Jag och Bonden

Det pratas mycket om hästkött nu. Extremt mycket.

Jag har inga problem med att äta hästkött, men visst förstår jag dem som inte vill göra det. Och det är inte ok att ljuga om vad mat innehåller.

Men det var inte hästkött jag ville fokusera på.

Det är bilden här nedanför. Aftonbladet har som alltid den viktigaste nyheten först.

Det är alltså viktigare att skitmat (jag äter aldrig sån färdigmat) från Dafgård kan innehålla hästkött än att flickor flickor i Etiopien säljs för 80 kr.

Jag vet vad som får mig att må mest illa...och vad som gör mig mest ledsen

Tror ni inte, att om jag säger till Bonden att just det här förklädet kommer göra att jag lagar fantastiskt god mat och att han då inte har minsta lilla emot att jag köper det?

Fast vänta nu...

Jag lagar ju redan fantastiskt god mat!!

Jag säger att jag kommer att bära det till svarta spetsunderkläder och stayups i stället.

*klicka hem, klicka hem*

Men för allas trevnad så kör vi lite regler:

1. Stå aldrig mitt i backen. Där åker man.

2. Ännu viktigare, stå aldrig skymd bakom ett krön. Det kan göra ont.

3. Viktigast, stå aldrig på mina skidor i liftkön! Jag var 10 sekunder från att nita en kille som gjorde det upprepade gånger idag. Skidorna är mina egna och jag har inte lust att dela dem med någon annan!

Så där ja.

Jag är snäll och glad som vanligt! *Kärlek*

Just nu läser jag om rymden med mina tvåor. I tisdags pratade vi om meteorer och meteoriter. Jag visade Barringtonkratern i Arizona på Google maps.

- Fröken, vad händer om man får en sån där meteorit i huvudet?

- Det behöver du absolut inte vara rädd för, det händer nästan aldrig!

Efter sportlovet lär jag ju få säga att det händer ibland. Och jag sa ju nästan aldrig...men visst blir det lite dråpligt att det här händer mindre än tre dygn efter att jag svarade på frågan?

Men Aftonbladet, jag tror faktiskt inte att Östersjön blir så upprörd över att de har gått ut med sin kärlek.

Undra om det var Eric som saa de?

Jag provar att köra den där coola stilen med att ha mössa inomhus.

(Det är jättemånga storbloggare som har det. Och fjortisar)

Vet ni hur varmt det blir!!??

Sen ser man inget heller!!

Inte för att jag direkt suttit klistrad vid tv:n, men varje gång jag har kollat så kör typ varannan åkare ur.

För svåra banor eller har någon glömt att tala om att det faktiskt handlar om att ta sig ner för HELA backen?

Om ni frågar Bonden skulle han möjligtvis påstå att de åker som hans fru, det vill säga full fart - vurpa - snömoln.

Men honom ska ni inte fråga.

Vet ni att jag är värsta drömhustrun?

När jag håller på att damma i sovrummet slår det mig att de gröna gardinerna borde bytas ut mot nya vita, eftersom sådana skulle passa bättre tillsammans med de vita fönsterlamporna. Jag tänker "att IKEA brukar ju ha billiga, vita och enkla gardiner", för det är vad jag vill ha.

Nu kommer vi till det väsentliga. Det som skiljer mig från så många andra kvinnor. Nästa tanke blir nämligen:

"Nej fy fan, då måste jag ju åka till IKEA, och det avskyr jag!"

För nej, jag gillar inte IKEA. Jag dreglar inte över IKEA-katalogen. Jag måste inte stanna varje gång vi kör förbi ett blågult möbelvaruhus. Jag kan inte rabbla upp IKEA-möbler som blivit folkfavoriter och numera är hårdvaluta på blocket.

Visst händer det att vi åker dit. Jag hittar sällan nåt. Några ljus kanske. Och ärligt, man kan köpa ljus på Ica. Vill jag ha nåt från IKEA brukar jag passa på att önska mig det, för då slipper jag åka dit.

Så ni karlar som läser den här bloggen. Tala nu om för Bonden att han är lyckligt lottad. Jag är en fantastisk hustru....

...som gillar att nätshoppa, är barnsligt förtjust i fina märken och tycker att stövlar för 1400 är värsta fyndet.

