Jag och Bonden

Har ni sett de där ursöta uggle-ljuslyktorna från Lagerhaus? Om inte, så kan ni kolla på dem hos Sockenvägens Söta. De skulle passa riktigt bra på vår nya tv-bänk (som är i fuskvälnöt, det blev en billig sak eftersom vi kom på att den ändå bara ska användas typ två år). Ryktet säger i alla fall att dessa är slut på de flesta Lagerhaus. Naturligtvis ska det vara så. Därför bestämmer jag mig för att kolla lite på traderas utbud av ugglor. Jag gillar nämligen även ugglor i smyckesform, på kläder mm. Vilket i och för sig är konstigt eftersom jag under flera veckor i somras stördes av två ugglor som nattetid kommunicerade på taknocken ovanför vårt öppna sovrumsfönster. Och nej, ugglor hoar inte alltid, de säger iiiiiiiiiiiiiiii. Och svarar iiiiiiiiiiiii. Trots detta vill jag ha ugglor i inredningen.
Det första jag hittar är den här.



Inte så sugen på den direkt.

Jag har fått feber och är således hemma från jobbet. Jag är så pass pigg att jag orkar titta på tv. På seneftermiddagen går programmet "Skärgårdsdröm" på tv 8.
Det händer något med mig när jag ser hus. Först och främst börjar jag spekulera om varför man säljer ett sådant hus, särskilt om det är ett drömhus. I huvudet far tankar som skiljsmässa, familjetragedier, maffiametoder som hästhuvuden i sängen, skatteflykter, obotlig vattenskräck (när huset ligger vid vatten och det gör alla skärgårdsdrömmar) eller utmattningsdöd efter övermöblering. Sedan funderar jag vidare på hur extremt dålig smak en del människor har och att det återigen bevisas att mycket pengar och god smak inte alltid går hand i hand.

Naturligtvis förändrar jag husets inredning och exteriör till hur jag vill ha det. Idag var det med ett hus som jag helt enkelt hade kunnat flytta in i direkt, eller först skulle jag bara byta köksluckor och vitvaror samt på något sätt fixa någon form av mörkläggning till det runda, helt underbara fönstret i sovrummet. Om de tidigare ägarna skulle erbjuda mig att ta över däckstolarna på bryggan skulle jag nog undanbe mig det, för jag vill ha något i svart i stället.

Till sist i programmet går programledaren och spekulanten igenom de tre objekten. Spekulanten gillade mitt hus mest.
Jaha, då får vi kiva i budgivningen då.
Eller så kan hon köpa objekt nummer 1. Hon gillade frukträden där.
Att sen bildproducenten valde att illustrera det med bilder på en ek....???

Varje gång Bonden har tvättat bilen så måste jag följa vissa regler. Det ska krypköras på grusvägen och under vintertid är alla saltade vägar bannlysta. Detta har jag accepterat, för jag kan inget om biltvättning.
Igår städade Bonden tvättstugan och lilla badrummet, under tiden jag städade köket, fyra rum, en hall och stora badrummet. Nej, det var inte en skev fördelningen, för tvättstugan var ett riktigt hästjobb att få i ett offentligt skick.

Innan vi ska åka och handla behöver jag gå på toaletten och gör så i lilla badrummet.
Då säger Bonden: -Måste du kissa där nu när jag har städat?

Jaha, är det så vi ska ha det?

Framöver gäller följande:
-Ta inte de strumporna, de är nytvättade.
-Sov inte i sängen, den är nybäddat.
-Nej, inte det glaset, det är nydiskat.
-Gå inte in i huset, det är nystädat.

Vi har helghandlat, ni vet när man öser ner alltför många goda saker i korgen (ja, vi kör korg på helghandlingen). Eftersom det är helg bestämmer vi oss för att fläska på med riktigt mycket lufttorkad skinka.
Det är kö i charken. Fler tänker som vi. Bonden tar sig an köuppgiften medan jag fortsätter rundan bland hyllorna.

När Bonden ska ta sin kölapp så blir han trängd av en medelålders dam som snor åt sig en lapp framför näsan på honom. Inte betalar hon trängselavgift heller. Samma dam tar sedan evigheternas evighet på sig med att bestämma vad hon ska ha.
Lite senare hamnar vi bakom nämnda dam i kön. Det är då första gången jag anträffar henne. Eftersom hon hellre pratar i sin mobil än lägger upp varorna på bandet hinner jag, som inte aaaalls stör mig på personer omkring mig, bli lite smått irriterad.

