Det här med stavningsfunktion

Idag kommenterade jag en kompis status på Facebook. Jag skulle skriva att jag tyckte att det var ursynd om henne som hade så ont i halsen. Trots att jag gick tillbaka och ändrade TVÅ gånger, så bestämde iphonen att jag tyckte utsynd om henne. Vad det är vet jag inte, men hon kommer garanterat tro att det är något konstigt, småländskt uttryck.

Fast ibland kan ju stavningsfunktionen vara bra. För till samma kompis skrev jag häromdagen att det skulle bli kuk på lördag. Alltså inte kul.

Vilken tur att den felstavningen rättades. Annars hade jag gått runt och varit orolig för att hon inför lördagen skulle tro:

1. Att jag och Bonden planerade att överraska med ett swingersparty som tack för middagen hon och hennes man ska bjuda oss på.

eller...

2. Att jag under middagen planerade att avslöja att jag egentligen är en man och som en suprise slänga fram den på bordet.

Oftast är stavningsfunktionen jättebra. För man ska inte skriva kuk. Även om det är rättstavat.


Hjälp!!!!

Jag kommer inte att kunna sova i natt!!


Tur att man är väluppfostrad

Två saker har jag velat tala om för en person idag.

1. Sköt dig själv och skit i andra.

2. Sluta fråga så lever du längre.

Men tack vare min goda uppfostran så sa jag inte det.

Man kanske kan trycka det på en t-shirt?


Hur man chockar ett gäng andraklassare

Vid dagens pedagogiska måltid (sånt som jag äter måndag-fredag är alltså inte lunch) berättade en flicka med glädje att nu börjar äntligen Melodifestivalen på lördag!!

Då berättar jag att när jag var liten var det bara en enda Melodifestival och sen en enda Eurovision.

Fem fågelholksansikten vänds mot mig. Vad sa hon? Vad menar hon? Nej, det kan inte vara sant? Frågorna hopar sig i deras söta ansikten. Ögonen blir stora som tallrikar.

- Vaaa?? Bara en Melodifestival?? Bara en??!!!

Det är bäst att jag väntar tills i morgon med att tala om att denna enda Melodifestival visades i en av de två tv-kanaler som fanns och att om man ville ta med sig moBILtelefonen var den stor som en handväska av mediumsize, med tillhörande axelrem.

Efter det avslöjandet kommer de tro att jag fick göra upp eld genom att snurra två pinnar mot varandra varje gång det skulle lagas mat. Trots att deras fröken spelar Gangnam style på högsta volym när tänderna ska flouras så är hon lastgammal.


Om att blogga via iPad

Om ni läser inlägget här nedan och tror att jag lyckats byta plats på ett plan för att jag hade en så komplicerad flygresa, så är det inte så. Det var FLYGRÄDSLA det handlade om. Jävla iPad.

Sen kan man ju tro att jag är rädd för att åka tåg också, eftersom jag lipat mig till en plats på ett sådant. Men det är jag inte, det var annat som spelade in den den gången.

Däremot är jag rädd för att ta kölappar till charken i mataffären. Jo, det är sant.


Att hitta tillbaka

Den här bloggen måste tillbaka till det den en gång var. Någonstans inom mig finns fortfarande den där vassa spetsigheten. Det är bara det att den helt plötsligt gömt sig bakom rädslan att missuppfattas.

Men vet ni vad? Nu skiter jag i det!!

Därför tänker jag dela med mig av ett sedan länge uppdiktat blogginlägg om vår flygresa till Thailand.

I kön till incheckningen lade jag genast märke till två unga tjejer. Eller rättare sagt, jag lade märke till den ena, för hon var så fruktansvärt mager. Stackars tjej, hon kan verkligen inte må bra, tänkte jag och tyckte uppriktigt synd om henne. Ända tills hon hamnade framför mig på planet och utan att se sig för fällde sitt säte rätt i huvudet på mig när jag böjde mig ner för att ta av skorna (nej, det är ingen fara, jag har inte fotsvett). Sen tyckte jag ändå mindre synd om henne när hon inte fällde upp sätet under måltiderna.
Till saken hör att tjejen och hennes kompis fick platser på helt olika håll i planet. Varför vet jag inte, kanske de hade bokat sent. De ville i alla fall sitta närmre varandra. Förståeligt, det hade jag också velat. I alla fall ber den tjejen som sitter längre fram en man bakom att byta med hennes kompis. Det ville inte han. Hon kommer då bak till oss där kompisen sitter (med sitt jävligt lutade säte).
- Alltså fatta att puckot inte vill byta!!!??? Fast jag sa att du hade plats vid nödutgång och skitmycket plats. Det kan han ju behöva fettot!!! Alltså, är du ett fetto får du väl köpa två platser, precis som är du lång, då får du också köpa två platser (och be flygvärdinnan skruva loss den främsta av dem?) Äh, nu ska jag gå tillbaka och fälla bak sätet skitlångt!!

Jag vet inte om jag håller henne om hur "fetton" och långa människor ska sitta på planet. Men en sak vet jag. Skitjobbiga tjejer ska sitta långt i från varandra. Det ser ödet till.

Hade hon inte varit så otrevlig kunde jag lärt henne ett och annat om hur man byter plats på planet. Det har jag gjort. Man ser bara gråtfärdig ut och förklarar sin flygresa. Och hade hon velat veta hur man får plats på ett överfullt tåg i Indien kan jag berätta det med. Då gråter man.

För övrigt ville ipaden byta ut ordet "fotsvett" mot Forsberg. Peter Forsberg?


Seriöst?

Bara bilden på den där sörjan får mig att vilja kräkas.

Geggamoja på pastaplattor á la gröt och något som ska likna köttfärs?

Bläää!


När man är tokig i ljus


Hemma igen

Vi har haft två underbara veckor i Thailand. Ljuvliga.


Saknar ni mig?


RSS 2.0