Jag och Bonden

Jag tror inte man kan blogga sämre än vad jag gör i sommar. Det är inte så att jag inte har tid. Jag är bara för lat.

Men nu ska jag berätta om vår tur till Fjäderholmarna. Vi förlovade oss där. Fast det är inte det jag ska berätta om.

Redan när vi köpte biljetter lade jag märke till dem. Jetset-gänget. Ett sånt gäng innehåller några lite lätt pluffsiga, rödmosiga män i 40-årsådern med fläskkotlettfrisyr och blekta slingor. Dessa män har varsin mycket snygg, mycket solbränd brunett med en märkesväska i armvecket. Något omaka par alltså. Fast självklart är kärleken blind (fast den kan ibland nosa sig till välfyllda bankkonton). Naturligtvis lägger jag märke till väskorna, särskilt den som tjejen som pratar hela tiden har. Jag förundras lite över att man vill lägga så mycket pengar på en så mycket rosa och så lite tidlös väska, men det är ju hennes val.

Vi går på båten före detta gäng. De kommer sendan och sätter sig precis framför oss. Bonden och jag funderar lite på att byta plats, eftersom vi vill njuta av båtturen. Vi sitter dock kvar, och jag får genast ett blogginlägg på köpet.

Tjejen med den mycket rosa LV-väskan berättar sprudlande om deras senaste tur till riviieeeeraaaan. It´s thee place too beeee!
Tjej med mycket rosa LV-väska: - Alltså, vi kollade lite på att köpa hus där, men ett sånt vi ville ha kostade 90 miljoner, det är faktiskt mycket pengar!
(Hmm, är det?)
- Vi ska hyra ett hus i stället, 65000 i veckan kostar det. Man vill ju ha hus med stor terass, så alla kan komma ner, ni och så. Lägenhet är ju trist, då kan man ju lika gärna bo på hotell.
Tjej som ser likadan ut, fast utan rosa väska: -Hur bor ni nu då?
Tjej med mycket rosa LV-väska: - På hotell
- Fast nu ska vi ju till Oskarshamn, du vet jag bodde ju där, och jag är lite nervös, jag var ju bara sååå hatad där.
Tjej som ser likadan ut, fast utan rosa väska: - Men gud, var du såååå hatad???
Tjej med mycket rosa LV-väska: - Ja, men jag var ju typ värsta kändisen där, så var det. Jag var ju med i tidningen jämt, det gick ju sååå bra för mitt företag. Jag föreläste ju om kvinnligt företagande och så. Du vet, alla tjejer blir ju typ så avundsjuka och skvallrar om att man knullat sig till allting. Sen träffade jag ju Joakim också. Han kom förresten med värsta idén om att vi skulle anlända till Oskarshamn med limosin, han kollade med killen som köpte hans gamla limo om vi kunde låna den.

Hmm, var hon inte hatad innan lär hon väl bli det nu. Eller så blir hon snopen över att det faktiskt inte står en välkomstkommité med röda mattan utrullad när hon anländer till Oskarshamn.

Sedan gick jetset-gänget av vid Nacka Strand. Bonden och jag andades ut. Vi slapp förlova oss till ljudet av vidare diskussioner om limofärder och hur haaataaad man kan vara.

För övrigt är jag en flitig besökare på LV:s hemsida. Den där mycket rosa LV-väskan hon hade görs inte i den färgen.

Helt oförståligt. Alla mina tankar är hos Norge och de drabbade idag.

Idag vaknade jag till ett ljud av strilande regn utanför fönstret. Därför vände jag på mig, somnade om, och tog sommarens hittills längsta sovmorgon.
Efter en kombinerad frukost/lunch fann jag plötsligt mig själv vid ett vägskäl. Vad skulle jag göra en dag som denna? Se en film, städa, läsa eller baka?
Valet föll på det sistnämda, och mest otippade. Jag valde att baka bullar.
Det visade sig innebära besök i två olika affärer. Lanthandeln hade nämligen inte jäst till söta degar, det fick bli ett besök till Ica-Bynn också.
Väl hemma igen bakade jag mycket goda och mindre vackra bullar.


Vem bryr sig om hur de ser ut när de smakar ljuuuvligt?!

Det finns en sak som är trist när det gäller att baka bullar.
Jäsningen.
Men hjälp vilken tid det tar! Skittrist!

Därför gjorde jag örtsalt under tiden. Det blev galet bra. Vad annat kan det bli, när man hämtar örterna från den egna odlingen?



Jag säger bara, ni skulle bli grymt lyckliga om detta var en luktblogg!

Så här perfekt örtsalt, det blir det bara med en superfin mortel.
Jag har precis loppisfyndat en!



Eller fyndat, 350 spänn kostade den här pjäsen. Jag är usel på att pruta och Bonden var inte med. Hade han varit det hade den endast kostat två tior och en dajm.

Jag har sagt det förut. Bloggadressen till denna så eminenta blogg är ju inte hela sanningen.
Bonden och jag är nämligen inte gifta.

