Jag och Bonden

För det var väl en väskblogg jag skulle ha?



Den här, från Mexx, har jag fått av Bonden i julklapp. "Jag ber, han ger".



Min giraff! Lite härligt galen.. från http://bagsandfashion.com

Vem har sagt att väskor ska vara praktiska? Inte jag i alla fall. Denna handledsväska i rött skinn kommer från MQ.



Vintagefynd (köpt på loppis) Jag betalade 30 kronor och väskan är i präglat skinn och i mycket bra skick. Jag älskar att alla andra inte är så väsktokig som jag. Kommer användas mycket i vinter!


Från Rizzo, rymmer mycket mer än man tror.


Jag minns att den här faktiskt kostade mer än den var värd. Särskilt med tanke på att jag bara haft den några gånger.

DEN HÄR är också använd ett fåtal gånger. Men så lycklig jag var när jag hade köpt den. Från DKNY.


Den här köpte Bonden till mig när jag var så ledsen och inte trodde att jag skulle bli glad igen. Om det hjälpte? Ja, lite. Dessutom är det en av Fru Furmans favoriter.



Det var kärlek vid första ögonkastet. Det bara var det.


Vem kan säga nej till de här blommorna? Jag valde mellan denna och en rosa. Jag gjorde helt klart rätt val.


Favoriten sommaren 2008. Inköpt på Mango i Innsbruck.


Den här köpte jag (eller just det, Bonden betalade) i juni 2009. "Fin som en apelsin" är ett omdöme om denna.


Min Pocahontasväska. Från Zara, sommaren 2009.


Den här har jag ärvt från min söta farmor. Den är så fin.


Väska (från Friis) med matchande skor. Behöver jag säga att jag köpte väskan först, sen skorna?


En partyväska. Synd att jag sällan går på party. Jag köpte även denna på Mango i Innsbruck, 2008.

Ibland kan man behöva trösta sig lite. Som när en äcklig gubbe trakaserar dig i telefon. Då var denna en fin tröst.

Ljuvlig sommarväska. Från La Reudoete.



Mamma köpte denna till mig på Kanarieöarna. Pappasomvetallt höll med om att flickan behövde en väska till.


Ännu en rosa (jag har matchande plånbok till denna). När jag i somras köpte rosa skor tänkte jag genast på att köpa en matchande väska. Men det behövde jag inte. För jag hittade minst sju i garderoben.


Stor och härlig, perfekt till stranden. Jag köpte denna i Italien 2006, en resa där det blev ett och annat väskinköp.


Men denna kommer från Indien, Goa igen.


Också från Indien. Jag köpte den i Agra, men mest för att affärsinnehavaren skulle låte oss låna internet. Sen gav han mig en scarves, eftersom att det var juldagen.


En riktig sommarhit! Köptes i Italien 2006.


Vintageväska. Jag har aldrig använt den, men eftersom jag köpte den i somras så kanske det blir dags nu när hösten är här. Ärligt talat hade jag glömt bort att jag hade den.


Jag minns att denna var jättebillig på rea. Men lite läcker är den allt.


Den här har massor av palijetter, syns inte riktigt bra på bilden. Jag borde snart använda den igen.


Vet ni vad som hände med den här? Jo, när vi skulle besöka Taj Mahal var jag tvungen att lämna in väskan (om det skulle vara bomber i den). Och då skrev de på den! Jag fick samma nummer på en liten lapp, men låt mig säga så här: Tur för den vakten att det inte gällde några av mina favoritväskor, för då hade han önskat att det var en bomb i väskan. För det hade varit lugnare.


Julklapp från Bonden. Ett litet mästerverk från Indiska.


Vintagefynd som jag har pimpat med en ny axelrem.

Den här köpte jag i Italien, och det är så fint kalvskinn till denna. Tänk vilken lycka för den kalven, att bli en så fin väska och inte en stor ful tjur.




En gång köpte Bonden en radiostyrd bil till sig för 5000 spänn. Så då fick han köpa denna till mig (den kostade inte ens 1000 spänn). Jag har haft mer glädje av väskan än Bonden av bilen.



I den här, från Lindex, får man i hur mycket som helst. Problemet är att hitta det sen.



När jag tänker på min farmor och hennes väska är det denna jag tänker på. Jag ärvde den efter henne.



Sen köpte jag denna, snarlika, på Sisters.



Vintagefynd som jag allra helst vill byta ut axelremmarna på, men jag har inte hittat något bra ännu. Visst är det lite "Bennetton 1990-tal" över den?





