Konstigt, konstigare, konstigast
Först såg jag en tjej som var barfota i sina mycket låga, mycket vita tygskor. Okej att det är varmt för att vara den sista februari, men så varmt är det inte!
Efter det såg jag en tjej med en mycket märkligt outfit. Nertill hade hon en kjol som var kort som ett linne och till det supertunna, svarta strumpbyxor. Återigen, inte så varmt precis.
När jag gått ytterligare 100 meter såg jag en man i pösiga knäbyxor och fluffig gubbkeps. Han såg ut som en jägare från 1800-talet. Fast jag antar att jakten inte gått så bra, eftersom han köpte korv i ett gatukök.
Till sist, och märkligast. I en affär jag besökte åkte den manlige expediten i gubbålder inlines inne i butiken. Oj vad han for fram. Jag köpte ett linne. Han tyckte att "det var skön kvallé" på det. Jag undrar just om han har ett likadant hemma?
Det var för övrigt inte bara utbildningen som gav mig ny kunskap idag. I en butik ville en tonårstjej har "typ ett sånt linne fast ett svart. "Men det är ju svart" svarar hennes sällskap. "Men ett mörksvart alltså".
Mörksvart? Här har jag i 30 år trott att svart var liksom....svart.
Själv köpte jag en grå tröja som var översållad med silvriga paljetter. Jo, jag tänkte gå till jobbet som discokula i morgon.
Efter två timmars sömn
Det blir liksom stressigt en stund innan man kommer på att det finns repriser.
Uppdatering om verifieringsverktyg
Min webmaster, som är en klippa med 24 timmars jour, meddelar att detta är inget jag kan påverka. Det är troligtvis något blogg.se lagt in på alla sina bloggar.
Det är inte så troligt att de ansvariga på blogg.se läser varenda inlägg på varje blogg. Men eftersom de en gång kom på mig med att publicera otillåtet innehåll på bara något dygn provar jag ändå.
Blogg.se, kan ni ta bort det, bara på min blogg liksom? Det är bara snälla människor som läser sen. Jag tror dessutom att diverse elaka virus eller vad nu faran består av inte är så intresserade av min pyttelilla blogg.
It´s my blog and I cry if I want to
Men ibland så.
En sak är säker.
Den som går bakom ryggen kommer alltid i mitt synfält. Jag kan nämligen läsa mellan raderna.
Men den som grävde gropen för mig kommer själv att ramla i. Det kan bli svårt att ta sig upp igen om man bränt alla hjälpande händer.
Så där ja. Nu fick jag ur mig det.
En fråga bara
Bara så ni vet är det inte jag som har lagt dit det. Om verifiering krävs vet jag inte hur jag tar bort det, men jag vill inte ha det där.
Nu ska jag gnugga energiknölarna för att ta reda på hur man tar bort det.
Eller så frågar jag min webmaster.
Det lutar åt det senare.
Som i Kalle Anka på julafton
Första dagen i backen började med två lugna åk. Sedan tog vi liften upp med de lite brantare pistarna, för att åka en av mina favoritbackar.
Störtloppsbacken.
Nu vet jag inte om namnet på pisten har med saken att göra, men jag kände att nu ville jag släppa på ordentligt. Inte störtlopp, men full fart under skidorna.
Bonden såg hur jag försvann ner för branten och undrade stilla hur länge det skulle gå.
Det gick en brant. Det gick en halv brant till.
Sen satte jag skidan i en snöhög där den högg fast, gjorde en halv volt framåt och landade på huvudet.
(Tack och lov att skidorna löste ut)
Enligt Bonden såg det precis ut som scenen i Kalle Ankas julafton där Kalle är djungelfotograf och den superjobbiga fågeln kör omkull med en fantasimotorcykel och ramlar rakt med näbben ner i marken och Kalle sen slår ner ågeln med en stor hammare. Fast utan hammare då.
Har jag sagt att jag har hjälm?
Det är bra grejer.
Sen har jag sagt det förut, men det tåls att säga igen.
I backen åker man skidor, man står inte skidor! Om man måste stanna i backen gör man det vid ena sidan.
Sen kan man naturligtvis kana på magen i bra bit mitt i backen. Men det kräver att man har ramlat först. På huvudet till exempel.
Vad är det som säljs?
Ärligt, visst läser man en extra gång?
Inte så sugen
Tänk om han hade tyckt tvärtom.
Jobbigt läge.
Jag menar, en lermask kliar ju så efter en stund. Dessutom vill man ju inte ha lerfläckar på lakanen.
Skit att jag är för feg för att fota
Vid ett bort lite längre bort berättar en tjej för sin kompis om sina nattliga vanor:
- Alltså, jag sover i en Onepiece, men jag skulle ALDRIG visa mig ute bland folk i en sån!!
Det är här jag skulle vågat ta ett kort för att illustrera min första tanke.
