Jag och Bonden

I onsdags var jag på utbildning i stan. Med stan menar jag den där stan där de tillverkar flygplan i det där landskapet som Estelle är hertiginna över.

Efter kursen hann jag med att gå i affärer. På Bik Bok hade de 50 % på alla varor till ordinarie pris. Bra, tänkte jag, jag har ju köpt flera fina kläder på just Bik Bok.
Nu blev det inga inköp där. Jag vände i dörren, då högar av tonårstjejer som desperat sliter till sig plagg inte tilltalar mig. Nej, då är det helt klart värt att betala fullpris en annan dag.

Eller så kan fynda reaskor i en annan butiks innersta hörn.

99 spänn. Så värt det.

Ser ni vad jag ser!?!?
De säljer Marc i en butik i Linköping!!

Bonden kommer att bli skitglad!

Nät jag städade igår plockade jag bort det lilla påskpynt jag hade. På köksbordet behövdes någon nytt och fräscht.

Därför plockade jag fram mina Thailandsminnen.

Med tanke på dagens väder var det helt fel sak att göra.

Jag vill åka tillbaaaakaaaaa!!

Förutom att träffa Mona och köpa en tupp, så var denna underbara trädgårdsslang formad som en handväska det bästa på mässan.

Jag köpte dock ingen, eftersom min tomt kräver tre gånger längre slang än vad som kan anses vara normalt.

Bonden hävdar för övrigt att han ger mig all den slang jag behöver.

Jag trodde det stod mypussi

Fyrtio spänn på tradera.
Helt okej.

Kolla bilden längre ner i detta inlägg (tips på hur man lägger bilden längst upp i blogg.se's skitapp mottages gärna)

Hur förbaskat svårt kan det vara att lägga in glasögonen i skåpet?! Det är ju märkligt att man bara lägger i från sig sakerna där man står!

Vet ni vad det konstigaste är?
Jag är den enda i i detta hushåll som bär glasögon. Och jag lägger alltid dem där de inte ska vara på morgonen.

Alla som trodde att jag anklagade Bonden för detta brott mot ordningsreglerna kan räcka upp en hand.

Idag fick jag med mig Bonden på en tur norrut, mot Stockholm och Trädgårdsmässan.

Där fanns massor av inspiration till min mycket stora trädgård.

Där fanns massor av trädgårdsintresserade kvinnor (och en hel del kärringar som trängdes).

Där fanns massor utav växter av alla de slag. Och jag gjorde en ny erfarenhet. Jag klarar absolut av växter. I små doser. I luften inne på mässan klarade jag inte av det och mådde faktiskt ganska dåligt.

Men innan vi styrde kosan mot vännerna i innerstan så gick jag till Monas monter (jag vet inte hur man länkar via iphonen, men ni hittar henne numera på monasuniversum.se). Där fick jag först möjlighet att personligen framföra ett tack till Tina på Syster Lycklig för deras superba service. Sen kom hon, Mona! Kalastrevlig!

Naturligtvis köpte jag en av hennes ombloggade tuppar!
(Erkännas skall att jag först var mycket skeptisk till dessa, men nu är jag helt KÄR!)

För en si så där 16 år sen hade jag planscher med Markus Schenkenberg på väggarna. Nu slår det mig att han bara har ett enda ansiktsuttryck. Det var nog något annat som gjorde honom till supermodel.

Numera hänger jag handväskor på väggarna. De har alla olika, unika uttryck.

Härom dagen läste jag om en kvinna som hade hela 60 handväskor.
Min första tanke var: Skulle det vara många det?

Men allvarligt! Jag kollar på topmodel, samtidigt som jag äter. Plötsligt zoomar de in en av finalisternas jätteäckliga skoskav.

Jag höll på att spy! Gamla plåster är jätteäckliga, fötter är ännu äckligare!!

Tack vare TV3 tittar jag på ishockey nu.

Nu har jag kollat in i alla bilar vi har kört om på motorvägen. Eftersom vi åker picup så har jag bra utsikt över vad passagerarna i dessa har för sig.
Majoriteten har näsan ner i sin smartphone.

Det kan hända att jag missade några när jag surfade runt med min iphone.

Vad hände med leken "Gul bil!"?
Finns den som app?

Jag var tidig med påskpyntet i år. Det var klart redan för knappt en vecka sen.

Eftersom jag är nöjd med resultatet gör jag en liten show av det här på bloggen.

De två sista bilderna har inget med påsk att göra, men jag ville prompt visa er vilka fina saker jag gjorde när "kvinnokvällsgruppen" hade pysselkväll på "Trädgård och sånt".

/lite stolt och skrytsam minsann

Idag skulle Bonden hjälpa mig att köpa potatis. De som finns på Ica är allt annat än roliga. När man dessutom bor mitt i potatislandet är det ypperligt att köpa direkt från odlaren. Närproducerat. Bättre blir det inte.

Bonden gjorde som frun sa. Köpte potatis.

20 kilo.

Nämen om man skulle dela ut lite till släkt och vänner?

I helgen bestämde jag mig för att frosta av frysen. Det var sannerligen på tiden och väderguden ställde upp och levererade en temperatur som lämpade sig att förvara de frysta varorna i under tiden.

Frysavfrostning brukar hos oss innebära att matkontot minskas den närmsta tiden, eftersom jag alltid finner varor jag glömt bort och som dessutom bör ätas inom en snar framtid.

Den här gången var det än mer ekonomiskt, för kolla vad jag hittade när jag skulle vrida av säkringen till frysen! Gissa om jag ska frosta av frysen oftare i framtiden, det är ju riktigt lönsamt.