När jag var i Stockholm köpte jag denna. Mmmm vad jag gillar den!


Det var en del ur samlingen det. Det är som jag brukar säga, jag köper dem "för jag hade ingen sån".
Om jag inte hade så många skulle jag kunna haft några få av betydligt dyrare märken. Men jag kan helt enkelt inte stå i mot. Men jag har ju siktat in mig på en viss väska, vi får se hur det blir i framtiden...

Men vilken var DIN favorit?

GRYMT mycket! Så nu tänkte jag visa några ur min samling..


En Mulberry, köpt i Goa. Det avslöjar väl att det är en kopia, eller hur? Indiern som jag köpte den av hade varit i Sverige, för hans kusin bodde i Stockholm. Jag fick peka ut var Bynn låg på hans karta från Swebus Express.


Detta är ett litet fynd. Kan förhöja en svart, trist utstyrsel, gärna med axelremmen utbytt mot en silverkedja.


Ett tidigt objekt i samling, en Panos som jag använt typ en gång.


Ooo, den är så söt och så damig, denna lilla prickiga pärla!


Den här köpte jag till min brors bröllop. Sen blev det att handla kläder som skulle passa väskan.

En vintageväska. Jag tror jag betalade 25 kronor för den.


Mitt allra första traderaköp. På bilden syns det inte hur stor den är, men det är den! Funkar jättebra som jobbväska på sommaren (fast då har jag ju sommarlov).


Inköpt i Stockholm, sommaren 2008.


Ett litet konstverk som jag köpte i Bombay.


Ännu ett konstverk, inköp på Röda Fortet i Delhi.


Jag handlade lite väskor i Indien, om man säger så. Den här köpte jag i Goa.


Den här är en populär bröllopsväska, går ofta på bröllop som jag själv inte är inbjuden till. Har bland annat minglat i Nice tillsammans med väskor från Prada, Gucci och Dior.


Jag suktade utanför butikens skyltfönster i veckor innan studiemedlen kom. Det var dyra pengar för en fattig student, men jag ångrar det inte!


En Kathy van Zeeland, köpt på Tradera.


Ännu en Kathy van Zeeland, en av sommaren 2009:s favoriter.

Trodde ni det var allt? Lugn, det kommer mera.

Månadens brev i "Damernas Värld" efterlyser fler modeller med icke-europeiskt utseende i DV (även på omslaget).

Detta är Martina Bonniers, modechef, svar:

"Vi här på Damernas Värld håller med dig om att Sverige av i dag är ett mångkulturellt samhälle med en öppenhet för alla folkslag. Men tidningarnas omslag är en knepig fråga, här måste igenkänningsfaktorn vara väldigt hög. Och än i dag är det få svenskar som direkt kan identifiera sig med till exempel en asiatisk modell. Inne i tidningen, i själva modereportagen, fungerar det bättre med annan etnisk bakgrund än det traditionella svenska.
Mode är i dag så globalt att uttrycken borde bli vidare, jag tror och hoppas att det är på väg - och att vi då också kan vidga vår syn vad gäller omslagen."

Tänk, jag som trodde vi var människor allihop, oberoende av hudfärg.

Men nej, enligt Martina Bonnier kan inte en svensk (som är vad? blond, blåögd, en viking med isbjörnar i trädgården?) identifiera sig med en asiatisk eller afrikansk modell.

Jag vet liksom inte hur det ska gå för mig och Bonden, för vi har ju inte samma hudfärg! Kommer jag att tappa min identitet i vårt förhållande?

Men vänta, borde jag inte gjort det redan, efter nio år?

"Ingen identifikation funnen"

Damernas Värld säger sig vara Sveriges mest lästa modemagasin. Men de kan inte ha en "icke-svensk" på sitt omslag.

Nej, jag har nog bara en sak till att säga:

Fegt Martina Bonnier, mycket fegt!

Inatt sov jag mycket dåligt, var vaken flera timmar. När klockan var tjugo i sex funderade jag på att gå upp. Men så insåg jag att jag kanske skulle kunna somna om och på så sätt få sova en dryg timme till.
Jag vaknade klockan åtta.
Vet ni när mina skolbarn börjar?
Jo, klockan åtta.
En mardrömsmorgon alltså.

Nu är skoldagen över och jag har en veckas LOOOV.

Det är väl på grund av loven som man blir lärare, eller hur?

TV4 brukar ju betala de bröllop som kärlekshistorierna i ”Bonden söker Fru” resulterar i. Jag och Bonden funderade på en liten kupp.

