Är det inte idyllisk så säg?

Ni har säkert sett dem, skolplancherna från förr. Idag betraktas de som rariteter. På min skola har vi en uppsjö och det händer att jag använder dem. Framförallt när jag undervisar om livet förr.



Ser ni? Bonden har plöjer, hans bondmora kommer gående med kaffekorgen. Hon har böljande kjol, tyget har hon vävt själv i vävstolen på gavelrummet. Håret är uppsatt i en klädsam knut och kinderna är naturligt rosiga. Man kan riktigt höra hur fåglarna kvittrar, humlorna surrar och blommorna doftar.

Så där har inte jag det.
Nej, jag hoppar upp på min cykel, iklädd knallrosa linne och ett par skitiga arbetsbyxor i hängslemodell. I ena fickan har jag en Coca-Cola (min bondes kaffe), håret är uppsatt i ett skatbo och på nästippen vilar ett par flådiga solglasögon. I luften luktar det svinskit, som troligtvis kommer sätta sig i den nytvättade tvätt jag just hängt på tork, så att jag får lukta stall den närmsta veckan. Bonden och jag sitter heller inte ner i gröngräset, det har Bonden inte tid med, han fortsätter sitt eviga slit i traktorn. Jag för min del far vidare på min cykel och tycker att livet är skönt att leva.

Men om det gör sig på en skolplanch, det är en annan sak.

Kommentarer
Postat av: Catharina

Tror det skulle bli en superfin skolplanch!

2011-05-10 @ 20:55:07
URL: http://blog.st.nu/cattaslivochtankar
Postat av: Helena m. 4

Mamma jobbade också i en äldre och mindre skola i ett "finare" område - så den skolan var full av sådana gamla hårda planscher, snacka om nostalgi...

Dock är skolan nu styrd i privat (och alternativ) regi, så jag undrar om den nya ledningen och personalen insett värdet av det gamla... Tvivlar...

snyft

2011-05-18 @ 19:53:10
URL: http://mittispenaten.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0