Jag och Bonden

Jag har storhandlat idag. I samband med besöket i den stora mataffären gick jag en trappa ner. Där besökte jag bland annat en klädbutik som aldrig har snygga kläder. Riskfritt att gå in alltså. Idag hade de naturligtvis en mängd snygga kläder.
Håll i er nu, jag köpte inget!
I stället gick jag in i en affär som hette "Prispressaren" eller nåt liknande.
Ni fattar va?
Inte lika mycket snyggt där.

Jag funderade att slå till på det här.



Varför en amaryllislök nu, tänker ni säkert?

Det är ingen riktig lök. Det är ett ljus.
Frågan är om det är höjden av smaklöshet?

I samma affär sålde de hyrfilmer för 20 spänn, 6 stycken för en hundring.
Ganska nya filmer som "Snabba cash", "Remember me" och "I vildingarnas land".

Jag prioriterade bort amaryllislökljuset och köpte film i stället.

Alla som sitter och väntar på att en motorsågskedja ska monteras innan det är möjligt att fira midsommar kan räcka upp en hand.

Nähä?
Ingen annan än jag?

Jag har sommarlov nu, ifall det undgått någon kan ni ta och klicka lite på lilla Anita Hegerland i inlägget nedan. Men nog om det och nu till det viktiga. Jag har bestämt mig för ett sommarprojekt!

Jag läser en del böcker. En hel del faktiskt. Dessutom gillar jag att äga de böcker jag läser. Därför har jag fler böcker än de flesta. Böckerna har jag dessutom i mitt egna bibliotek, lite ståndsmässigt så där.

Nu ska jag spamma er med boktips, hela sommaren!!! HURRA VILKEN BRA IDÉ tycker ni säkert allihop. Eller Furman i alla fall, hon har önskat detta bloggtema läääänge!

För att göra det hela lite bättre kan jag avslöja att jag läser böcker av alla de slag, allt från kärleksromaner till deckare, allt från Strindberg till Rudberg. Hos mig finns det nåt för alla! Jodå, jag kommer att slänga in en och annan barnbok också.

Låt oss börja:

Dagens boktips (hrm, jag reserverar mig lite mot att lova ett boktips om dagen)

"Den glömda trädgården" av Kate Morton
Denna historia utspelar sig växelvis över ett helt sekel. I början kan det vara en smula förvirrande, men snart tar den fantastiska historien överhanden. Vi får följa i huvudsak tre kvinnor ur olika generationer, deras egna delar i berättelsen framförs parallellt med varandra. Nutiden representeras av Cassandra, som efter sin mormors död invigs i en för henne okänd bakgrund i sin egen familjs historia. Sökandet efter en hemlighet med över hundra år på nacken tar henne från det torra Australien till ett vindpinat och saltstänkt Cornwall. Genom författarens målande språk känner du dig som en del av historien och hemligheten, ja du känner till och med smaken av äpplena i trädgården.

Boken igenom är som ett evighetspaket, där du hela tiden finner något ännu mer spännande efter att du tagit bort ännu ett lager av presentpapper.  Efter en lite seg början är det snart omöjligt att lägga boken i från sig.

Det finns så många härliga männsikor i bloggvärlden. Som den här.

Hon har bland annat gjort denna. Hur kul som helst.



Jag älskar mitt jobb. Men några höga löner har vi inte.

Idag var det dags. I fem och fyra år har jag haft förmånen att vara fröken för ett gäng underbara ungar.
Men så kom den till sist, skolavslutningen. Mina älskade fina elever lämnar nu vår lilla skola för nya äventyr. Det är de redo för. Jag är glad för deras skull.

Jag har blivit översållad med blommor och fina presenter idag. Det allra finaste var en vit låda. Denna låda är fylld med teckningar och brev som eleverna skrivit till mig. I kyrkan och på skolgården hade jag tårar i ögonen. När jag sedan läste det första brevet i lugn och ro hemma storgrät jag.

Jag ser ändå fram emot en ny, härlig klass till hösten.

Men just nu är det svårt att se tangentbordet. Ögonen är lite våta igen.
Fina, underbara barn vad jag kommer att sakna er.

Till er som bor i stora staden:
Ni klagar på parkeringsproblem!

Ni skulle bara veta hur vi har det i Bynn.



Eftersom den här bilden inte säger mer än tusen ord kan ni läsa mer om detta stora problem här.
Ni får gärna skratta också. Det är gratis (precis som parkeringen i Bynn).

