Hej jag heter Elin och jag gillar dansband

Jag har hört på radion att Bert Karlsson anser att dansbanden är slut om 5 år. Det är nämligen Fonus-varning på dem som går ut och dansar. Jag går inte ut och dansar till dansband. För jag kan inte. Jag gillar det inte. Typ.

Men jag har en dansbandslista på min spotify.
Herregud var skönt det kändes att tala om det.
(Och helt allvarligt så får folk tycka vad de vill om det, jag har bestämt mig för att sluta bry mig om vad andra anser om mig, för det tar alldeles för mycket av min energi, framförallt i allvarligare saker än musiksmak. Lång mening där.)

Sanningen att säga brukar Bonden och jag alltid lyssna på dansband när vi åker på road trip.
Vi är med i Anonyma dansbandsfantaster.

Fast Bonden undrar nog vad det är för en kvinna han har gift sig med, då det härom kvällen visade sig att jag kunde hela texten till den här.



Jodå, även om det är 18 år sen jag sjöng den sist.

Mitt minne är överjävligt.

I närområdet

Igår köpte jag en ny ljuslykta i den lokala lanthandeln. Billig var den. Och fin. Det tycker jag, för jag ser ingen vits med att köpa fula saker.


Eftersom jag snart fyller 30 lade jag dessutom på en broderad duk. Tantvarning, I know.

Det är inte jag som har broderat den. Ungdomspoäng på det va?

/säger hon som fick visa leg på systemet. Igen.


Tankar under en shoppingrunda

Alltså, att gå ut och parta i ett par byxor av pvc,
är det inte lite som att bjuda in svampinfektionen till efterfesten?


Min shoppingrunda resulterade för övrigt i en pälsmössa.
En sån man har på huvudet.

Top secret

Här har ni årets majblomma, vars utseende avslöjades härom dagen.



Lila botten och silvrigt överdrag. Nice.

Själv har jag känt till denna design sen i november.

Jojo, där ser ni vilka top secrets jag har tillgång till i mitt jobb.

Snart två månader sen!

Tiden går fort!
Jag har fortfarande inte bjudit er på en bröllopsbild på Bonden och mig.
Här har ni oss!!



Det blir nog den här som förstoring, tror jag.

Den duktiga fotografen heter Elin Pihl. Hon kan allt!

(Det här inlägget handlade först om bröllopsannonser, det gör det inte nu längre. Det blev så krångligt)

Plötsligt händer det

Jag undrar just hur gammal designen på socialdemokraternas ros är?
Jag minns när den var ny, fast jag minns inte hur gammal jag var.
Min syster och jag var på bio. Vi hamnade bredvid en bekant till min syster i biosalongen.
Innan filmen började var det reklam för socialdemokraterna, allt för att marknadsföra den nya rosen.

-Har du sett att sossarnas nya ros ser ut som en groda, säger killen min syrra var bekant med.

Vi såg inte det.
Jag kunde aldrig släppa det där.
I åratal tänkte jag på att jag borde se en groda när jag såg sosserosen.

En dag öppnades mina ögon.


Saknat mig?

Jag har ju varit frånvarande här på bloggen ett tag.
Det beror på att jag varit närvarande här.



Bröllopsresa till Thailand.
Vi har haft det underbart!

Vi kom hem i morse vid halv fyra. Jag har jobbat idag. Trött?
Ja.
När jag inte behöver gnugga tröttheten ur ögonen ska jag bjuda er på lite mer från resan.

Kan ni inte vänta?

Okej, en till då.




Perfekt för siesta.

RSS 2.0