Bonden söker till programmet (och blir självklart uttagen). Jag skriver ett brev och blir SJÄLVKLART UTVALD att bo på gården. Snart har man ett påkostat bröllop som är helt gratis.

När jag sedan analyserade det hela lite djupare stötte jag dock på vissa betänkligheter...

1. Vårt hem, väl genomrenoverat, bär tydliga tecken på att en kvinnas hand styrt det hela. Det saknar takfläktar i krom och pösiga skinnsoffor  och är inte heller en total kvarleva från 1960, vilket de flesta ”bonnungkarlshem” verkar vara.

2. Lite väl uppenbart när jag hittar betydligt bättre i bondens hus än vad han själv gör. Han har ingen aning om att tabletterna till diskmaskinen ligger högst upp i hörnskåpet eller att potatisstickan ligger i den översta lådan, i facket näst längst till vänster tillsammans med potatisskalaren. Eller att de gästlakan som kommer att behövas finns i en gammal koffert ovanpå garderoberna i sovrummet.

3. Att jag har full koll på vad som odlades på de olika åkrarna förra året och för långa diskussioner med Bonden om hur allt timmer ska transporteras ut ur skogen och om detta kräver en ny skogsvagn (och en Louis Vuitton-väska).

4. Att han faktiskt faller för någon annan, mer lämpad för lantbruk än jag. Någon som hellre plöjer än tar en shoppingrunda och som har en samling av hörselkåpor och blåställ i stället för 200 handväskor... (Fast vem kan vara bättre än jag?)

5. Varken jag eller Bonden klarar romantiska fjolldejter och att Bonden skulle gå upp i atomer om han var tvungen att ge sig iväg på kärlekssemester när det är som mest att göra med lantbruket. Så tror jag vi skiter i kuppen.

Bonden köpte den här "lilla" gurkan idag.

Men jag lovar, jag har inte klagat.

Det här har jag gjort idag:

Bytt profilbild på min facebook.

Det var det.

Jag har också funderat på hur en del kan vara inloggade på fejjan HELA tiden?? Öppnade de upp den vid registreringen för att sen aldrig någonsin logga ut. De kanske inte vet att man kan logga ut??
Det är ungefär som de två dygnet-runt-öppna mackar vi har i Bynn.
Behöver de verkligen någon nyckel? Eller har de kanske tappat bort nyckeln, och istället för att beställa en ny har öppet jämt?

Nu ska jag ta på mig ett par strumpor och åka och hämta Bonden efter bandyn.
Sen ikväll kommer Fru Furman, Mannen och barnen. Innan de kommer ska jag göra om mig till en festpingla och laga mat till dem.

-Jag har gjort något dumt, säger Bonden.

Och det hade han. Han har kört med traktorn (fort?) på en sten och slagit huvudet i taket. Det blev ett jack som blödde. Mycket.

Jag vet en bonde som skadade sin nacke på samma sätt (fast det var ett dike inblandat också).

Alltså Bonden, det räcker nu!
Var rädd om dig för fan!

Jag har bara en Bonden!!

Fotnot: Jag har ett helt husapotek av förband hemma. Så jag är väl förbredd. Men ändå!!

Jag och Bonden gillar att åka bil. Ofta tar vi oss en tur på berget och slätten. Idag var det särskilt vackert med solnedgången över Vättern.
Fast det är inte det som är big news.
Vi åkte förbi ett nyplöjt fält.
Och hjälp så krokigt de hade plöjt. Helkrokigt!
Nu ska Bonden berätta det för en annan bonde, så han kan åka dit och titta.
För man ska plöja rakt. Spikrakt. Det är sånt bönder övar på.

Lite längre fram på vägen mötte vi en bil med en nunna i. Jag tycker fortfarande att nunnor är spännande, för det fanns inte så många av dem i Småland där jag växte upp.

Men så kom jag och tänka på:
Skymmer inte doket sikten åt sidan?
Fast nunnor har väl Gud på sin sida hela tiden, så de kan köra lite crazy.



Ser ni, det är rakt!

Jag har fixat i sovrummet i helgen som gick. Nu har vi ett sovrum i shabby chic.

Nya kuddar och nytt överkast. Kuddarna bakom har min mormors mor broderat. Framöver är det meningen att Bonden och jag ska sova gott.




