Jag och Bonden

Jag har ju en blogg. Jag glömmer det ibland. Tanken att lägga ner och avsluta bloggandet kommer då och då, ibland oftare, ibland allt mer sällan.

Nu har jag bestämt mig.

Bloggen blir kvar. Jag förstår ju att ni just nu dansar omkring i rummet, statedivar från soffbordet och högt jublar "Happy days are here again!!"

Men...

Jag tar en paus. Den kan bli ett par dagar, den kan bli en vecka, den kan blir en månad. Håll ut.

I'll be back (fast inte i skepnad som Arnold Schwarzenegger, jag lovar!)

Jag anser att jag brukar klara av att följa sociala koder och att jag kan tolka dolda signaler.

Men ibland är det ta mig fan omöjligt. En trevlig gest som jag självklart vill bemöta med ännu en trevlig gest var inte alls menad så trevlig som jag trodde. Extra irriterande är att mitt eget trevliga bemötande inte var något jag skulle valt i första läget. Jag gjorde det för att vara snäll.

Jaha, tänker jag nu, man är inte så omtyckt som man trodde. Det är bara att agera gås och låta vattnet som slängdes rinna av.

Problemet är bara att den här gåsen förblir nerblött. Den gråter lite åt sitt i-landsproblem. Sen klistrar vi på ett leende i morgon igen.

Till sist vill jag be om ursäkt för detta kryptiska inlägg. Jag vet att om man säger a ska man säga b. Men det går inte. Kanske får den här bloggen en spinnoff i ett anonymt forum. För jag har ett behov av att sätta ord på mina tankar, även de som inte är ironi.

Så förlåt och god natt från Bondens fru, numera känd som den blöta gåsen.

Ibland får jag flashbacks från mina musiklektioner på mellanstadiet. Texterna sitter där än idag.

Eller i alla fall delar av dem:

"Kalinka, kalinka, kalinka kalin
I min trädgård växer bär som jag brygger till vin"

"Allting på jorden som
det skall förgås.
Men vår fru musika, men vår fru musika, men vår fru muuusika
hon skall beståååå"

"På vår balkong, på vår balkong
hoppar bofinkarna hage hela dagen lång (upprepas)
Men runt omkring, men runt omkring, sitter sparvarna och tjurar och gör ingenting (upprepas)
JA SÅ GÅR DET TILL NÄR MAN GÖR SOM MAN VILL (upprepas)"

Detta sjungs i kanon. Ja, eller när jag sjunger det för mig själv är just det där med kanon lite svårt.

Här kommer en till:

"Öka farten öka mer, kanske kan vi imponera, oj en driva, jodå flera, känner du dig snopen! (här sjöng killarna alltid snoppen)

VAD VAR DET FÖR FEL PÅ MUSIKUNDERVISNINGEN??

Det fanns moderna låtar, det var ju 90-tal för fasen!

För övrigt använde vi den här sångboken (till förbannelse för jag minns den som igår!)

Jag känner inget behov att köpa mig ett exemplar.

Ett café i Stockholm har tydligen förbjudit barn, eftersom de anses störande.

Jag stör mig sällan på barn. Det är för det mesta bara trevligt och roligt. Har jag med mig någon av dyrgriparna (vi talar alltså väskor) brukar jag lägga en jacka eller sjal över som skydd. Någon gång har jag fått en ilsken blick av nån mamma som tydligen tar mitt tysta beskydd som kritik. Det är inget illa menat från min sida, men jag jobbar med barn och vet precis vad som kan hända om man trycker för hårt på en nyöppnad festis. Bättre att jag skyddar väskan än att hon ska behöva betala en ny liksom. Och sånt beskydd behövs bara på den typ av caféer där man sitter på gemensamma långsoffor utmed väggarna. Om jag tänker efter så gör jag på precis samma sätt om jag sitter bredvid en yvigt viftande vuxen.

Alltså fritt fram för barn på caféer!

Däremot brukar jag störa mig på vuxna.

Nån som kan införa vuxenförbud på café?

Muggarna här nedan är fina minsann. De ska jag köpa.
Vi har fina muggar redan nu, från Filippa K, men de saknar öron

Jag vill ha muggar med öron. De hör då dåligt annars.

Jag har några få regler för denna blogg.

1. Blogga inte när du är arg (det har hänt att den regeln har brutits)

2. Blogga inte när du är full (kan ha hänt någon gång)

3. Skriv inget på bloggen som du inte skulle kunna stå och skrika på torget i Bynn.

Nu skulle man kunna tro att lilla Bynn inte har ett torg, men det finns där. Och ärligt, allt som står i denna blogg skulle jag kunna skandera där. Bloggen blir aldrig mer privat än så.

Fast nog vore det pinsamt och jag skulle garanterat bli årets snackis.

Så vad tycker ni, alla bynninvånare (för jag vet att ni läser). Torget eller bloggen?

Jag skulle kunna skriva "your choice", men det vore en lögn. Det är still my choice och kommer alltid att vars det.

Men er åsikt är trots det intressant.

Jag har en viss tendens att gå all in när det gäller vissa saker.

Under en period kan jag ha fullt fokus på armband och handlar massor. Sen går det över och jag blir besatt av något annat, sjalar eller kokböcker. (Eller, ja, det där med väskor går visst aldrig över. Tack och lov för det, för livet skulle bli tristare och 200 väskor (eller mer) skulle vara i vägen)

Just nu är det doftljus! Ljuvliga dofter i fina burkar. I love it!

Ikväll ska vi tända det rosa. Som jag har längtat (ett annat har precis tagit slut och doftljus är bäst var och en för sig). Oj vad gott det ska lukta här ikväll!

Synd bara att jag är genomförkyld och inte känner några dofter alls...