Jag och Bonden

Där hänger de.

Min allra första examensklänning och den nya som jag ska ha i morgon. Naaaw så fina va?!

De modetidningar jag läser är fulla av reklam från olika kända varumärken som valt (betalt) en större stjärna att marknadsföra just deras märke. Julia Roberts har gjort det, Eva Longiria har gjort det och George Clooney har gjort det. De har alla agerat ansiktet utåt för olika kända varumärken.

Vet ni vad?

Jag känner ett sådant ansikte!

Min bror (världens bästa bror!) är Beijer Bygg:s ansikte utåt!

Det snackas ju en del idag om gårdagens fotbollsförlust mot Ukraina. Tidningarna utreder huruvida Zlatan grälar med Allbäck om att flera svenska spelare sprang fram till sina fruar på läktaren efter slutsignalen.

Aftonbladet har till och med bilder på detta gräl.

Det må vara så att de grälar på bilden, men jag funderar mest på varför Zlatan står där i kalsonger?

Som liten fick jag, enligt svensk (?) tradition, alltid nya examenskläder till skolavslutningen.

Detta har jag fortsatt med i vuxen ålder, fröken som jag är.

I år hade jag däremot bestämt att i stället för att köpa en ny klänning skulle använda någon av de som redan hänger i garderoben.

Tills jag hittade den här.

Jag gråter för att en älskad tv-serie är slut.

Löjligt? Kanske, men hur många män har inte lipat för att Sverige åkt ut redan i gruppspelet i olika fotbollsmästerskap?

Vi var som sagt på Österlen i helgen. Där gjorde vi bland annat några stopp vid ett fåtal loppisar. Den första loppisen var fylld med en mängd FULA saker. Jag har aldrig sett så många fula saker på ett och samma ställe. Eller äckliga saker för den delen. För vem köper en öppnad flaska Listerin eller ett använt läppstift?? Nej, den loppisen hade bara en fin sak. Det var en guldfärgad kuvertväska för 20 kronor. Jag behöver inte tala om för er att jag köpte den.

Lite senare fick vi syn på en loppisskylt vid en gård med en överfull parkering. Det ansåg vi tyda på en loppis av god kvalitet. Sagt och gjort, vi vände och trixade oss in på den redan fyllda parkeringen. Sen in på loppisen. Inte en enda människa och bara fula saker. Lite scary. In i nästa rum, märkt "konst". Bara fula tavlor och inte en enda människa. Mer scary. I det läget var vi inne på att antingen var loppisen en portal till en annan värld och att vi snart skulle befinna oss i Narnia, eller att loppisinnehavaren helt enkelt köpt en massa, ganska nya, bilar för att locka folk till sin skitdåliga loppis.

Sen såg vi en dörr. Vi öppnade den dörren. Den knarrade. När den väl öppnat sig så pass mycket att solljuset kunde belysa öppningen med sina strålar hittade vi den. Den utbraiga loppisen. En loppis med flera försäljare och allt från kristallvaser till fotbad. Bonden köpte en darttavla, för det var just vad han behövde. Hade inte jag satt stopp hade vi även kommit hem med en tramptraktor.

Eftersom jag inte köpte något på den sistnämnda loppis (även om jag var mycket sugen på en gipsbyst föreställande Bethoven) får ni se vad jag köpte för ett par veckor sedan. Jättesött.

Jag tycker att kombinationen valnötsmöbler och vitt porslin/keramik är grymt snyggt.

Därför låter jag er njuta av detta vackra arrangemang på vår tv-bänk. Att dessa äpplen dessutom inhandlades för ynka 105 kronor gör inte saken sämre.

Man skulle kunna tro att vi köpte med oss alkohol hem (att det blev så mycket över lär väl ingen gå på).

Parkeringsförbud i Bynn

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1344766/images/2012/pic_205114120.jpg" class="image">