Ibland blir det fel... ;-)
På min skola har vi alltid utedag hela måndagen. Det är superhärligt. Idag var vi vid fågelsjön Tåkern. Vi tittade på småkryp och fåglar. Vi såg också en del blommor.
-Fröken, vad heter den blomman?
-Det är en ängsvädd.
-Är de såna där efterlysta?
Jag har faktiskt världens roligaste jobb!
Ibland blir det Bonnjävel..
Igår hade Bonden lovat att vi skulle åka i god tid innan bion började, så att vi hann shoppa lite (eller jag hann shoppa). Nu blev det inte så, utan vi kom iväg sent. (Det har jag berättat om tidigare, och jag vet inte hur man länkar till tidigare inlägg ännu!!!).
Jag hann alltså inte shoppa allt jag ville (vi ska på bröllop på lördag och jag var i desperat behov av en ny topp). Inköpet av de nya underbara stövlarna blev heller inte så fantastiskt som jag föreställt mig.
Bonden fattade inte varför jag var så arg. Det var ju inget liksom. "Jag vet ju så väl att det är så den här tiden på året".
Men han hade lovat, det var därför jag var så arg!!
-Men du Bonden, sa jag. Jag har sett fram emot den här shoppingturen lika mycket som du såg fram emot stubbracet i fredags, som jag följde med till, i tid!
Då föll poletten ner. Han mutade mig med ett besök på A6 idag. Jag hittade en fin sidentopp. Vi åt mysig caféfrukost. Och vi såg en man med grymt stora mustacher. De stack ut på sidorna så man kunde se dem bakifrån. It made my day!
Hjälp! Jag är inte van vid att det är trångt!
Tydligen ska man få en faktura månaden efter att man har trängt sig. Vi trängdes i juli. Det är augusti nu. Jag har inte fått någon faktura. Det kan tydligen bli skitdyrt om man inte betalar. Så snälla hjälp mig!! Vart ska jag vända mig? Jag kan inte sånt här. Visst, det kan vara trångt på vägen här ibland, om man möter en skördetröska. Fast vi betalar inte för det.
Vilket slit för vackra stövlar!
Igår var det dags. Jag skulle köpa nya stövlar. Halv fyra skulle vi sätta oss i bilen för färd mot Ikanohuset. Det gjorde vi inte. Vi blev skitsena. Det berodde på ett antal halmbalar. Hur och varför ska jag förklara en annan gång. När man är skitsen är det bra att ha diesel i bilen. Det hade vi inte. Så vi stannade på en mack. Dieselpumpen var upptagen. Av en traktor. Som liksom tankade en dl i taget, för att sen vänta lite...
"KAN INTE HAN TANKA HEMMA SOM ALLA ANDRA BÖNDER!!!" skrek jag. Lite pinsamt, så vi drog.
Men enligt färddatorn kunde vi ta oss till Ikanohuset och ändå har tre kilometer till godo, så det gjorde vi. Egentligen skulle det ha inhandlats även en hel del annat, men det fanns det ingen tid till. Snabbt rusade vi in på Scorett, drömstövlarna fanns, provade dessa i stl 38 snabbt och betalade så fort den lilla expiditen behagade röra sig.
Dax att tanka. Det fanns en mack nära, vilken tur. Vi fick också vinka till den trevliga bilförsäljaren som sålde bilen till oss. Så kul att han kände igen oss, vi måste vara viktiga kunder. Jag var så nöjd. Typ vipkund på bilfirma och nya snygga stövlar. Jag tittade njutningsfullt på kartongen där min stövlar i stl.. vänta lite nu, VAD F-N, i stl 37!!!!!!!
Jag vet helt säkert att jag provade en 38. Bonden var vittne. Tänk så bra att de skriver ut telefonnummret på kvittona nu för tiden.
Så kl17.01 ringer jag till Scorett och säger med bestämd stämma att hon gett mig fel storlek, att jag är påväg från Linköping med att jag vänder (att jag är på macken 500 m bort behöver ju inte hon veta). -Du får vara kvar!!!
-Jjjjo,memen ddet ska jag ordrdna, stammar hon.
Vi väntar en liten stund för att "köra tillbaka" och går sen in. Hon har plockat ihop en ny kartong med stövlar i stl 38. Hon ber inte om ursäkt. Jag planerar att säga något dräpande ironiskt.
Och då säger hon. -Jag drog av på priset.
Jag får 200 spänn i näven. Så hon var förlåten.
Håll med om att de är värda ett hårt jobb!!
Så snygg!
En sax som minne!
Har jag missat något? För det första trodde jag man klippte av navelsträngen med en sax. En särskild sjukhussax, utan vassa spetsar som kan skada någon. Om det är så att man ska ta med sig saxen, kniven eller svärdet själv så är det bra att jag vet det nu. Till den gången det är dax för mig att föda barn.
Om man nu använder en kniv, får barnet den sen när det ska flytta hemifrån?
"Här, varsågod, det är din förlossningskniv. Du kan ha den att hacka lök med."
Ska man välja ut en särskilt fin sax eller kniv? Eller duger det med IKEA?
Eller kan det kanske bero på att det var just ett amerikanskt program? För jag har aldrig fått någon sax som pappa klippt min navelsträng med. Det där numret jag hade om handleden finns sparat, men ingen sax eller kniv.
Varför inte en sax från Hello Kitty?
Det var det där att vara bondmora...
-Javisst, säger jag, det gör ingenting!
Sen går jag och sätter mig vid datorn igen. Gissa om jag blir förvånad när den bara plötsligt slocknar!? Just det ja, datorer kräver ström...
Sedan blir jag vansinnigt kaffesugen. GRYMT kaffesugen. Och kaffebryggare kräver stöm! Men jag har ju en järnspis, tänker jag, och blir på ett strålande humör igen.
Men till en järnspis krävs det ved, väldigt små vedpinnar. Så jag går ut i maskinhallen och kräver i vedhögen. In igen och tänder i spisen. Direkt på med en liten gryta med ca 2 dl vatten i. Eftersom jag vanligtvis kokar vatten på en induktionshäll ställer jag på grytan direkt, det är väl så man gör?? På en induktion skulle det ha tagit ca 30 sekunder. 40 minuter senare har vattnet börjat småkoka. Strömmen har varit tillbaka i ca 20 minuter och jag har redan druckit mitt kaffe. Hur gjorde bondmororna förr???
Bara för dig Linda!
Jag har inte så stor förhoppning på några läsare ännu, eftersom ännu inte gett mig till känna. Så här trist kan inte bloggen vara. Så snälla Linda, kan du vädja till Gustav för min skull? En sån här blogg vore ett hån mot mina handväskor. Och mot Bonden.