"Hon skulle aldrig visa sig i en Onepiece, men hon väljer att gå ut klädd så där??!!"
En onepiece skulle helt klart väckt mindre uppmärksamhet. Det kanske var det som var meningen.
30 år
Förutom att jag nu bär detta fina smycke om halsen.
...och som grädde på moset kan jag hänga denna berlock till samlingen i mitt fina armband från Thomas Sabo.
Bästa Bonden levererar som alltid!
Så här borde all tv-reklam vara
Kärlek
Här hemma tar vi oss fram en dag i taget. Det som har hänt är fortfarande ofattbart.
All kärlek och omtanke värmer.
Tänk på kärleken alla dagar, inte bara en dag som denna. Men att visa varandra uppskattning ska aldrig underskattas.
Dessa fick jag av finaste Bonden idag.
För mig räckte det med att han fixade så att den stora fyrhjulsdrivna bilen var snöfri och varm innan han drog ut på en snöröjningsrunda i morse.
Men det var på håret att han inte hann köpa några blommor. Det är nämligen inte riktigt enkelt att kasta sig i traktorn, hinna till blomsteraffären innan stängningdags och finna parkeringsplats till en traktor av modell större. (Här skulle jag kunna stajlat med att veta vilken modell det är han har, men det vet jag inte. Fast jag vet att det är en Fendt.)
Detta fick Bonden av mig (plus en chokladkaka som han redan har ätit upp).
Jodå, jag vet vad min bonde gillar.
Kortet har jag för övrigt lagt ner en hel timme på att tillverka. Med vissa avbrott för att vika en mall, hitta ett lock till ett limstift och visa hur man stavar till puss och hjärta...
Sorg
Idag är en svår, tung dag. Livet kan släckas på ett ögonblick.
En ung människa har ryckts bort alldeles för tidigt.
Det saknas ord för att beskriva det vi har upplevt idag.
Ikväll bärs vi fram av alla fina ord på facebook.
Vila i frid Gustav. Du fattas oss.
Inga mascararänder där inte
En av the housewives storgråter. Hon hulkar som ett barn, snorar och bölar högt. Jag tror att det har med hennes nya kille att göra och att hans dåliga inflytande över henne gör att hennes barn kommer i kläm. Bredvid henne sitter en annan housewife som lyssnar tålmodigt, klappar lite på axeln och då och då inflikar ett gott råd med sin nasala, brittiska accent.
Det fascinerande är att inget smink rinner på den gråtande housewifen. Trots att tårarna sprutar som vattenkanoner och att näsan rinner värre än vad Helena Bergströms någonsin har gjort så sitter det där. Sminket. Stenhårt fast.
Snacka om vattenfast.
Undrar vilken remover hon använder?
Sminket sitter där det ska. Värre än locktight.
Helgens loppisfynd
Min pappa köpte en cykelhjälm för 30 kronor.
Loppis äger!
Nu ska jag snart bjuda till fest med nötstek, gräddsås och kokta bönor.
På fötterna ska jag ha skor.
Ja, om det inte ska bli nakenfest kanske jag ska ta på mig en klänning också.
Såssnipa. Ett ord som för 20 år sen inte fick en helt annan betydelse om man råkade stava det med två p.
Eller jag vet inte vad det skulle betyda idag heller.
Vad är er uppfattning om bönder?
Jag ska inte påstå att jag inte hade fördomar om bönder när jag var yngre. När jag gick på högstadiet, i en byggd med få bönder, ansågs de som skulle läsa lantbruk på gymnasiet som (ja tänk på att vi var 16 år och allvetare i världsklass) värsta töntarna.
Sen blev jag 18 och kär i en kille som redan hade båda fötterna i leråkern.
Var dags att ändra sin inställning lite då va?
Det ska snart börja ett program där stadsfolk provar på lantlivet, med allt från att fösa kor till att köra grävmaskin, över en sommar.
Det här citatet hittade jag i tidningen Land:
Ja, Bonden har för all del alltid keps (fast nu i kylan har han mössa och fyra underställ).
Han är kunnig i flera områden och trevligare än de flesta. Betydigt trevligare än mig.
Men så har han varit bonde ett bra tag och känner sig trygg med det.
Hos mig matchar det i alla fall
Sjukt svårt.
I min världsordning ska krukorna matcha varandra, gärna från samma serie. De ska dessutom hållas inom strikta linjer och avstånd till varandra. Möjligtvis att jag tillåter en tolerans på + - 1 mm.
Men jag har noterat en sak.
De som har omatchade blomkrukor (ofta med innekrukan uppstickandes över kanten på porslinskrukan) har däremot blommande, prunkande blommor i dessa.
Behöver jag säga att ALLA blommor dör hemma hos mig??
Det kan bero på att jag inte vattnar dem.
Jag har nämligen inte hittat någon vattenkanna som matchar blomkrukorna.
Gammal bild på matchande krukor. De där blomträden lever inte längre.