Då vi går ut till bilen (damen i frågas man har parkerat precis utanför ingången) berättar Bonden att hon dessutom ställde sin korg mitt i en av gångarna, blockerade framkomligheten, för att vandra ut på plockatillsigpromenad i närliggande hyllor.
-Då hade jag flyttat på den, sa jag.
-Klart jag gjorde, sa Bonden. Jag gömde den.

I löööve Bonden, lika mycket som I löööve att få hem 12 nya klädesplagg. Nej, mer till och med.

För er som undrar så beter jag och Bonden oss alltid på ett förträffligt sätt. Jag säger som min farbror Björnen:
"Jag har alltid varit ovanligt exemplarisk"

I skåpen över kylskåpen förvarar jag ett lager av basvaror. Eftersom jag är kort i rocken, eller rättare sagt i munkjackan, så når jag inte upp dit. Om jag står på tå och sträcker ut kroppen till bristningsgränsen så kan jag möjligtvis pilla ut det som står ytterst i skåpet, dock med hög riskfaktor på sträckningar i diverse muskler (och konservburkar i huvudet).
Ändå gör jag så varenda gång.
Nu funderar jag på om högklackat i köket vore en lösning på problemet. Eller så kanske jag helt enkelt bara ska ta för vara att använda trappstegen som står till vänster om kylskåpet, typ en halvmeter bort.

Fast det där med högklackat vore nog en idé gällande de skor man använder i pannrummet. Det kanske äntligen skulle få Bonden att sluta sno mina tofflor.

12 cm, det borde väl räcka?

Jag handlade ju underkläder häromdagen. Billiga sådana. Men eftersom jag ju fick vänta på min tur vid reastället, så hann jag inte titta så noga. Jag kollade framförallt priset och storleken och lade endast en snabb blick på hur de verkligen såg ut.



Ganska så fina ändå. Jag har en liten böjelse för fina trosor, så de fick godkänt. Man kan nästan säga att de är lite eleganta och kvinnliga, eller hur?

Idag, när jag skulle klippa bort prislapparna, så vände jag på dem.



En transparent döskalle in the ass. Passar ju himla bra om jag ska gå på piratest någon gång.

Bonden påstår att det ska fungera som lufthål när man fiser. Tänk, det är ju precis var jag alltid har saknat.

Något av det bästa med helgerna är att man kan göra totalt meningslösa saker.

Som att prova alla läppstift och lipgloss på handen och armen.



Jo, jag har en del av den varan.

Jag körde genom Bynn för en stund sen.
På trottoaren står tre killar och pratar. En av dem har en dammsugare i handen, och slangen lite snitsigt slängd över axeln.

Alltså, det kändes lite otippat.

Den här konversationen snappade jag och Bonden upp på Lindex underklädesavdelning idag.

Samtal mellan medelålders kvinna och man vid reastället. På stället hänger ett antal små (och stora) spetstrosor.

Kvinna: - Kan inte du köpa såna till mig??

Man: - Nej

Kvinna: - Jo, kan du inte köpa såna till mig???

Man: - Nej, du har inte small, du är inte så smal.

Kvinna: - Men om jag tränar, då blir jag smal. Kan inte du köpa såna till mig???

Sen fortsätter detta, i över fem minuter. Kvinnan är helt insnöade på att få ett par spetstrosor i storlek small.
Till sist säger mannen: - När du blir smal, då köper jag såna till dig.

När paret sen hade gått så stannade spritångorna kvar. Just det tycker jag är tragiskt. Men konversationen tycker jag var grymt kul.

För min del så fick jag betala mina spetstrosor själv. Men så var de inte i storlek small heller.

Nog för att det är vedertaget att i vissa länder dubba amerikanska serier, men att göra en helt egen version?



Jag gillar särskilt att det är lite fulare, lite mer slitet (helt klart inte gjort på Universal Studios) och förmodligen rätt mycket sämre.

Det är någon idiot som har lagt ut massor av urfula plånböcker under kategorin "väskor" på tradera. Sådana med dödskallar, fotbollslag och Bob Marley på.
Så fruktansvärt onödigt. Nu måste jag ju anstränga mig ännu mer för att sålla.

