våra förebilder också. Dokusåpan hade inte gjort tillräckligt stort genomslag när jag var fjortis, tack för det.

Ska dagens fjortisar sitta nostalgiskt och läsa bloggar från Kissie och Isabelle Strömberg? Och VAD är det som är så bra med dessa? Jag fattar inte. (Eller är det som med Baywatch och Skilda Världar, ren skit nu i efterhand?)
Jag är nog för gammal. Hopplöst förlegad 28-åring.

Men det här är kul. Och det här är ännu roligare.

Ikväll är jag inte hmmm (28). Nej, jag är 12, 13 och 14 igen.
Jag och Bonden har nostalgikväll och spelar alla våra (mina) gamla skivor.

Gud vilken bra musik det fanns på den tiden!! Särskilt med ett par glas rödvin i kroppen...



RixFM hakar upp sig på den här emellanåt. Det kan jag leva med.

Men hur bra är inte den här???



Jag är nog fortfarande lite tänd på Staffan Hällstrand. Fast var jag det när jag var 12???
(Så tyckte jag att Bengt Magnusson var snygg när jag var 18, jag är lite labil där alltså)

Men vem minns inte denna????



Det var med denna man önskade att man stammade...

Ett tag var ju snackisen i högstadiets korridorer om vad denna egentligen handlade om (oralsex)



Jo, jo....

Nu blir jag 12 igen.
Anna, minns du? Det var på den tiden då det var helt självklart att prata timtals i telefon, även om man hade "hängt" i skolan hela dagen, eller "varit" en hel lördag.
Fanns det något bättre än detta (och hur kär var du i sångaren, medan jag höll mig till Jesper Blomqvist)?



Jag kan fortfarande ALLA texter till låtarna på den cd:n. Om jag blir dement kommer jag sitta på hemmer nynnandes Elosie, Angelina och Samma ensamma jag.

Bäst jag övar in några fler.

Vi fotograferades idag, till årests skolkatalog.
Det här är 4:e (5:e med vissa) året jag har den här klassen. Jag har alltså följt dem drygt halva deras liv. De är nu nio år. Underbara och fantastiska (och jag vill helst inte tänka på att det är sista året med dem).

För fyra år sen visste de knappt om att vi skulle ta kort. Bara att sätta sig rätt upp och ner och bli fotade. Nu är de lite mer medvetna, har lite större koll och är lite mer noggranna.

När jag igår gick igenom morgondagen (alltså dagen idag, ni fattar va?) skojar jag och säger att
"det är absolut papperspåsepåhuvudet-förbud imorgon!"

Klockan 8 idag släpper jag in dem för att säga god morgon.
Naturligtvis är det en som har en papperspåse på huvudet.
Gissa om jag fick mig ett gapskratt.
Jag älskar mitt jobb!!

När ska de börja spela in Bonde-fruar då?

Jag tror jag skulle göra mig bra i den.
Eller inte.

(Men med leopard-scarves kommer man långt. Man sticker i alla fall ut bland bondmororna)

Fast jag kan tanka. Diesel till och med.

Om Bonden fick bestämma skulle vi vara hemma jämt. Eller nu kanske jag överdrev, men om Bonden var den som ansvarade för att boka våra resor hade vi aldrig kommit längre än till Lantmännen i Skänninge.

Tur för honom att han har mig!

Visst, sommaren är underbar. Badväder varje dag i juni-juli. Synd bara att Bonden jobbar hela tiden, så när vi väl kan åka till stranden har solen gått ner och vattnet blivit kallt. Då får man tvinga sig i medan Bonden skriker "Baada dåå!" och jag huttrar "Men det är ju ingen annan som badar".

Sen på vintern då. Visst, det kan bli snörika vintrar i södra Sverige. Åka till Kisabacken eller Isaberg och åka slalom, nästan på hemmaplan. Synd bara att Bonden jobbar så mycket så vi kommer dit fem minuter innan liftarna stänger och man inte hinner spänna pjäxorna innan pistmaskinen ska ut och pista inför nästa dag och det blir åkförbud i backen.

Som sagt, det är tur att jag finns.

Vi åker till Fuerteventura vecka 44 och Björnrike vecka 8.

Långt från ensilagepressing och snöröjning.

NEJ, BONDEN FÅR INTE RÖJA SNÖ I BJÖRNRIKE!!

Kolla, jag har vunnit en tävling!!

Det var ju hur lätt som helst ju. Busenkelt.

/Honmedbrain

Igår körde jag runt i skogen i 40 minuter och letade efter Bonden. Jag vände inne på grusvägar som jag var säker på "att om jag inte vänder nu slutar vägen i en kostig och jag bli kvar här för alltid". Ingen täckning på mobilen (felia). Tillsist fruktansvärt frustrerad och generad. Jag menar, vad tänkte egentligen de på vars gårdsplan jag vände TRE gånger under denna stund?? Vad som inte gjorde saken bättre är att min mobil har egenheten att inte kunna hitta täckningen igen då den väl förlorat den.
Så jag, i ren och skär ilska, slog lite med den mot bilens instrumentpanel. Och spräckte skärmen. Vanligtvis slår jag inte sänder saker när jag är arg.
När väl Bonden hittar mig, glöm att jag hittar honom, beklagar jag mig över detta. Det är ju typ hans fel.

-Ja, men vi får väl åka in och köpa en Iphone till dig i veckan då.

Jaha, det är SÅ man ska göra??

Ikväll ska jag hämta Bonden igen, på en plats där jag aldrig har varit och följaktligen inte hittar.
Jag tänker ta med mig kökslampan, så jag har något att slå på.
 
För jag har spanat i den här.

Det är verkligen höst. Kallt ute. Kallt inne.

Så då behöver man en ny höstväska.

Denna.



Dagens traderaköp. Känns lite som grisen i säcken.

Bonden skrattar ju aldrig på kort. När han är nykter.
Fast ibland räcker han ut tungan. Helt nykter.

(Jag vet att kvalitén är usel, men det skakade faktiskt)

Däremot har han ofta en mobil i örat. Jämt.

Vad gillar ni min traktor-outfit då?
Kortärmat och dunväst. Det är det senaste traktormodet.

Han, Bonden, ser jag ju inte mycket av nu för tiden. Har jag tur sover han några timmar bredvid mig i sängen.
Så det är ganska trevligt när han ringer och undrar om jag inte kommer och hälsar på en stund.

Sitta lite på bönpallen. Traktorhångla.

(Bonden skrattar aldrig på kort. Han bara är sån.)

Hej mamma!
Hej pappa!
Hej Lina!
Hej Janne!
Hej Hugo!

Jo, jag finns i Peking också.

Kära Posten!
Eftersom ni under en hel sommar konstant har ignorerat min begäran om att slippa reklam, så ge mig IKEA-katalogen tack!
Efter att ha bombaderat mig med annonsblad om pooler, luftkonditioneringar och vattenpumpar är helt fel tänkt att följa denna uppmaning på postlådans lock nu. Jag är allvarlig.
Ni kunde ju ge Bonden Biltemakatalogen.
Fatta ni inte att jag också behöver ligga!!??

Jo, angående de där brännässlorna som växer nära postlådans lock. Jag kan ta bort dem. När ni har gett mig katalogen. Låter inte så illa va, att slippa bli bränd varje dag?