Idag har jag suttit med näsan i en bok, klippt gräset och haft ont i nacken. Fast jag gjorde inte allt detta samtidigt.
Roligare än så är jag inte idag.

Därför får ni se vad som mer fick följa med hem under gårdagen.

Den här blev ett spontan inköp. Snygg och billig.


Då jag var frustrerad för att jag inte hittade någon klänning köpte jag den här.

Vänd gärna på huvudet lite, jag orkar inte engagera mig i att vända bilden.

När jag väl sedan hittade en fin sommarklänning som dessutom satt bra, för ynka 149 kronor, köpte jag två.




Sen måste jag bara visa min nya bikini, även om jag inte köpte den igår.

Återigen, böj på huvudet. Lägg märke till att ni nu får böja åt andra hållet. Där har ni dagens träning. Jag vill inte ens ha betalt, det bjuder jag på!

Igår undrade Bonden om vi inte skulle åka till stan idag. Det lät till och med så här: "Om vi åker tidigt, redan vid tio, kan vi göra det till en heldag."

Herregud, man får ju passa på! Jag "behövde" minsann både sommarklänningar och vita linnen. Dessutom ska två syskonbarn snart firas och sånt kräver presenter.

Vi åkte redan 09.55, före bestämd tid!

Först åt vi frukost och fika, på vårt stamfik. Jo, vi har ett sånt, det var andra gången vi fikade där. Efter det följde Bonden med mig i en massa butiker, utan att klaga. Jag hittade inga klänningar. Däremot linnen. Desutom hittade jag en prickig blus, en spontanpresent till systerdottern, tallrikar och vinglas. Bonden köpte kalsonger och linnen.

Avslutningsvis åker vi upp till A6, där Bonden går på egen hand (varför heter det så när man går med fötterna?). Rättar sagt sitter han på eget arsle, då väntan i Teliabutiken var lång. Han köpte till sist en trådlös handsfri och en ny trådlös telefon (den gamla tappade jag i badkaret).

Jag går från butik till butik. Snygga sommarklänningar med smala axelband, det finns inte! Slog till på en blommig, kort kjol i stället.

Bestämmer mig för att ta en titt på Lindex. Hittar en toppenfin linneklänning, kort med smala axelband. Perfekt solklänning helt enkelt. Priset var endast 149 svenska kronor. Jag köpte två. En röd och en blå.

Som grädde på moset hittde jag en perfekt present till lilla systerdottern. Vi delar nämligen ett intresse, hon och jag.

Jag är mycket nöjd med dagen. Nu ska jag inte handla mer i sommar. Typ.



Najs, eller hur? 

För 12-13 år sen kunde jag vara ut halva fredagsnatten och dansa till låtar som den här:



Jag kan inte minnas att jag var särskilt trött?

I kväll har jag varit på disco. Jag är 29, men de flesta deltagarna var mellan 7 och 10 år.
Vi lyssnade på Selina Gomez och Eric Sadeé (fast även Iron Maiden).
Discot höll på mellan 18.30 - 20.30.
Sen var jag typ död.

Det går utför.
Musiken, däremot, blir den bättre?

(Och nej, vi lyssnade inte på "Om sanningen ska fram". Det var ingen som önskade den till spellistan)

Precis när jag hade gått och lagt mig igårkväll kom jag på att han heter Eric SAAde. Tja, jag hade i alla fall koll på att det var något med dubbla vokaler.

Alltså, det här med jätteåskväder. Jag gillar inte det. Om man har läst mitt tidigare inlägg om åska är det väl ganska uppenbart.

När jag sitter i mitt klassrum på eftermiddagarna (där det för övrigt är 27 grader varmt) och hör att det börjar mullra slår pulsen lite snabbare. Från skolgården hör jag barnen göra glädjetjut över att åskan äntligen kommer. Jag kan ju inte gärna be dem att håla mig i handen...

Vet ni vad jag gjorde i eftermiddag? Jo, jag är ju numera rädd om min trädgård, den har blivit mitt lilla skötebarn. Regnet stod som spö i backen och åskan närmade sig allt fortare. Sånt gillar inte blommor. Iförd regnställ begav jag mig ut för att snabbt ställa in några krukor under altanen. Precis när jag lyft upp sockerlådan som jag har sått sommarblommor i blixtrar det till. Två sekunder senare smäller det.

