Jag och Bonden -

Det efterlängtade Ullaredsinlägget!

Nu kommer det! Mitt Ullaredsinlägg! Lika bra som på tv. Eller inte riktigt kanske, jag såg ju varken Morgan, Boris eller Ola-Conny. Fast jag såg Donatella Versace. Tänk att det går så dåligt för modehuset att hon måste handla i Ullared. Det kan ju ha varit någon annan också, men hon såg lika hemsk ut, så man vet aldrig.
Till att börja med vill jag säga att jag var i Ullared. Inte på Ullared. Däremot på Gekås i Ullared. Men jag har alltid stört mig på att folk säger "jag var på Ullared". Det är ju bara så fel.
När man har varit i Ullared får man alltid frågan om det var mycket folk. Den frågan är relativ. Om jag säger så här: Vi kunde gå rätt in, det gick att röra sig och vi hade en person framför oss i kassan. Då är det inte mycket folk, säger de som har varit där när man får köa tre timmar i kassan. Sen att det ändå är folk precis överallt, spelar ingen roll.
Jag hade bestämt mig för att hela tiden hålla mitt goda humör uppe. Det är ingen enkel sak i Ullared. Men jag jobbade på bra. Först började vi på hygienavdelningen. Smått hysteriskt, folk blir som galna när de kan köpa billig duschcreme. Bonden (jo, han var med, jag ljuger inte!) ställde sig på mina order stilla med våra vagnar, sedan gick (trängde) jag mig runt och fyllde famnen med schampo, duschcreme, wettexdukar och tandkräm.
- Har du sett Bonden, nu kan vi tvätta oss igen!
När jag basunerade ut det tittade folk jättekonstigt på mig. Alltså fatta, jag skojade ju bara (samtidigt som jag diskret luktade mig under armhålorna).
Emellanåt ropades efterlysningar på olika vagnar ut. De har nämligen en sån fiffig uppfinning i Ullared. Alla vagnar är märkta med en färg och ett nummer. För att jag absolut inte skulle glömma min vagns färg och nummer skrev jag upp det på armen. En lapp går att tappa.
Efter detta delade jag och Bonden på oss. Han gick ner i källaren, till verktygen (så ointressant) medan jag trängde mig fram mot damavdelningen. Hela tiden på gott humör.
På damavdelningen hittade jag en kort bolerokavaj samt en jeansskjorta som såg intressanta ut. Ner med dessa i vagnen för att hitta en spegel att prova dem vid. Nu tror ni som aldrig varit i Ullared att de inte har några provrum. Det har de visst. Men GLÖM att jag ställer mig i kön dit!
I stället gick jag ned mot leksaksavdelningen. I högtalarna kommer det ett nytt utrop med en efterlysning på en vagn.
Jaha, tänkte jag, inte är det min i alla fall, för jag har ju blå XXXX. Sen tittar jag ner på vagnen. Och inser (håll i er nu) att jag kör runt på en gul!!!! Jag har begått den värsta av dödssynder i detta lågprisets mecka. Jag har tagit någon annans vagn!! Och vad som är ännu värre är att (förlåt en egoist) i min vagn, som jag inte har, ligger min handväska med min plånbok i. I ett sånt läge är det bara att tacka högre makter att jag inte hade min LV denna dag. Efter ett paniksamtal till Bonden, rusar jag tillbaka mot damavdelningen. Det går att ta sig fort fram även på Gekås. Fast man måste ha hög puls. Väl framme vid jeansskjortestället står den. Min vagn. Snabbt som ögat byter jag tillbaka och går därifrån som om inget hade hänt. Jo, så gjorde jag, och innan alla Ullaredsfreak har hunnit explodera över att jag inte lämnade in vagnen som jag hade "stulit", så var det inte den som var efterlyst. Jag lever ännu på förhoppningen att ägarinnan till den andra vagnen fortfarande nös damm i provrummet.

Sedan fortlöpte besöket utan större missöden. Visserligen var besöket på leksaksavdelningen en mardröm i sig, men vi fick ändå tag i ett lass med julklappar till syskonbarnen, så det var det värt. Julavdelningen var också något av en upplevelse. Ungefär som råttor i en bur. Ett litet tips till dig som funderar på att åka till Ullared: Akta dig för kärringavdelningarna, alltså typ damavdelningen, julavdelningen, hygienavdelningen. De är hemska. I källaren, bland verktygen, är det tvärtom ingen trängsel alls.

Och även om allt är billigt, blir summan ändå jättestor, när man kommer till kassan. Särskilt när man är en ljusknarkare som jag. Det blev nära på en överdos på ljus, om man säger så.

Hur det gick med det goda humöret? Det behöll jag genom alla mardrömsavdelningar, ända tills en kärring körde av min hälsena med sin vagn. Då skrek jag.

Innan jag visar in er i mitt "fynd-showroom" ska jag dela med mig av den absolut roligaste kommentar som jag har hört i Ullared (några år sen jag hörde den, dock)

Kvinna till expedit: Har ni någon fyndhörna här??