Jag och Bonden

Jag hittade den här listan hos Fröken Sverige (en blogg som är mycket läsvärd). Eftersom jag just nu inte kommer upp ur soffan och lika gärna kan sitta kvar under "Halv åtta hos mig" passar jag på att presentera min version av den.

Skor: Jag brukar inte påstå att jag är skotokig, men jag har nog 100 par, förmodligen dags att rensa lite..

Sneakers:  Jag är ingen snaekerstjej, men äger två par Converse.

Jeans: Jag har typ aldrig jeans, i stället har jag allt för ofta leggings eller möjligtvis byxor. Jag tror jag äger fyra par jeans, eller fem.

T-shirt: Det använder jag aldrig. Hos oss är det Bonden som har t-shirt. Fast naturligtvis har jag en med SH Lantbruk-loggan, vad annars liksom?

Underkläder: Spetstrosor, ibland med döskallar in the ass.

Väska: Om ni inte visste det så är jag galen i väskor och har hundratals och till skillnad mot skorna så finns det inget behov av att rensa där!! Jag gillar allt, från 5-kronorsväskor på loppisar till dyrgripar. Favoriten är min LV, tätt följd av MJ...

Plånbok: Alltså, den har inte alls samma glamourfaktor som mina väskor, den är brun.

Solglasögon:  Underbara filmstjärnebrillor från Gucci!  


Klocka: Jag har endast min klocka på jobbet. Direkt när jag kommer hem åker klockan av. Alltså är en klocka inget jag prioriterar. Det är en sak från Ur & Penn med strasstenar, fast en sten har lossnat (så irriterande!)

Smycken:  Jag är en periodare när det gäller det där. Jag har visserligen alltid samma guldringar i öronen, de har jag ärvt efter farmor, men kan också hänga på mig rader av pärlhalsband om jag känner för det, more is more liksom!

TV: Två stycken, en Sharp och en Samsung.

Mobiltelefon: Just nu en Samsung med spräckt skärm, men snart en Iphone 4!

Dator:  I knäet, en Asus tror jag att det är.

Lotion:  En glittrig sak från Celine Dion samt bodybutter från Bodyshop och en hel del annat. Ni anar inte hur len jag är!

Deoderant:  Palmolivs Wild Forrest, och ja, den är för män.

Tandkräm: Colgate

Schampoo/Balsam: Matrix

Tvål: Palmolive, den luktar som kolasnören.

Parfym: DKNY - Be delicious, Lancome - Miracle, Nina Ricci, Salvardor Dali, Mary Kay - Warm Amber m fl

Mineralvatten: Hemkört

Vin: Bara vin, inget annat. Rött, rött, rött, rosé och ibland vitt

Drink:  Det gillar jag inte, möjligtvis i en solstol i fjärran land.

Bröd: Jag gillar inte bröd något vidare. Det får nog bli knäckebröd i så fall.

Mat: Från att ha varit den mest kräsna unge som funnits äter jag numera det mesta, bara det är gott.

Glass: Ben & Jerry's

Godis. Salt, surt och mörk choklad. Jag gillar Nonstop också.

Säng: Sover man två personer i en dubbelsäng på 180 cm har man mycket mer plats än när man sover ensam i en enkelsäng på 90 cm. Om man däremot delar en 180 cm säng med en katt så får man dryga 50 cm att sova på. Det var ungefär vad jag hade att säga om sängar.

Magasin: Jag älskar flotta, glammiga magasin. Hem i lådan kommer Damernas Värld, Femina och Gård och Torp (fast den är inte direkt glammig). Traktorpower ligger på paus för tillfället. Min nya passion är däremot mattidningar!

Det var det. Efter en natt med tre timmars sömn blir det inte bättre än så här.

Det finns en sak jag vill tala allvar om. Det är viktigt. Det har med skidåkning att göra.
I backen åker man, där står man inte. Det heter åka skidor, inte stå skidor.
Om man nu nödvändigtvis måste stå så ska man göra det i kanten av backen, inte mitt i.
Förresten, om man nu bara ska stå, varför åker man då till fjällen?
Det blir ju mycket billigare att ta på sig utrustningen och stå lite i trädgården hemma. Om det är dåligt väder kan man ju dessutom stå inne framför tv:n, då slipper man frysa och kan stryka samtidigt.

Nu vet ni det. I backen åker man. Då har man hjälm också. Därmed basta och hör sen!

Jag ska minsann starta en egen skidskola. Tänk vilken succé det skulle bli!

För ett tag sen var jag inne på Sofi Fahrmans blogg där hon visade upp en dagens outfit iklädd underställ. Som vanligt var hon skitsnygg.

