Jag och Bonden

Igår bjöd Bondens föräldrar på julkonsert i Kinnarps Arena. Det var med Sissel Efternamnetkanjagintestavatill, the Real Group, Orsa spelmän m fl.
Jättetrevlig. Vackert. Jag vill också kunna sjunga som Sissel.
En som tyckte det var mindre trevligt var tonårskillen på raden framför. Han tittade inte upp en enda gång. Under en tre timmar lång konsert. Än mindre drog han på mungiporna. Eller det gjorde han ju. Neråt.
Frågan är om det inte är trevligare för hans familj att han får stanna hemma nästa gång? Eftersom biljetterna kostade nästan 600 spänn?
Konserten var så bra att publiken gav stående ovantioner. Det var jätteskönt att få stå upp lite, då stolarna på parkett gav en viss plastsmak i rumpan. Men jag borde stått kvar. För när jag skulle sätta mig ner tänkte jag bara flytta min handväska först, en sån sitter man ju inte på. Så jag böjer mig på något konstigt vis och smäller näsan rakt i Bondens huvud.
Fan vad ont det gjorde!

Idag är jag mätt. Så mätt. För idag bjöd Bondens föräldrar igen. På Turisthotellets julbord.
Det var gott. Det var så gott. Och så fräscht!
Eller snuskigt gott, som Bonden sa.
Och vanilj- och kanelpanacottan var det godaste jag ätit.