Jag och Bonden

Bonden har en tatuering på underarmen. Det är en text på maharathi (språket man talar i Maharastha, den delstat i Indien som Bonden kommer ifrån). Texten är hämtad från den bonad som Bonden hade med sig när han som niomånaders baby adopterades till Sverige och betyder "Herren vårt hem välsignat gör". Alltså finns det lite djup i tatueringen.

Nu funderar han på att höra en ny tatuering, även den med anknytning till Indien.

För några år sen besökte vi Indien och det barnhem Bonden kommer ifrån. Vi lärde då känna en norsk kvinna, vars föräldrar grundade barnhemmet (det drivs än idag av en norsk organisation). Efter en blick säger hon genast att Bonden är pauri, alltså att han kommer från ett folk som lever uppe i bergen. Detta kan hon bl a se på hans ljusa hy och mycket smala anklar.

Vi har haft lite roligt åt det genom åren, det här med pauri. När Bonden bröt foten 2008 påpekade ortopedläkaren de smala anklarna.

- Det är för att jag är pauri, sa Bonden.

- Jaha, då förstår jag, säger läkaren.

(Jamenellerhur?)

Nu åter till tatueringen.

Jag tycker att Bonden ska sätta följande tatuering i nacken.

"Made in India - by Pauri"

Hur många röstar för den?

Kom igen nu!

Det är 20 000 som cyklar runt Vättern och inget annat. Fast de cyklar 30 mil. Lätt att blanda ihop det där.

Sen har Aftonbladet minne som en guldfisk, inte som en guldgul. Men det och andra ordfel kan jag i alla fall skylla på iphonen.

Expressen har tydligen publicerat smygtagna bilder från prinsessparets smekmånad. Paret har nu bett att få vara i fred via Madeleines facebooksida.

Så klart de ska få vara i fred!

Det tycker Aftonbladet också, enligt bilden nedan. De måste ha kort minne, eftersom de så sent som för fyra timmar sen uppmanade de som visste mer om smekmånaden att höra av sig. Det grämer mig att jag inte hann ta en printscreen på det.

Skittidningar!!

Idag startar Vätternrundan.

Trettiotusen ska cykla runt sjön. En av dem är Bondens bästa kompis. Heja honom!!!! (Man ska aldrig förringa vikten av att heja)

Förra helgen gick halvvättern här i krokarna där vi bor. Bonden hade då bytt däck på en bil, och eftersom han är världsbäst på service åker han och hämtar kundens bil och kör tillbaka den när allt är klart. Mycket serviceminded.

I alla fall, när han hade kört tillbaka kundens bil kom han på att han hade glömt nycklarna till sin egen här hemma. Vägen in till bynn är avstängd under loppet, men vi som bor här får köra. Får men bör inte. Så i stället för att jag åkte och hämtade honom (vilket jag vägrade eftersom jag lider av svår fobi mot tävlingscyklister) så skulle han gå hem. Det är en bit. Hela tiden blev han så klart omkörd av tävlingsdeltagare. En av dessa ropar då till Bonden:

-Heja då!!!, samtidigt som han klappar i händerna.

Bonden kände inte direkt för att dra en hejaramsa, obilburen som han var. Och vad gör cyklisten? Jo, han buar ut Bonden. På riktigt "BUUUUUU". Cyklister verkar vara känsliga individer...

För övrigt så tar det tydligen drygt tolv timmar att ta sig runt Vättern. Tänk, om man sätter sig på ett plan i stället kommer man till Thailand på den tiden.

Just saying...

Alltså, jag hinner inte med den här bloggen. Jag måste ju sova direkt efter jobbet så jag ska orka vara ute och rensa ogräs ihop med Bonden hela nätterna. Men vi är sååå lyckliga!!
Tack Land!!

Nej, på allvar är jag lika lycklig som vanligt, trots att jag rensar ogräs själv.

Sen pysslar jag en del hemma.
Med sånt här till exempel.