Stolen fanns på övervåningen. Där fanns också den gamla fotogenlampan och spegeln (som är trasig, och bakom finns gamla dödsannonser!). Har jag berättat att vi är sjätte generation på gården? Så det finns mer av de gamla varorna.



Här blandar jag friskt. Biblar från 1800-talet, hylla från 1950-tal, hjärta från 1990-tal, ljusflaska från tidigt 2000-tal och indiska askar från 1995-2005, typ. 

Fru Furman har en bild på mig i sin blogg. Fast vi hade så trevligt så ser jag förbannat ilsken ut. Det var jag inte. Kanske, eller troligtvis, hade jag munnen full med rödvin.

Jag kan också se ut så här.
Lite risig i håret, men glad.

Ser ni hur jag ler lite snett. Det är för att jag alltid flinar elakt mot dem som tar kort på sig själva.

Zara, en av mina äldsta kompisar, gör så fina tavlor. Hennes företag heter Vackra ord och hennes blogg blir klar inom kort.
Bondens systerdotter välsignades i helgen som gick. Hon fick då dessa tavlor av oss, som fina Zara har gjort.

Ser ni sockerbiten?

Hon är bara så duktig!!

Jag är just hemkommen från Fru Furman, vi hade det kanoners trevligt! Tack för det, fina Linda!

Sen har jag ett nytt favorittalesätt:

"Han har inte alla hästar i kanoten"

Citat: Bonden

Det är inte synd om den. Den fick faktiskt äta Västerbottenost innan den dog.
Eller ja, i alla fall tänka tanken att äta Västerbottenost.

"Mmm, vilken ljuvlig doft. Det måste vara Sveriges svar på parmesan. Jag känner hur det vattnas i munn..
PANG!"

I morgon ska jag gå igenom j-ljudet och hur det kan stavas med mina treor.
Visste ni att det kan stavas på 6 olika sätt?
j, gj, hj, lj, dj och g.
Pedagogisk som jag är bestämde jag mig för att komma på en liten ramsa med alla de olika stavelsesätten.

Då hände det igen. Jag fick en släng av Tourettes syndrom. Jag kom bara på fula ord.
Innan jag blev lärare sa jag inga fula ord. Visst svor jag, men jag sa inga fula ord.
På mitt jobb svär jag inte, inför barnen alltså.
Men hjälp, vilka fula ord jag säger när inga barn hör! (och då har de gått hem, förresten säger jag dem bara hemma).

En ramsa jag kom på började så här:

"Hjalmar juckar jävligt djupt.."

Nej, det går ju inte.

Det fick bli:

"Jaguaren gjorde djurläten med hjälp av den ljusa geoparden."

Det var inte snuskigt, det var det inte!!!

Det är bara ni som har sån fantasi...

Titta vad jag gjorde igår! Jag kokade årets äppelchutney!
Underbart god i kycklinggrytor, och har man en fruktträdgård så måste man ta vara på frukten.

Fint va?

Det gick åt ca 30 äpplen.

Frågan är nu vad jag ska göra med de resterande 2700 äpplena...

Skrattar högst!!

Jag såg detta i Jessicas blogg, så jag var tvungen att lägga in det här. För det var kul. Urkul.

Men var inte ledsen, Camilla. Hon som spydde i direktsändning har blivit kändis. Din tid kommer.

Jaha, då var det ingen som fattade min bonnehumor, eftersom jag hade noll i kommentarer på förra inlägget.
Låt mig förklara:
Man promenerar inte över åkrar. Det är inte ens tillåtet i allemansrätten.
Men man kan gå över åkrar. Bonden alltså, eller jag. Eller vem fan som helst, som har tillåtelse av den som äger marken. Eller jobbar åt den som äger marken. T ex när man sätter ut pinnar som gäller som markering inför sprutning och gödning, dessa underlättar för Bonden så han vet hur han ska köra (man får varken överspruta eller övergöda, sprutar man för mycket dör allt och om man göder för mycket lägger sig grödan ner och det blir svårare att tröska).

Men ingen bonde har tid med romantiska promenader.

Och sen till Milda-reklamen.
Raps är oerhört vackert när det blommar. Men rapsen är inte mogen då.
Nej, den är mogen när åkern är brun (skitful) och växten har små "skidor", i vilka det finns svarta små frön.



Förstår ni nu varför Bonden och jag skrattar åt reklamen?

Tänk, för 10 år sen hade jag inte en aning om detta.
Hade något sagt att jag skulle intressera mig för lantbruk hade jag bett den dra något gammalt över sig.
Ändå hamnade jag här.



Och jag älskar det!