Jag och Bonden

Imorse var jag företagsam nog att ta den gamla bilen. Den man inte behöver vara ett skit rädd om. När det sedan var dags för hemfärd var det nämligen inte läge att vara rädd om något.
Nej, för att ta sig igenom meterhöga drivor gäller det att ta fart. Det gjorde jag. Full fart och direkt en decimeter snö på vindrutan. Jag såg ingenting utan körde på känn, fortfarande i full fart, tills vindrutetorkarna hade fått bort det. Väl hemma svänger jag in på gårdsplanen. I stället för att svänga som jag vill styr bilen mot den nya dieseltanken. Jag girar lite mer åt höger för att undvika att köra in i den, onödigt liksom. Sen sitter jag fast. Men vad gör väl det, jag var ju hemma. Bonden befinner sig en mil bort, i en trasig traktor. Jag kan inte åka och hämta honom, för det går inte att komma ut med den andra bilen. Det är ju "någon" som har kört fast en bil på gårdsplanen.
Tur att det finns andra bönder som kunde transportera Bonden hem.
Nu måste vi kanske köpa en ny traktor. Det blir säkert jättebilligt. Jippie så skoj.