Nytt och svenskt!
Vet ni vad det här är?
Potatis för 199:-/kilot.
Smakar det så kostar det!
Epa-land!
Igår styrde jag och Bonden (det är sant, han var med!) de fyra milen till CityGross.
Kyl, frys och skåp gapade tomma, så det var dags att fylla på. Tydligen rymmer de en del, så vitt jag kunde bedöma av kvittot.
Efter dryga timmen i mataffären går vi ut med en fullastad vagn och börjar packa i bilen.
Utanför blomstersffären står de.
Eporna.
Det är epatraktor-träff.
Tänk er:
-Oou va gjodde due igåor då, döe?
-Ja oåe Ougge hängdä mä epåorna döe!
-Fäjnt döe!
Trots att eporna var, enligt min mening, rätt skruttiga, hade de bra ljudanläggning.
Vad tror ni de spelade?
Är någon förvånad?
Lite dunka plåten till den, då blier gojjejär dä döe!
Regelbrott!
Jag hade ju en regel för min tävling, (en regel jag lärt mig av August 7 år) att den som kan får inte svara.
Men August kan inte sina egna regler, så det blir ju inget pris. För regler är till för att följas!
Men August kunde svaret, det var Neverland som bilden visade. Eller snarare ingången till Neverland. Själva huset ligger så långt in, så det ser man inte ett spår av.
Att planka var liksom ingen idé, stället är bemannat av vakter dygnet runt.
Så ni som tror att the King of Pop lever, så är det där han håller hus.
Är det någon mer än jag som får en känsla av att den där killen aldrig ville bli vuxen?
(Bild lånad från sblocal.com)
Kransarna var borta nu, det var rätt dött där.
Fast fortfarande färska blommor på en sten framför.
Dagens fråga!
Vet ni vad det här är?
En tävling på det kanske?
Men för att det inte ska bli för enkelt citerar jag August, 7 år:
"Den som kan får inte svara!!"
....så lite "måbra"-bilder på det!
Trots fördomar så var det underbart. Jättehärligt.
Jag och LV på piren i Santa Monica.
Kolla, Bondens frikort!
Malibu beach
Poolen på Hearst Castle
Utmed High Way 1
Mycket vacker kuststräcka....
Min bästa...
Den här bron var visst känd....
Bara skoja! Så maffigt. När vi gick över bron kom det en helikopter. Den flög under bron.
Jodå, även på Golden Gate!
Världens utsikt över San Fransico. Och så Bonden och fröken Elin, så klart!
Här hände jag backe upp och backe ner. Eller inte. Bänk är tryggare!
Tapas på Four Seasons i Montecito
Stranden vid the Boat House. Dagen efter var vi där och åt lunch igen, ute i havet simmade en val. Sånt gillar jag! Förresten ser ni min nya Marc Jacobs där, så snygg! 
Hummertaco. Nytt fredagsmys?
Santa Barbara
Markus och Cecilia hade tvättbjörnar på tomten, de var skitläskiga!
En del saker är inte meningen att de ska gå att föreviga på bild. Men åk hit, så vackert!
Cecilia, Markus, Bonden och jag. Så grymt att ha vänner som bor på såna här ställen i världen. Och vilka vänner sen!
TACK Markus och Cecilia!
Det är STORT!
En liten anledning till att vi åkte till USA var mina fördomar. Jag vill gärna ha fördomar om detta Storebrorsland. Jag har faktiskt massor av åsikter om dem. Så nu har jag varit där, så ingen kan säga att jag inte vet något om det.
Som till exempel att allt är jättestort i USA.
Det är det.
Skyltarna är jättestora.
Hit fick man inte åka. På vägen hit fanns det massor av skyltar som envist påstod att den här vägen inte nådde till Hollywoodskylten. De skyltarna hade fel.
Portionerna är jättestora. Det här är en halv portion. Jag var nämligen inte så hungrig och ville ha något "lätt".
Jordgubbarna är jättestora (som kukahuven, det sa min farmors granne en gång om hennes jordgubbar, när han skulle presentera sig som ny i kvarteret).
Fast de är jättegoda, jordgubbarna alltså. De svenska kan slänga sig i väggen.
Redwoodträden är jättestora. Ni får kolla hur små människorna är för att få en uppfattning. Maffigt!
