Jag och Bonden

I vissa lägen är jag så väldigt präktig (eller i flera lägen, skulle nog en del säga). Särskilt om det har med säkerhet att göra. Better be safe than sorry liksom. Som i följande fall:

Jag har alltid cykelhjälm när jag cyklar. Ibland tänker jag att "jag struntar i den", om jag bara ska cykla en kort sväng, men sen så tänker jag att det kanske blir just den gången som jag cyklar omkull, så då åker den på. Jag har också hjälm när jag åker skridskor och när jag åker pulka och framförallt när jag åker slalom. Jag tycker att det ska vara rabatt på liftkortet om man har hjälm när man åker, eller snarare dyrare för dem som åker utan hjälm (för det låter mycket värre). Man ska ha hjälm när man rider också, men det gör inte jag. Hästar är osäkra saker. Egentligen borde man ju ha hjälm när man går, eller vänta, det har jag ju redan provat en gång!

Reflexer, jag kan inte prata mig nog varm om reflexer. Jag blir alldeles nervös om reflexen lossnar när man tar upp den, det har hänt två gånger i vinter. Då håller jag den i handen tills jag kan stanna och sätta fast den. För man kan inte stanna var som helst, man kan få snö eller is i huvudet. Alltså borde man ha hjälm. Men om jag ska ut och gå här hemma när det är mörkt är det reflexväst som gäller, man syns inte annars! Om ni visste vad jag vill skälla på människor som inte har reflexer. Jävla pappskallar!! Fast jag har inte reflexvästen när jag är ute mitt på dagen, det var det en annan som hade. Jag skriver inte vem, det talar jag bara om muntligen.

Jag kan inte ens backa ut bilen ur garget utan att ta på mig bältet. Ja, ibland händer det att jag tar på mig bältet även om jag ska sitta i bilen och vänta en stund. Det händer också att jag ringer till Bonden när han är ute och kör bil för att kontrollera att han har bältet på sig, han slarvar med det nämligen. Det skyller han på traktorkörningen, jag undrar varför, det finns ju bälte i traktorn? Man ska också ha bälte när man åker buss. När vi var på Kanarieöarna var jag den enda som tog på mig bältet i bussen, den enda! Och glöm för allt i världen inte att ha bältet på HELA tiden när du flyger! Tänk om planet måste dyka! (Fast jag hade visserligen redan avlidit av skräck om det hade hänt mig).

Jag kontrollerar alltid så att det säkert finns flytväst under mitt säte när jag flyger, även om min pappa säger att det är det samma som att det skulle finnas fallskärmar på båtar. Men jag säger bara Hudson River! Rätt så bra att ha en flytväst då. En gång flög jag inrikesflyg i Indien. I stället för flytväst skulle man ta loss stolsdynan och flyta på. Ska det vara säkert???

Hamnar jag vid nödutgången när jag flyger läser jag mycket grudligt igenom hur man öppnar nödutgången och fäller ut rutschbanan. Mycket grundligt! Jag är nämligen alltid säker på att jag kommer vara tvungen att göra det.

Nu skulle ju inte detta handla om min flygrädsla. Nog om det alltså.

Bonden håller mig alltid i handen när vi går över gatan. Inte för att han tror att jag, likt ett barn, ska springa rakt ut, nej för att överhuvudtaget få med mig över. Jag vill helst ha helt bilfri gata när jag går över.

Jag spottar aldrig ut ett tuggummi på gatan eller gräsmattan. Det kan komma en fågel som tar det i näbben och sen dör av ihopklistrad näbb. Hjälp så hemskt.

Torktumlaren, den får absolt inte vara igång när man ska sova eller när man inte är hemma. För det kan börja brinna! Det händer dock ganska ofta att det torkas tvätt ganska sent hemma hos oss, så då måste Bonden eller jag stanna uppe och vänta tills det är klart.

Bra däck är också jättevikigt. Med bra mönster. På vintern ska det vara dubb, i alla fall om man bor på landet och kör på riktigt vinterväglag, det vill säga is. (Förresten kan man snart köpa däck av oss.)

Det är superviktigt att gå på rätt sida vägen, använda övergångsställe, cykla på rätt sida vägen. Att köra bil på rätt sida vägen är också ganska viktigt, när jag tänker efter.

Katterna får inte gå ut när vi torkar spannmål i torken, de kan nämligen fastna där. Storkatt satt en gång fast under en silo i två dygn, i ett smalt rör. Det var jättehemskt. Skratta inte åt det!

Torken och silon är en skräckhistoria för sig, jag avskyr den tiden när Bonden ska springa upp och ner i den där rangliga trappan varannan timme hela nätterna. Typ 15 m högt. Hemskt. Mer än en gång har jag sprungit ut skräckslagen endast iklädd linne och trosor, efter att ha vaknat med en tom sänghalva bredvid mig, i tron att att Bonden har ramlat ner. Fast då sitter han i traktorn och sover, för det "är ju så jobbigt att gå in". 

Det var en de av mina nojor, med med säkerhet inte allt.
Vad har ni för nojor då?