Ett sladdbarns memoarer
Idag, när jag stod ute och hängde tvätt, omgavs jag av ett tickande ljud.
Nej, det var inte en bomb, det var gräshoppor.
Genast tänkte jag på ormar. Varför? Jo, för när jag var liten trodde jag att det var en orm (eller flera!) som kom när jag hörde ljudet av gräshoppor. Ormar skulle nämligen ha ett tickande ljud. Jag var så säker på detta att jag spenderde mina barndomssomrar i gummistövlar och stampade i marken allt vad jag kunde, i alla fall varje gång jag skulle gå på någon av ängarna i sommarstugan. Inget barfotabarn här direkt.
Nu har jag googlat fakta om huggormar, och ingenstans står det att de tickar.
Så vad har jag fått det ifrån?
Det var säkert mina syskon som hade lurat i mig det.
På grund av dem var jag som barn livrädd för att få skrapsår, eftersom det skullle komma fram grön ödlehud under den vanliga huden. Gissa vilket serie de tittat lite för mycket på?
Kommentarer
Postat av: Nettan
hahaha! Lustigt hur barn tänker :-)
Men mina tankar går osökt till krokodilen i Peter Pan. Han tickade ju när han var på väg? Är det nån sån koppling du har fått?
Postat av: Fina Frun
Tickande ormar har jag inte hört talas om - men skallrande ormar! Finns ju dock inte i sverige...
Postat av: Big sister Mrs Strongson
Nu tycker jag att du är lite vrång... ;)
Postat av: Cizzi
Åh en till som sett för mycket på V hör jag.. Jag kunde ju aldrig äta sega råttor utan att sluka dem som just ödlorna i V:) Det är vi sladdisar som få stå ut med sånt:)
Trackback