Så var det bilarna då. Jättestora. Jättemånga.
Just såna som får Bonden att gå helt banans. Vi har tittat på MÅNGA picuper. Fast jag har ju fått shoppa massor, så det gör inget.
Alltså, en sak har jag ärvt efter min far. Sätt någon i förgrunden, när man egentligen vill fota något i bakgrunden.
Människorna är JÄTTESTORA!
Jag vet att jag är en elak jävel. Jag har heller inte påstått något annat.
Vilken sopa!
Men jag ids inte.
Orkar inte nu.
Det kommer sen.
Så jag ska skriva om en annan USA-resa i stället.
Den här tjejen förtjänar all sympati nu (ja, jag är en sann royalist, men när jag hör Ockelbo tänker jag i första hand på Sus)
Jag läser inte skvaller. Eller jag köper inte skvaller. Bara när det står i kvällstidningar. Avsaknaden av blankt, färgstarkt papper gör det hela lite mer legitimt.
Sen jag kom hem har jag följt denna kärlekskris slaviskt.
När jag sedan läste att förlovningen var bruten tänkte jag "YES!!!"
Inte för att jag egentligen blev glad. Men hon förtjänar bättre, det är jag säker på.
Och hon var tuff som tog steget.
Sen till Jonas Bergström.
Han blir nog ihågkommen.
Killen som hade chansen att gifta sig med en av världens vackraste prinsessor, men som sumpade det.
En sån sopa!
Det är bättre med Ockelbo!
Hemma!
Efter att i lördags fått reda på att vi kunde flyga hem tidigast 30 april, var vi ganska desperata. Det är ju inte så att det blir extra semester. Vi var tvungna att komma hem.
Vårbruk.
Jobb.
Vågar inte ens addera ihop summorna på hur mycket pengar vi hade förlorat om vi blivit kvar så länge.
Extra semester?
På Newarks flygplats. Sovande på golvet. Fast tillsist fick jag en tältsäng. Bonden sov på tre plastbackar. Andra sov på kartongskivor. Det "fantastiska" (översatt till helvetesjävlaskit) flygbolaget bjöd på...vatten, några kex oxh bukar med fyra kvadratcentimeterstora fruktbitar i.
Fick platser till Hamburg, som så klart ställdes in.
Vi har köat. Och köat. Andra natten fick vi tag på ett hotell. Inte ens "budgethotellen" är billiga i New York med omnejd. Så har jag gråtit en del med. Av trötthet. Av stress. Av maktlöshet.
Så igår, måndag, köar vi igen. Hemma i Sverige kämpar världens bästa bror och fantastiska Sara på resebyrån för att få hem oss.
I kön får vi höra att alla fligther som kan flyga till de få flygplatser som är öppna i Europa är fullbokade med meterlånga standby-listor.
Det blir vår tur.
Den glasögonprydde mannen knappar lite på sitt tangentbord. Skriver ut två boardingkort på Arlandafligten.
-Is it standby? frågar jag.
-No, you got seats.
Då grät jag lite igen. Av lycka.
Sen följde några timmar av nervös väntan. Jag vågade inte tro det förrän planet taxade ut på startbanan.
När vi flög över Island såg vi vulkanen som glödde där nere.
Då känner man respekten för naturen. Som visar att den är vår planets stormakt.
Ikväll har de stängt Arlanda.
Jag kan inte fatta att vi haft sån tur.
Hjälp nu mig att hålla tummarna för alla andra som sitter strandade. Det kan tyckas vara ett I-landsproblem, men de lever i en mardröm.
Så håll tummarna.
Jag, som tror på en högre makt, ber en bön också. Den som vill kan be med mig.
reserapport!
shoppingen är stor. det här kommer att bli en sådan resa när man inte räknar ihop vad man shoppat för. absolut inte. men väskan lär bli full hem.
nu är vi i santa barbara och har det grymt bra, lite för bra.
njuter.
bara njuter.
sen tycker jag att de amerikanska toalettstolarna är en sak för sig. sen har de inga toalettborstar. amerikanarerna bajsar renare, helt enkelt.
så är det.
jag har druckit vin, så bättre blir det inte.
hur mycket saknar ni miss Elin, ärligt..... (jag kan inte göra frågetecken på mac)
massor, eller hur.
sen vill ni väl veta hur bra hon har det, och om allt hon shoppat.
lugnt, det kommmer.
håll ut!!!
