Jag och Bonden

...RAPSBAGGAR!

I min familjs bekantskapskrets har det här med den gula färgen och faran för rapsbaggar i åratal varit ett stående skämt. Det hela har sin bakgrund i när vännen, till lika idrottsläraren skulle beställa nya skoltröjor. Han ringer då till en t-shirt-tryckeri i Skåne.
- Jo, vi hade tänkt slå till på färgglatt och bestämt oss för gult!
- Guuelt??????!!!!!!
-Ja, gult, nu till sommaren, solens färg, härlig skolanda.
- Men RRRRRAAUPSBAUGGEN DÅ????!!!

Idrottslärarvännen, som har väldigt nära till skratt, höll nära på att skratta ihjäl sig. Vaddå rapsbaggar liksom? Vad kan de utgöra för fara för en gul t-shirt? Hahahah. Gud så skoj. Sedan har det i alla år låtit följande:

-Jo, jag funderar på att köpa en gul klänning.
- Guuel?? Men raaupsbaugen då? Hahahahaha!

Jag är ju nämligen uppvuxen i Småland, helt utan rapsfält, men med en hel del skog. Ett ställe där man skojar om rapsbaggar, men inte om granbarkborrar.

Så flyttar jag till östgötaslätten. Till Bonden. Till gården. Till stället med ett rapsfält på andra sidan vägen.
När jag kommer hem med en ny solstol, och talar om för Bonden att jag valde mellan den cerisa (som jag köpte) och en gul, och att jag fortfarande känner mig osäker på om jag valde rätt, tittar han på mig som jag är dum.
För INGEN köper väl en GUL solstol???

TÄINK PÅE OUJUPSBAGGEN, DÖE!

Nu gör jag det.

En snygg, gul marimekko-vaxduk?
Nej, just det, rapsbaggen.
Härligt gula, färgstarka stolar till nya altanen?
Nej, just det, rapsbaggen.
Gula, sommarfina dynor?
Nej, just det, rapsbaggen.
En gul, corvette stingray?
Nej, just det, rapsbaggen.

En sak gillar jag. Sånt där medel som Bonden sprutar på rapsåkern.
Det tar död på rapsbaggar!