Vi har inga som helst planer på att flytta. Men trots det älskar jag att surfa runt på hemnet. Jag fascineras av hur andra människor har det hemma och framförallt av lyxhem av alla de slag. Jag tycker dessutom att det är vansinnigt kul att jämföra olika bilder hos olika typer av mäklare.

Och visst vet man att de alltid fotar med vidvinkel, men är det alltid till fördel?

För jag tycker, rent ut sagt, att toalettstolen nedan ser skitobekväm ut.

Nu vill jag bara tala om för alla er där ute att jag, Bondens fru, idag har klappat en livs levande orm frivilligt. Och det var minsann ingen pytteliten fjantorm utan en kungspyton!

Detta trots att jag är dödligt rädd för ormar, så pass rädd att jag en gång på allvar funderade på att för alltid stanna kvar på en gömd strand i Thailand, allt för att slippa simma ut genom den grotta där det nyss simmat in en orm. Och det var faktiskt en strand dit solljuset aldrig nådde.

Naturligtvis har jag bildbevis nedan.

Hur den kändes?
Kall och blank.

Hur den såg ut?
Som en orm. Och hade det inte varit för att folk blir så upprörda så hade jag sagt att den passar bättre som handväska, men det säger jag inte.

(Den som håller i ormen är en av mina elever. De är så coola!)

Man kan ju börja fundera på hur allt står till när man slumrar till i soffan på eftermiddagen och drömmer följande:

I drömmen befinner jag mig 8 år bakåt i tiden och kommer efter en julledighet
tillbaka till min lägenhet i Jönköping. Jag har min lila cykel och på pakethållaren har jag en kartong med en ny dvd-spelare. Jag leder cykeln uppför Kungsgatan och kartongen ramlar nästan av. Väl framme vid mitt hus börjar jag med att gå vilse i trapphuset och kommer ut på en sida av huset där jag aldrig varit tidigare (och som inte finns på riktigt).
Till sist kommer jag till rätta och går upp till min lägenhet. Där är det fullt med folk från bostadsrättsföreningen som ska tala om en massa saker. Ordföranden, Ahlberg (finns på riktigt!) övervakar det hela. En granne berättar stressat att det nya ränteläget gör att han inte har råd med sin lägenhet. Därför har han gjort i ordning en skrubb på vinden som han ska hyra ut som stall till en islandshäst, allt med föreningens godkännande (detta i en förening där man på allvar inte fick gå på gräsmattan och inte borra i väggarna på lördagar efter klockan tre samt inte alls på söndagar). I samband med att han gjort i ordning vinden har han varit inne och målat om innertaket i min hall gult (varför kan man fråga sig, min lägenhet låg på andra våningen av fem, långt från vinden). Jag blir upprörd då det skär sig mot den gula färgen på väggarna i hallen (sant, de var gula) och att det dessutom blir för mycket färg i lägenheten eftersom köket är rött (sant) och rummet mörklila (inte sant, det var vitt). Det är en massa andra människor i lägenheten och när jag kommer in i rummet visar grannen i lägenheten ovanför att han slagit ihop två av mina garderober, börjat kakla väggarna där inne och ber mig gå med på att vi ska bygga nya badrum i våra garderober, som i drömmen har snedtak och är helt utan full takhöjd. Jag blir återigen upprörd då lägenheten redan har ett nytt badrum och att stammarna redan är bytta (sant). Under tiden för diskussionen leker grannen med hästen på vinden tittut i en annan garderob.
Jag bestämmer mig för att jag inte kan ta dessa beslut själv, det är mina föräldrar som äger lägenheten (sant) och de ska dessutom sälja den ett halvår senare (sant) eftersom jag då pluggat färdigt (sant) och ska flytta in i hus (sant) med min man (inte sant, vi var inte gifta då). Pappa kommer sedan blixtsnabbt till lägenheten och diskussionen om innertaket, som sedan visar sig vara till hälften bortrivet och att någon lastat upp en tältsäng där och täckt den med plast, fortsätter. Någonstans där vaknar jag.

Varför drömmer man sånt här?

Beror det på att jag var i Jönköping igår, inte alls långt från min gamla lägenhet och att jag faktiskt köpte en ny dvd-spelare i fredags?

Är det farligt att äta libanesisk mat? För det är vad jag åt igår. Men det var gott!