Dadadadaa, dá da daa daa dum!
Jojo.
Jag ska gå in i fina lyxbutiker, och Bonden ska likt Richard Gere plocka fram sitt feta kontokort.
Sen ska han kräva att alla i lyxbutiken fjäskar för mig, för att vi ska göra av med en snuskigt stor summa pengar.
Under tiden jag blir serverade champagne av alla Mary i butiken som visar all världens lyxväskor och supernajsa kläder spelas "Pretty Woman" i högtalaran. In kommer Edward Cullen och morrar, precis samtidigt som gurglet i låten.
Fullastad med kassar, nej, lyxpåsar menar jag, drar jag vidare. Jag går in i en finfin butik. Tänk, där jobbar bitchexpediten från NK i Stockholm, hon som ställde sig med armarna i kors och blängde på Bonden när han satt sig ner för att vila med sin brutna fot för två år sen, när jag kollade på fina handväskor.
-Du, rasistbitchen, säger jag. You work on commission, right?
-Jjjjja, stammar hon.
-Big misstake, säger jag. Big misstake.
Precis så kommer det bli.
Eller, jo, jamen..
Jag ska gå där i alla fall, det ska jag!
.JPG)
Det här är hög kvalité!
Jag fick tipset av Marie.
Det bästa jag hört på länge!
http://www.vk.se/uploaded/document/2010/4/1/sVK100401E1D1-033.pdf
Tänk på datumet för publiceringen..
Hej 80-talet!!
Flygande Jakob. Mums, som Montazami skulle ha sagt.
Där satt den!
Jag har, utan att skryta, en fantastisk grupp elever att få förmånen att vara klasslärare för.
Elever som alltid gör som jag säger. Elever med en positiv inställning till skolan.
Elever som litar helt och hållet på sin Fröken. Hon som de tror kan allt.
På första april är det extra förmånligt att vara lärare för dessa elever. Illmarig som jag är sparade jag det hela till efter lunch, då alla hade tappat beredskapen.
När barnen kommer in, rödkindade efter rasten, meddelar jag att jag har något mycket viktigt att berätta. Jag ger ett stressat och allvarligt intryck..
"Jo, förstår ni, nu är det så här: Bostadsbolaget har ringt. All snö som var på taket i vintras har skapat skador. Det har läckt in vatten, så nu är det mögel i vårt klassrumstak. (Det här med mögel är de väl insatta i, sen den närmsta skolan drabbades av detta, vilket senare resluterade i att den stängdes).
Det är ingen fara för nedläggning, men vi kan inte vara i klassrummet på ett tag, eftersom de ska sätta igång fläktar med mögelborttagningsmedel."
15 par allvarliga, men nyfikna ögon är riktade mot mig.
"Så därför måste vi genast flytta in i biblioteket, det måste gå rätt fort, så vi kan börja ha det som klassrum efter påsklovet. Det blir en massa jobb, men vi kanske kan hjälpas åt? Kan alla börja med att bära in sin egen stol?"
"Ja föken, det kan vi!"
15 elever tar nu sin stol, med väska hängandes på, och går in i det intilliggande biblioteket, ett rum som är MYCKET mindre än vårt klassrum.
"Ja, som ni ser blir det ganska trångt, men vi får försöka att göra det bästa av situationen. Ni fyra kanske kan dela på det här bordet för två, det ska nog gå bra. Och om ni tå kan sitta här vid datorn, jag skjuter in den så här, det blir väl bra? Här vid pianot kan väl du sitta, det går ju bra att ha det som bänk när locket övre tangenterna är nerfällt? Och ni två kan väl sitta här? Jo, jag vet att det är ett jättehögt bord som man ska stå vid, men jag ska hämta fler stolar, så kan vi stapla dem på varandra, då når ni upp."
Ingen protesterar, de ser bara undrande ut.
Alla är till sist på plats, ja, eller lite på varandra på plats.
"Så var det bara en viktig sak till:
APRIL APRIL!!!!!"
Så snopna de blev. Lååånga i ansiktet.
"Fy, fröken, vad du är dum!"
Sen skrattade de.
Så nu har de något roligt att berätta hemma i kväll.
Jag har redan berättat det för alla jag känner!
