Jag och Bonden

Han, Bonden, som jag lever med och som är mitt livs stora kärlek, är för det mesta underbar. Men inte alltid. Som igår till exempel. Och när Bonden inte är underbar så händer det, ibland, att han blir Bonnjävel.
Igår hade Bonden lovat att vi skulle åka i god tid innan bion började, så att vi hann shoppa lite (eller jag hann shoppa). Nu blev det inte så, utan vi kom iväg sent. (Det har jag berättat om tidigare, och jag vet inte hur man länkar till tidigare inlägg ännu!!!).
Jag hann alltså inte shoppa allt jag ville (vi ska på bröllop på lördag och jag var i desperat behov av en ny topp). Inköpet av de nya underbara stövlarna blev heller inte så fantastiskt som jag föreställt mig.
Bonden fattade inte varför jag var så arg. Det var ju inget liksom. "Jag vet ju så väl att det är så den här tiden på året".
Men han hade lovat, det var därför jag var så arg!!
-Men du Bonden, sa jag. Jag har sett fram emot den här shoppingturen lika mycket som du såg fram emot stubbracet i fredags, som jag följde med till, i tid!
Då föll poletten ner. Han mutade mig med ett besök på A6 idag. Jag hittade en fin sidentopp. Vi åt mysig caféfrukost. Och vi såg en man med grymt stora mustacher. De stack ut på sidorna så man kunde se dem bakifrån. It made my day!