Jag och Bonden

Jag kom på att jag inte har bloggat sen möhippan. Genast blev jag rädd att ni skulle tro att de hade kidnappat mig på riktigt och att jag vandrade runt någonstans iklädd en ryschpyschig brudklänning och med en odal-keps på huvudet.

Men jag fick minsann komma hem redan samma kväll, så var inte oroliga!!

Jag SKA ge er en resumé av lördagens händelser, jag lovar.

Låt mig säga så här, för att ge er en karamell att suga på medans ni väntar:

JAG HADE GRYMT KUL!!!

Ni vet mitt höstmyspimpade vardagsrum i inlägget nedan?

Bonden kom hem med den här inredningsdetaljen härom dagen.



Pricken över i liksom.
Det är ju precis en sådan klocka jag alltid drömt om att vi ska ha.

Synd bara att jag i just det ögonblicket drabbades av både tillfällig dövhet och total okunnighet i östgötska.

Jag gillar att förändra hemma. Inte några stora saker, för basen med tapeter och möbler är sådant som jag vet att jag (eller VI om någon nu vill anmärka på det) kommer att trivas med länge. Det är också sådana saker som tillåter att man förändrar de kompletterande tingen runt omkring.

Det har jag gjort nu.
Hösten smyger sig på och jag vill ha det ombonat och mysigt hemma.

Vardagsrummet:








Badrummet:





Japp, så här vill jag ha det.
Det är mitt verk alltihop, utifall att någon trodde något annat.

Men vet ni? Bonden är GRYM på så mycket annat!!

Vi har trådlöst nätverk här hemma.
Om man sitter i biblioteket funkar det inte, för då är man för långt i från rautern.
Sjukt jobbigt!!

Hur lång räckvidd har normalt en rauter?
Har det med husets storlek att göra eller är det timmerväggarna som ställer till det?

/totalt okunnig på saker som inte fungerar

Världens finaste brudväska är nu inhandlad.

Dags att gå på nästa grej att bli smått besatt av.

Servetter.

Nu jagar jag de perfekta servetterna.

Jag har två. Två perfekta servetter. Alltså har Bonden och jag varsin. Det kan ju vara bra om de övriga dryga 70 gästerna också får något att torka sig om munnen med.

Därför surfar jag på servetter nu.

Ni anar inte hur många webbutiker det finns för just servetter.

Idag har jag fått arga blickar och viftningar från en tant då jag körde bil.
Vad jag gjorde?
Jag körde inte för fort.
Jag tutade inte på henne.
Jag skvätte inte ner henne med vatten.
Jag körde inte på henne.

Nej, jag STANNADE för henne på ett övergångsställe. Ingen tvärbroms, utan saktade ner farten i god tid, så att lilla tanten, som hade haft så bråttom på övergångsställets första halva, skulle kunna gå den resterande biten i lugn och ro. Dessutom log jag, för det var vackert väder och jag tror på leenden.

Då vägrar hon gå, börjar vifta och kasta onda ögon på mig.

Det är helt klart svårt att tycka om alla tanter.

Vi ska inte ha någon blomsterflicka på vårt bröllop.

Men OM vi skulle ha det hade jag velat ha den här tjejen!

Jag läser på Aftonbladets hemsida hur spekulationerna går om vem som ska få Nobelpriset i litteratur i morgon.
Delrubriken är följande:

"-Han vinner Nobelpriset"

Under visas en bild på Johnny Depp i rollen som Jack Sparrow.

Några sekunder hinner jag tänka att nu har Svenska Akademien rökt på ordentligt.
Sedan inser jag att det är en annons jag tittar på.

Undra vem det är som har rökt på?
Till mitt försvar ska sägas att jag har jobbat över 12 timmar idag. Jag ska nog gå och lägga mig nu.

När jag var liten var jag riktigt rädd för Saddam Hussein och Christer Pettersson.

Nu är jag mest rädd för Gunilla Persson.




Huvva, henne vill man inte möta en mörk kväll!

Jag förstår inte hur de som designar kläderna tänker ibland. Jag köpte en ny klänning i fredags. Den har ni här om ni är intresserade av hur den ser ut. Superfin.
Det är bara ett problem. Det finns inte en chans att jag kan ta på mig klänningen utan hjälp av någon annan. I ryggen ska den nämligen knäppas med knappar som ska fästas i små elastiska gummibandsöglor. Ja men det är ju så enkelt att göra själv. Eller inte.
För att kunna använda denna klänning måste man alltså leva med någon som kan vara behjälplig (det funkar ju för mig, Bonden får visa sina talanger när det gäller knepiga knappar). Inte en klänning för singlar alltså. Möjligtvis om man sliter riktigt mycket skulle det vara möjligt att knäppa klänningen på egen hand när man tar på sig den, men att få av den utan hjälp är rent omöjligt. Betyder det att klänningen garanterar att man får med sig någon hem när man som singel har haft den på sig?
Tro nu inte att mitt problem att knäppa klänningen beror på att jag är ovig. Nej då, jag kan knäppa min brudklänning i ryggen helt på egen hand. Det är för övrigt den enda klänning som kan kräva hjälp med att tas på och av, för den är ju en given "iförhållandeklänning".
Eller rättare sagt, man är garanterad att få hjälp med att ta av den.