Jag och Bonden

Idag bestämde jag mig för att ge Madickengungan en rejäl rengöring. Jag gick lös med vatten, diskmedel och svamp och gnodde ordentligt. I mitt anletes svett slet jag för att få bort alger och allt vad det var. En del flugor samlades runt mig. De kröp i ögonen, i näsan, i armhålan, överallt. I sådana stunder vore en svans inte helt fel.

När jag väl skrubbat klart skulle gungan sköljas. Med vattenslang. Till saken hör att vårt vattenslangsuttag sitter i pannrummet på huset ena sida. Gungan står nere i trädgården på husets andra sida. Från vattenslangsuttag till gunga är det långt. Men vi har en lång slang! Toppen, tänkte jag. Den långa slangen behövdes dock trasslas upp, men sedan kunde jag dra ena änden ner mot gungan. Det felade på en meter för att kunna nå med slagen överallt på gungan. Vi har en slang till. Jag skarvar slagarna, tänkte jag, ganska nöjd med hur fiffigt jag kunde komma på. När jag väl trasslat upp den andra slangen, skarvat denna med den långa slangen, vred jag på vattnet. Den andra, kortare och uppenbarligen betydligt äldre slangen läckte. Inte så lite heller, den kunde agera vattenspridare helt själv. Jag fick alltså skarva loss slangarna igen. Då passade inte kopplingen på slangen i uttaget till kranen. Således fick jag byta koppling. Allt det här tyckte jag var superkul. Eller inte.

Igång med vattnet igen, ner för att sköja gungan så gott det gick, även om inte slangen nådde hela. Eftersom jag haft att göra ett tag hade diskmedelsrengöringen torkat och skapat fläckar. Det vara bara att skura igen.

Efter att ha klättrat runt gungan och sträckt slagen så gott det gick var jag genomblöt. Jag skulle lätt kunnat kvala in i en "wet T-shirttävling".
Just då vill man inte att det ska komma en lastbilsleverans och att man är den enda som är hemma för att ta emot varorna.