Jag skrek högt och sprang in det fortaste jag kunde. SKITRÄDD!

En minut senare kommer Bonden hem. Jag har nog aldrig varit så glad att se honom. För det finns inte en chans att jag hade vågat vara ensam i huset med det där ovädret över huvudet. Nej, då hade det blivit containern.

I morgon ska jag på skolresa. Vi ska gå på friluftsteater. I fria luften alltså. Då finns det inget tak.

Min väska innehåller nu allt från regnställ till solfjäder.

Jag är alltså förbredd på alla sortes väder.

Förutom snö då.

Det är bäst jag packar ner termobrallorna.

Raggsockorna ligger redan i väskan.

Det är hårda tider för bönderna nu. Sådana tider när Bonden blir sittande i traktorn hela nätterna. Senaste dygnet jobbade han från 8.00 till 7.30. Jag vet inte riktigt vilken sorts batterier han går på.

Således har jag sovit ensam i natt. Eftersom jag inte är det minsta mörkrädd bekommer det mig inte.
Vanligtvis.
Undantaget är när det åskar. Jag är nämligen skiträdd för åska. Ni kan tycka att det är hur larvigt som helst, men jag har blivit ordentligt skrämd av ett åsknedslag en gång. Därför törs jag påstå att åskrädsla är lite mer logiskt än att vara rädd för spindlar. Det är jag nämligen också skitförskrämd för.

Åskan drog i gång strax efter tolv. Då hade jag inte somnat. Sedan spenderade jag de kommande timmarna med att räkna hur långt det var mellan blixt och knall. Vid tvåtiden var jag ute en sväng på altanen för att dra på regnskyddet på vår nya gasolbrännare. Det i sig var ett slit, den är över två meter hög. Alltså fick jag stå på en pall. Jag kan åtmindstone glädja mig med att jag inte har problem med svindel (eller ja, det är visserligen relativt). Gasolbrännaren står nämligen precis vid räcket, där det är dryga 3 meter ner till marken. Marken sluttar sen brant ner mot ån. Lägg då till mig på en pall. Min kollega tycker att jag ska ha flytvästen på mig nästa gång jag ska dra på det skyddet.

Någon gång efter tre somnade jag. Det blev allt som allt tre timmars sömn. Tre dåliga sådana.

Åskan har sedan kommit och gått hela dagen. Jag tröstar mig med att man kan ju alltid gå ut och sätta sig i bilen. Detta brukar stanna vid en tröstande tanke, jag går aldrig ut till bilen. Men jag kan om jag vill.
Sen berättar Bonden att han har sett ett program på Discovery om att det inte alls är så säkert att sitta i en bil när det åskar som alla tycks tro. Det ska tydliga vara bättre med en container.

Tack gode Gud att vi trots allt har den här. Den är nog inte så dum ändå.

Jag sitter i soffan. Någonstansifrån hörs ett regelbundet knäppande. Jag tittar gång på gång upp i taket (även om ljudet inte tycks komma därifrån) i tron att jag ska upptäcka en fluga som gång på gång flyger emot spänntaket. Jag ser ingen fluga, hör endast ett surr från hallen.

Knäppandet fortsätter.

Sen flyttar jag lite på mitt vänstra ben. Fram kryper någon slags skalbagge. Tuff som jag är tar jag den mellan fingrarna.
Då knäpper den med huvudet. I takt.

Visste ni att det fanns sådana?

Ja, jag vet att det är onsdag. Fast det är fredag ändå. Kommande dagar ser veckan ut så här: lördag, lördag, lördag, söndag och tisdag.

Men nog om det. Kolla in dessa fantastiska blommor. Det är min fina kollega som har plockat dem.
Till Bonden.

Just nu är jag fåordig. Det hör inte till vanligheterna. Vanligtvis har jag 1000 ord att säga.
Därför väljer jag att förstärka min fåordighet med bilder. Dessa bilder illustrerar lite av det jag har haft för mig de senaste dagarna. Utöver det har jag jobbat en del, lagat en del mat, sovit en del och under all den tiden funderat på hur jag ska kunna utrota maskrosorna i min trädgård (tips mottages tacksamt).


Det här, det är ljuvligt för mig.


Lika så det här.


Det är så här man lagar mat med kärlek (titta noga på bilden!)


Till sist valde jag att parkera min bil på en hyfsat varm parkering.