Bängskalle!

Tillägnat dig, pappa Bängskalle, som var med dina tre söner på Östenssons i fredags:

Så trevligt att du tog dig tid med dina söner! Att tillsammans inhandla middagsmaten, det stärker samhörigheten i familjen!

Vilken tur att ni valde en så stor affär, så ni fick mycket plats att umgås på.
Vet du vad, jag är säker på att dina söner kommer lyckas riktigt bra på skolmästerskapet i friidrott, nu när de tränat löpning i varugångarna!

Det var också intressant att studera deras forskningsprojekt, det där med människans reaktionsförmåga. Tänk så fiffigt att göra det i svängdörrarna in och ut från affären! Att den där farbron körde in med sin matvagn i glasdörren när din son stoppat dörren med en hand över sensorn, det kommer säkerligen ingå i din sons framtida forskarutbildning.

Och vilka kreativa och lekfulla barn du har! Tänk, att leka tafatt och gömme på en parkering bland bilarna, det visar verkligen att de har lekförmågan kvar. På parkeringar kör ju ändå bilarna så långsamt. Dessutom har väl alla backsensor nu för tiden, så det är ju ingen risk att bli påbackad när man ligger bakom en bil.

Synd att du missade det där som din son skrek till sin bror.
Jag är säker på att du hade blivit stolt!

/Hon med de rosa skorna

Fotnot: Bängskalle heter egentligen något annat, vad vet jag inte. Barnen går inte på frökens skola. Om de hade gjort det hade detta inlägg aldrig ägt rum.

Kommentarer
Postat av: Gustaf

Mest synd om vissa barn, även om dessa inte verkar "fara illa". Men, jag kan bara hålla med.

2009-09-13 @ 13:10:48
Postat av: fröken Elin

Barnen i fråga, och dennna analys är helt och hållet min, fördomsfull och dömande: Barnen hade det materiellt sett väldigt bra. Bättre än många andra. Det saknas nog inte så mycket i deras uppväxt, inte heller kärlek. Men uppfostran saknas definitivt (märk väl att jag studerade dem i hela 20 minuter!) Jag tror säkert att det ändå kommer att gå hyfsat för dessa. Det finns andra barn som det är så oändligt mycket mer synd om. De klarar jag inte ens av att skriva om. För deras skull gråter jag. Och det sista var helt utan ironi.

2009-09-13 @ 13:58:50
URL: http://bondensfru.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0