Skämtsamt har vi sagt att vi bara har varandra tills vi hittar något bättre.
För en halv evighet sen, när vi bara var vänner, sa vi att om vi inte var gifta innan vi fyllde 30 skulle vi gifta oss med varandra (fast redan då var vi nog rätt kära, faktiskt).

Vet ni vad? Det finns ingen bättre, inte i hela världen.

Låt mig säga så här, vi är ett steg närmre bloggadressen.

Bonde har ryggskott så jag ska hjälpa honom att tvätta bilen.
Jag tänker inte göra det på Edie Britts vis, jag är vis av mina tidigare erfrenheter.

Nej, svarta heltäckande kläder ska det vara.

Man vet aldrig när det kommer en lastbilschaufför.

Nu ska jag bjuda er på några av mina mest annorlunda väskor. Jag valde att blogga om detta eller om hur kul jag egentligen tycker att det är att sitta ensam större delen av sommaren. Tro mig, ni drog vinstlotten.

Den här finingen i rotting köpte jag av en kvinna som rensade ut efter sin mamma. Hon undrade om jag samlade. När jag berättade hur många väskor jag har frågade hon om min karl verkligen stod ut med det??!!

Fin va? I vänsterkant kan ni även se Lillkatt, rätt fin hon med!


Den här, gjord i trä, har jag fått av min fina vän Tina. Jag har aldrig sett något liknande!




Som student var dryga 500 spänn mycket pengar att lägga på en väska. Fast jag har aldrig ångrat mig. Ser ni att det är trollsländor på den?? Bara en sån sak!!




Den här använder jag inte, jag är ändå medveten om min ålder. Jag gillar bara att ha den. Får jag en dotter en dag kan ni ju förstå vem som ska ha den. Sen behöver vi inte anmärka om genustänk, tack.




Skoväskan har en särskild plats i hjärtat. Det var den jag fick i julklapp av min klass förra julen. Fina ungar, det där.




Men det är ändå den här som förtjänar mest uppmärksamhet. Jag har säkert visat den förr. Den är bara så cool. Gissa om jag får många kommentarer om den!






I skrivandes stund är ytterligare en annorlunda väska på väg hem till mig. Vänta bara så ska ni få se!

Bonden och jag har varit i Vadstena i kväll. Varje onsdag är det träff för finbilar där. Det är trevligt att åka dit och kolla på bilar. Framförallt är det kul att kolla på folk.
Jag vet inte vad det är med folk och bilar, men både Bonden och jag kände liksom "fan vad snygga vi är!".

För övrigt har jag konstaterat att tonårsmodet innefattar jättekorta små shorts i alla fall och extensions och skyhöga klackar i vissa fall. Varenda tonåring hade minishorts. Nu snackar vi pyttesmå. Jag har trosor som täcker mer.
Till saken hör att jag anser mig har lite för tjocka lår för korta shorts. Nu menar jag shortskorta och inte troskorta.
Tro mig, efter i kväll har jag tänkt om. Jag och mina lår kan minsann visa oss i offentligheten. Fast då ska det vara shorts i shortslängd och inte i troslängd. För allas trevnad.

Till bilträffen åkte vi Avensis (den kvalar inte in på filbilsparkeringen, trots sina unga år, där är det gammalt eller sportbil som gäller). Mustangen är återigen på makeover. Att vara av 1965 års modell kräver sina behandlingar. Själv är jag av 1982 års modell och inte aaaalls lika dyr i drift.

Bonden hittade de här fälgarna som han vill ha till fina Mustangen (galet vad bra att han säljer fälgar!).



Jag hittade den här som jag ville ha till.....MIG så klart!



Vilken pärla (galet vad obra att jag inte säljer bilar!). Nu talar jag så klart om bilen i förgrunden, den andra är ju typ bajs, den gillar jag inte.
Fast vem trodde det, egentligen??

Just nu tar jag mig via bokens värld till en liten by i Lappland, för att få reda på hur livet utvecklar sig för Mirjam och Hervor. Dessa kvinnor stiftade jag bekantskap med i romanen Svinhugg av Marianne Cedervall, en historia som leker med tankens kraft och sannerligen bekräftar att den som gräver en grop för andra faller själv där i, även om det kan ta ett tag.
Boken jag läser nu heter Svartvintern, det är den andra boken i serien. Eftersom jag redan är bekant med huvudkaraktärerna kommer jag in i boken snabbt, Svinhugg var lite segare i början. Dessa böcker ska läsas i följd, eftersom innehållet i den tidigare boken avslöjas i den andra. Missa inte dessa fantasiska romaner, som lockar till en hel del skratt och även håller dig i spänningens grepp.
Och vet ni vad, de har fått mig att tro på Stig-Helmers "Jag kan flyga, jag är inte rädd".
Det blir mitt mantra till nästa flygresa!

   

...Det var alldeles för länge sen jag bloggade.

Men misströsta inte! Jag kommer igen!

Just nu läser jag böcker för glatta (hmm, vaddå, hala?) livet för att sedan göra come back med boktips i massor!!