Jag har precis rengjort diskmaskinen. Stoppat i en liten specialtablett i diskmedelsfacket, kört ett program med tom maskin, och sen, vióla, RENT!
Jag säger bara: GÖR DET!!!

Det luktar så gott i maskinen att jag skulle kunna sova där inatt.
Trångt?
Nej, aaaabsoooluuut inte! Efter mer än två veckors "lördag hela veckan" är jag hur pétit som helst.

Idag har jag avpyntat. Plockat bort julen. Det var inte på mitt initiativ, inte heller på Bondens. Nej, det var granen. Den började klä av sig själv. Efter flera år med kungsgran kan jag konstatera att de inte barrar. Istället vissnar de. Sen, när man slänger ut dem, så barrar de. Och avgrenar sig.
Idag skulle alltså gran och tomtar väck. Nu ska ni veta att jag julpyntar ordentligt. Jag menar riktigt ordentligt. Det ställs inte bara fram tomtar, änglar och krubbor. Nej, det plockas fram extra möbler att hysa allt detta på. Jag tycker att det är lika kul varenda år, att pynta. Att avpynta, det är ju mindre kul.
Som det är nu så bor vi bara på nedervåningen. Uppepå har vi dryga 100 kvadrats som inte används till annat än förvaring och sommargästrum. Där förvarar jag alltså allt julpynt med tillhörande möbler, och under julen det som jag plockar undan för att julsakerna ska få plats, t ex golvlampor mm.
Idag har jag alltså sprungit upp och ner i trappan hundra jävla gånger. Jag har inte ens avpyntat klart, stakarna och stjärnorna är fortfarande kvar. Jag är helt slut.
Då ska ni veta att vi står beredda att börja renovera denna övervåning. Planerar för att bo där också. Planerna, mycket långsiktliga visserligen, innehåller sovrum och tv-rum uppe.
Fast nu börjar jag tänka om. Jag menar, hur ska jag orka springa i trappan dagligen, och det flera gånger??

Jag har några alternativ:
1. Inte renovera, utan bara bo nere (hrm, inte en chans).
2. Sätta in en hiss (jättebra, jag åker ju inte hiss).
3. Bygga ut nedervåningen hundra kvadrat (Bonden kommer be mig flytta)
4. Börja träna.

Jag anar mitt första nyårslöfte, så här en dryg vecka in på 2011.

Jag måste börja träna. Det kan ju vara bra för annat än trappbestigning.

Av någon oförstålig anledning så gillar jag det här. Det måste ha med låtvalet att göra va?



Finns det för övrigt någon läskigare än Torsten Flinck? Ja, det skulle kanske vara Christer Sjögren då...

I vissa lägen är jag så väldigt präktig (eller i flera lägen, skulle nog en del säga). Särskilt om det har med säkerhet att göra. Better be safe than sorry liksom. Som i följande fall:

Jag har alltid cykelhjälm när jag cyklar. Ibland tänker jag att "jag struntar i den", om jag bara ska cykla en kort sväng, men sen så tänker jag att det kanske blir just den gången som jag cyklar omkull, så då åker den på. Jag har också hjälm när jag åker skridskor och när jag åker pulka och framförallt när jag åker slalom. Jag tycker att det ska vara rabatt på liftkortet om man har hjälm när man åker, eller snarare dyrare för dem som åker utan hjälm (för det låter mycket värre). Man ska ha hjälm när man rider också, men det gör inte jag. Hästar är osäkra saker. Egentligen borde man ju ha hjälm när man går, eller vänta, det har jag ju redan provat en gång!

Reflexer, jag kan inte prata mig nog varm om reflexer. Jag blir alldeles nervös om reflexen lossnar när man tar upp den, det har hänt två gånger i vinter. Då håller jag den i handen tills jag kan stanna och sätta fast den. För man kan inte stanna var som helst, man kan få snö eller is i huvudet. Alltså borde man ha hjälm. Men om jag ska ut och gå här hemma när det är mörkt är det reflexväst som gäller, man syns inte annars! Om ni visste vad jag vill skälla på människor som inte har reflexer. Jävla pappskallar!! Fast jag har inte reflexvästen när jag är ute mitt på dagen, det var det en annan som hade. Jag skriver inte vem, det talar jag bara om muntligen.

