Sankta Lucia eller du får plats i mitt baksäte
Igår skulle jag och mina arbetskamrater åka bil tillsammans. Min kollega har en bil av modellen mindre. Jag öppnar passagerardörren fram och fäller sedan sätets ryggstöd för att släppa in en annan kollega i baksätet. Det går inte. Jag inser att det är för trångt att ta sig in.
- Hur kommer man in i baksätet på din bil? frågar jag kollegan som äger bilen.
- Man öppnar bakdörren, svarar hon.
Tänk, min fina kollega har en bil som det faktiskt går att öppna bakdörrarna på. Jag hade ingen aaaaaning om att det fanns sådana!
Sånt här händer mig mer än sällan. Tur är väl det, vad skulle jag annars blogga om? Trött som en sengångare är jag också. Det blir lätt så när man under de tidiga morgontimmarna drömmer panikdrömmar om att man glömt tala om för elevernas föräldrar att det är luciafirande samma kväll. Stressen försvinner ett kort ögonblick när man vaknar och inser att det är maj månad och lucia är långt in i framtiden. Att man sedan somnar om igen och fortsätter drömma att man i panik skriker:
- Det gör inget att de har skrynkliga lucianattlinnen, bara de kommmer!!!!!!!
Wow! Vilka bilar ni har! Med bakdörrar! :-)
Catta: Vet du vad jag upptäckte idag?? Jo, min bil har också bakdörrarna och även dem går att öppna!!
Stressdrömmar är så jobbiga. När vi renoverade som mest drömde jag att det fanns en dörr bakom bokhyllan i kontoret och bakom den dörren fanns hur många rum som helst som behövde renoveras...
Sis: Men så där drömmer jag ju ofta! På övervåningen finns det hur många rum som helst som även dem behöver renoveras! Undra om det är bokhyllans fel, din gamla står ju på min övervåning nu? Ibland är rummen dock fyllda med de mest underbara gamla handväskor. Det är skit att vakna då faktiskt.
Det är säkert den där jävla bokhyllans fel alltihop!! ;)
Sis: Jag vågar inte behålla den, när renoveringen av övervåningen startar så åker den ut! :-)
Bara SLÄNG!!