Jag har samma dagens outfit idag. Men det blir inga bilder på det. Jag är nämligen inte alls skitsnygg i underställ.

Jag har ett par riktigt avancerade skidstrumpor med anvisningar om att de ska sitta på höger respektive vänster fot.



Synd bara att jag har dem på fel fot och har haft så hela dagen.

Igår drog vi norrut med en veckas skidåkning i sikte. För ovanlighetens skull så körde jag en del av vägen upp.
I och med det vill jag meddela att i tävlingen "Jag kan tvinga dig att slå av din farthållare" blev resultatet följande:
Bondmoran - Alla andra bilister  3 - 2

Idag har vi haft en härlig dag i backen och undkommit en skenande snowboard.
Snart blir det bastu, men innan dess lite tapas med korv, briefyllda champinjonhattar, körsbärstomater och tortillachips med salsa. Till det ett glas rött!

Idag har jag öppnat mitt första födelsedagspaket som 27+2-åring. Fina Fru Furman gav mig boken "Finns inte på kartan", glittrande väldoftande bodylotion och glittrigt nagellack. Numera är jag inte bara bondmora och fröken, jag är en queen också! Dessutom luktar jag gott, det kan ju vara trevligt för min omgivning. Tusen tack!

Av Bonden har jag fått en Iphone 4, fast den blev kvar i affären där vi inte ska handla den en vecka till. Men om en dryg vecka, när vi handlat den i en affär med en proffsig expedit som heter Konny med K (känn på den), kan ni följa med mig överallt!!
Se fram emot traktorlive-blogging!!

Jag har sportlov. Det är nu, vid jullovet, påsklovet och framförallt sommarlovet som alla vill vara lärare. Det är vid exakt samma tillfällen som jag absolut inte vill byta bort mitt jobb.
Fast vid närmare eftertanke vill jag aldrig byta bort mitt jobb....

Det finns två saker som jag tycker är svåra att säga till folk. Det ena är att säga till någon att den är skyldig mig pengar och det andra är att tala om att jag fyller år. Båda dessa saker får mig att rodna och tycka att situationen blir pinsam.

Men jag provar ändå (för det är ju en annan sak att sitta bakom ett tangentbord).

Jag fyller år idag.
27+2.

Födelsedagar var mer magiska när man var liten. Men sms, kort, telefonsamtal, facebookinlägg och rosor på bordet gör ändå att det känns som min dag.
Bara min.

För er som vet att jag är helt paketgalen så kommer presenterna att fördelas över de närmsta två till tre veckorna. Inte dumt alls.

Vi skulle inte fira Alla hjärtans dag, det hade vi bestämt.
Trots detta kommer Bonden hem med rosor. Men jag är inte den som är den, trots att han brutit vår överrenskommelse så förlåter jag honom direkt.
Fast jag hade inget till honom.
Jo, ett Alla hjärtans dag-kort som jag har gjort på jobbet idag.
Dessutom är jag inte hemma ikväll.
Fast just nu lagar jag Bondens favoritmat, den som han bett mig laga så länge. Idag kryddad med extra mycket kärlek.

Om jag hade haft ett laddat batteri i kameran så hade ni inte bara fått se de fina blommorna, mitt egenhändigt tillverkade kort och kärleksgryta (som egentligen är pastasås med bacon och haricotsvertes).
Nej, ni hade även fått se att jag dagen till ära har ett hjärthalsband och hjärtmönstrade strumpbyxor.

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG, VÄRLDENS FINASTE LÄSARE!

Anja Pärsson fick en isbit i halsen idag, hade hon inte fått det så hade hon tagit guld.
En gång när jag cyklade fick jag en fluga i ögat. Jag hade bergis varit OS-guldmedaljör eller nåt sånt om inte det hade hänt. Eller jag hade i alla fall cyklat till jobbet lite oftare.

Alltså, jag fattar inte vad det är med det här platta landskapet jag emigrerat till. Eller rättare sagt med dem som bor här. För det har hänt igen.
Igår tittade vi på SOS Västkust.
-Men det var ju XXX!! säger Bonden.
Alltså ytterligare en östgöte som han känner igen i realityserie. Vad är det som gör östgötarna så kamerakåta? Jag ser aldrig någon jag känner på tv!
Jo, en gång. Jag kände igen flera personer när det var tv-gudstjänst från kyrkan här på slätta, inklusive mig själv.
Kamerakåt alltså.
Fast jag är ju östgöte numera, och man ska ta seden dit man kommer.