Jag kan inte ens backa ut bilen ur garget utan att ta på mig bältet. Ja, ibland händer det att jag tar på mig bältet även om jag ska sitta i bilen och vänta en stund. Det händer också att jag ringer till Bonden när han är ute och kör bil för att kontrollera att han har bältet på sig, han slarvar med det nämligen. Det skyller han på traktorkörningen, jag undrar varför, det finns ju bälte i traktorn? Man ska också ha bälte när man åker buss. När vi var på Kanarieöarna var jag den enda som tog på mig bältet i bussen, den enda! Och glöm för allt i världen inte att ha bältet på HELA tiden när du flyger! Tänk om planet måste dyka! (Fast jag hade visserligen redan avlidit av skräck om det hade hänt mig).

Jag kontrollerar alltid så att det säkert finns flytväst under mitt säte när jag flyger, även om min pappa säger att det är det samma som att det skulle finnas fallskärmar på båtar. Men jag säger bara Hudson River! Rätt så bra att ha en flytväst då. En gång flög jag inrikesflyg i Indien. I stället för flytväst skulle man ta loss stolsdynan och flyta på. Ska det vara säkert???

Hamnar jag vid nödutgången när jag flyger läser jag mycket grudligt igenom hur man öppnar nödutgången och fäller ut rutschbanan. Mycket grundligt! Jag är nämligen alltid säker på att jag kommer vara tvungen att göra det.

Nu skulle ju inte detta handla om min flygrädsla. Nog om det alltså.

Bonden håller mig alltid i handen när vi går över gatan. Inte för att han tror att jag, likt ett barn, ska springa rakt ut, nej för att överhuvudtaget få med mig över. Jag vill helst ha helt bilfri gata när jag går över.

Jag spottar aldrig ut ett tuggummi på gatan eller gräsmattan. Det kan komma en fågel som tar det i näbben och sen dör av ihopklistrad näbb. Hjälp så hemskt.

Torktumlaren, den får absolt inte vara igång när man ska sova eller när man inte är hemma. För det kan börja brinna! Det händer dock ganska ofta att det torkas tvätt ganska sent hemma hos oss, så då måste Bonden eller jag stanna uppe och vänta tills det är klart.

Bra däck är också jättevikigt. Med bra mönster. På vintern ska det vara dubb, i alla fall om man bor på landet och kör på riktigt vinterväglag, det vill säga is. (Förresten kan man snart köpa däck av oss.)

Det är superviktigt att gå på rätt sida vägen, använda övergångsställe, cykla på rätt sida vägen. Att köra bil på rätt sida vägen är också ganska viktigt, när jag tänker efter.

Katterna får inte gå ut när vi torkar spannmål i torken, de kan nämligen fastna där. Storkatt satt en gång fast under en silo i två dygn, i ett smalt rör. Det var jättehemskt. Skratta inte åt det!

Torken och silon är en skräckhistoria för sig, jag avskyr den tiden när Bonden ska springa upp och ner i den där rangliga trappan varannan timme hela nätterna. Typ 15 m högt. Hemskt. Mer än en gång har jag sprungit ut skräckslagen endast iklädd linne och trosor, efter att ha vaknat med en tom sänghalva bredvid mig, i tron att att Bonden har ramlat ner. Fast då sitter han i traktorn och sover, för det "är ju så jobbigt att gå in". 

Det var en de av mina nojor, med med säkerhet inte allt.
Vad har ni för nojor då?

Jag kan minsann vara snäll. Som idag till exempel. Jag har hjälpt Bonden att bära däck och fälgar i flera timmar. Supersnäll alltså.

Nu tror ni säkert att jag vill ha något för besväret? Faktiskt inte.
Jag fick nämligen finfina julklappar. Ja, inte bara av Bonden, men jag tänkte bara berätta om hans klappar.

Tack vare Bonden har nu min dvdbox-samling uppgraderats med Desperate Housewives säsong 6. Dessutom fick jag en ny handväska (vad annars liksom, totalt fick jag fyra handväskor i julklapp).

Men det bästa var ändå denna. Helt lovely.


Dessutom prutade Bonden till sig en matpincett på köpet. Det ska vara en bonde till att lyckas med det (eller ens komma på tanken).