Om cykellopp runt en sjö och mer därkring
Idag startar Vätternrundan.
Trettiotusen ska cykla runt sjön. En av dem är Bondens bästa kompis. Heja honom!!!! (Man ska aldrig förringa vikten av att heja)
Förra helgen gick halvvättern här i krokarna där vi bor. Bonden hade då bytt däck på en bil, och eftersom han är världsbäst på service åker han och hämtar kundens bil och kör tillbaka den när allt är klart. Mycket serviceminded.
I alla fall, när han hade kört tillbaka kundens bil kom han på att han hade glömt nycklarna till sin egen här hemma. Vägen in till bynn är avstängd under loppet, men vi som bor här får köra. Får men bör inte. Så i stället för att jag åkte och hämtade honom (vilket jag vägrade eftersom jag lider av svår fobi mot tävlingscyklister) så skulle han gå hem. Det är en bit. Hela tiden blev han så klart omkörd av tävlingsdeltagare. En av dessa ropar då till Bonden:
-Heja då!!!, samtidigt som han klappar i händerna.
Bonden kände inte direkt för att dra en hejaramsa, obilburen som han var. Och vad gör cyklisten? Jo, han buar ut Bonden. På riktigt "BUUUUUU". Cyklister verkar vara känsliga individer...
För övrigt så tar det tydligen drygt tolv timmar att ta sig runt Vättern. Tänk, om man sätter sig på ett plan i stället kommer man till Thailand på den tiden.
Just saying...