Sus berättade i en kommentar hos mig häromdagen om när Hjärtat lärde sig att spela gitarr. Det fick mig att tänka på följande.
För några år sen arbetade jag inom förskolan. Vi erbjöds då fortbildning där vi skulle få lära oss att spela gitarr. Gladeligen anmälde jag mig till denna. Framför mig såg jag hur jag skulle bli stjärnan i alla sångsamlingar, precis lika underbar som jag tyckte att min lekisfröken var när hon spelade den speciella låten om oss som gick på Bananen.
Den gick typ så här: Vi sitter här och sjunger nu BAANAAAANEEEEEN!!!!!!!!!!!!!!

Jodå, vi lärde oss att spela gitarr på fortbildningen. Jätteduktiga var vi. Det hela avslutades med att vi fick visa upp våra nyförvärvade talanger på ett stormöte med all personal inom förskolan.
Sittandes på golvet i sann dagisanda spelade Lilla snigel, Lunka på och Spanien i kanon.
Jag har aldrig spelar gitarr sen dess.

Det kom ett paket på posten idag. Det var inte till mig och det var inte till Bonden. Mig veterligen så bor det ingen mer i detta hus, mer än två synnerligen bortskämda katter, en och annan mus i väggen, tyvärr några spindlar och av någon anledningen har det också flyttat in ett antal mal sen i somras.
Paket är i stället till en person med ett förnamn snarlikt mitt och ett efternamn som samstämmer med Bondens. Jag börjar lite smått fundera på om Bonden har sprungit och gift sig bakom ryggen på mig? Han kanske är så fiffig att han gör det enkelt för sig, för mitt namn och den paketet är ämnat för klingar så lika att de på östgötska i princip låter likadant. Då riskerar han ju knappast att säga fel i mer intima stunder (eller i helt ointima stunder med för den delen).
Sedan ser jag att personen i fråga inte alls bor i vårt hus, nej hon bor i ett hus några kilometer i nordvästlig riktning. Posten har alltså levererat fel, tänk så tokigt det kan bli!
Jag vet ändå inte vem denna person är (det är ovanligt på landet, så höj på ögonbrynen lite grand). Fast jag vet att den som skickat paket vill att hon ska vara hel och ren när hon är ute och åker, för det står på paketets baksida.
Vi får nog försöka se till att denna person får sitt paket, annars kommer hon ju vara ute och åka både smutsig och trasig.
Det vill man ju inte vara orsak till.

Är det någon som har läst bloggen Ett perfekt liv? Ryktet säger att den är en fejk, men galet vad jag hoppas att Ivana finns på riktigt. Det skulle liksom vara så himla osvenskt och extremt provoserande. Precis det som vi älskar att hata.

Tillägg: För att ni inte ska tro att jag är helt dum i huvudet så önskar jag naturligtvis inte att det ska finnas männsikor som behandlar sina barn som denna kvinna gör. Att det verkligen är en fejkblogg blir allt mer uppenbart. Det är nog tur det! :-)

Idag, för första gången på evigheter, är det snöfritt på min altan!
Då kan det snart se ut så här igen.


Bonden har dessutom lovat att snickra räcke under de närmaste veckorna.


Här smakar vinet extra gott.


Galet vad jag längtar att få ligga i denna solstol igen (själv, vad trodde ni? Det blir för trångt med två).


Sen planerar jag att införskaffa ett par sådana här.





Varför inte drömma lite om den här...


Önska önska runt i ring
Önska kosta ingenting
Tänk vad man kan ha det bra
Säg vad du vill ha

Snart fyller jag år *blink blink*

Tittar lite på veckans brott och funderar på vad oddsen är för att Leif GW kommer att bli vald till Sveriges bäst klädde man på nästa ELLE-gala?

Vill bara tala om att Lagerhaus ugglor inte är i lagrets haus längre utan i mitt haus. Till skillnad från mina nattugglor (då menar jag inte kvällspigga individer boende i detta haus, utan skrikugglorna från i somras) står de helt stilla på tv-bänken och är bara söta.
Men jag kom på en annan ugglehistoria. För några somrar sen hade vi anlitat en skördare för att ta ner träd utmed åkanten, för att ge ett öppnare intryck och mer sol på altanen (som inte var byggd då, men nu är den det, ni fattar va?). I samband med detta träffar jag på en av grannarna.

Granne: -Ska ni ta ner träd utmed ån??
Jag (den fantastiska bondmoran): -Javisst!
Granne: -Men gör inte det, tänk på uggla!

Låt mig tänka efter lite nu... En skrikuggla som håller en vaken halva natten eller sol på altanen och på så sätt få mitt eget Solsidan?
Skitsvårt val, verkligen.