Så fin, så fin, så fin!!!!!!

Kolla in min brudväska. Visst måste man bara älska den!!!!??


Dumma tant

Idag har jag fått arga blickar och viftningar från en tant då jag körde bil.
Vad jag gjorde?
Jag körde inte för fort.
Jag tutade inte på henne.
Jag skvätte inte ner henne med vatten.
Jag körde inte på henne.

Nej, jag STANNADE för henne på ett övergångsställe. Ingen tvärbroms, utan saktade ner farten i god tid, så att lilla tanten, som hade haft så bråttom på övergångsställets första halva, skulle kunna gå den resterande biten i lugn och ro. Dessutom log jag, för det var vackert väder och jag tror på leenden.

Då vägrar hon gå, börjar vifta och kasta onda ögon på mig.

Det är helt klart svårt att tycka om alla tanter.

Man får inte skräpa ner...

Vi ska inte ha någon blomsterflicka på vårt bröllop.

Men OM vi skulle ha det hade jag velat ha den här tjejen!


När det går trögt

Jag läser på Aftonbladets hemsida hur spekulationerna går om vem som ska få Nobelpriset i litteratur i morgon.
Delrubriken är följande:

"-Han vinner Nobelpriset"

Under visas en bild på Johnny Depp i rollen som Jack Sparrow.

Några sekunder hinner jag tänka att nu har Svenska Akademien rökt på ordentligt.
Sedan inser jag att det är en annons jag tittar på.

Undra vem det är som har rökt på?
Till mitt försvar ska sägas att jag har jobbat över 12 timmar idag. Jag ska nog gå och lägga mig nu.




Scary!!

När jag var liten var jag riktigt rädd för Saddam Hussein och Christer Pettersson.

Nu är jag mest rädd för Gunilla Persson.




Huvva, henne vill man inte möta en mörk kväll!

Det här med kläder och hur de är skapta

Jag förstår inte hur de som designar kläderna tänker ibland. Jag köpte en ny klänning i fredags. Den har ni här om ni är intresserade av hur den ser ut. Superfin.
Det är bara ett problem. Det finns inte en chans att jag kan ta på mig klänningen utan hjälp av någon annan. I ryggen ska den nämligen knäppas med knappar som ska fästas i små elastiska gummibandsöglor. Ja men det är ju så enkelt att göra själv. Eller inte.
För att kunna använda denna klänning måste man alltså leva med någon som kan vara behjälplig (det funkar ju för mig, Bonden får visa sina talanger när det gäller knepiga knappar). Inte en klänning för singlar alltså. Möjligtvis om man sliter riktigt mycket skulle det vara möjligt att knäppa klänningen på egen hand när man tar på sig den, men att få av den utan hjälp är rent omöjligt. Betyder det att klänningen garanterar att man får med sig någon hem när man som singel har haft den på sig?
Tro nu inte att mitt problem att knäppa klänningen beror på att jag är ovig. Nej då, jag kan knäppa min brudklänning i ryggen helt på egen hand. Det är för övrigt den enda klänning som kan kräva hjälp med att tas på och av, för den är ju en given "iförhållandeklänning".
Eller rättare sagt, man är garanterad att få hjälp med att ta av den.

Trist

Det är inte många som köper korv idag.

Jag läser Damernas värld i stället. Superengagerad.


Så engagerad

Jag har kioskansvar på crossbanan idag. Eller det är Bonden som har, men han kör.
Dessutom har jag sovit på fritids i natt.
Det är inte klokt vad jag är engagerad.

Fast någon kommer vara lättvaggad i kväll.

En sak till. Ni gillar att jag appbloggar nu va?


Nu är jag framme!!

Jag är i Linköping. Det är jag i alla fall säker på.
Antingen bygger de om ALLA vägar i den här stan, eller så har de helt enkelt bara bestämt sig för att jävlas med mig. Dessutom går alla trafikljus emot mig. Vem har tid med det?
Tacka vet jag grusvägar med mötesplatser.
Jag hittar inte i den här stan. Tack vare gps:en hittade jag till klänningsbutiken (hrm, trots att jag varit där två gånger förut). Sen ville gps:en att jag skulle ange adress till Ikanohuset.
Vem kan den?
Trots att jag varit i Linköping hundratals gånger hamnade jag inte alls där jag trodde att jag skulle hamna. Det var riktigt nära att jag kom till Vimmerby. Vilket säkert är trevligt i sig, men inte så bra om man tänkt sig att byta ett par (oanvända) trosor på Triumph.

Nu har jag i alla fall hittat rätt.
Dessutom kan jag adressen hem.
Gissa om jag ska skriva in den i gps:en sen?


Sugen på korv?

Jag kokar korv på crossbanan.
Fast jag gillar inte korv.

Eller jo, fast det beror på vad det är för korv.

Lammkorv är gott, till exempel.


Äääääääntligen!!!!!!!!!

Blogg.se har äntligen fixat en app för iphone!! Nu ska ni få följa med mig överallt. Ni kommer att älska det!!


Svårt bridezilla-anfall i antågande

Okej, den här väskan hade jag bestämt mig för till vårt bröllop.

(Skiten går inte ens att visa, hur många gånger jag än klistrar inte den)


Nu har den utgått!!!!!!!!!!!!!!!!

Ni vet hur viktiga väskor är för mig. Behöver jag säga att jag nästan gråter??
Jag har kontaktat företaget som säljer den, de har inga kvar. Dessutom tyckte de inte att den passade som brudväska. Nähä???? I stället tyckte de att jag skulle köpa en kritvit. Jomenvisst, det blir ju ursnyggt till min cremefärgade brudklänning.

Älskade bloggvärlden, kan ni vässa era googlefingrar och hjälpa mig googla fram en fin, bullig brudväska? Inte kritvit!!

Själv har jag scrollat mig igenom 50 (!!!!) sidor på tradera.
Vet ni hur många fula väskor det finns där??
Det vet jag!




Jag funderar även på den här, ska bara ta reda på vilka mått den har.







Min bal på slottet

Det är skitmånga som har fått lön idag.
Inte jag.
Det beror inte på att jag jobbar på Saab eller nåt liknande. Nix, jag är kommunanställd och får således lön den 27:e.
Det är lika kul varje gång alla andra har lönefredag och en annan har sistahelgenförelönhelg.

Fast vad gör väl det.

26 november - vårt bröllop
28 december - Thailand
19 februari - fjällen

...och lön på tisdag!!


Så gick det upp ett liljeholmens

Jag kollar på hockey på tv. Det är rätt bra fart i matchen.
Fullt med energi. Upprepade gånger funderar jag på varför matchen går så sent??
Att de orkar!!??

Nu är den slut. Klockan är 21.28.
Helt normal sluttid alltså.

Men eftersom vi åt innan klockan sju i kväll och att jag även hann ta ett bad innan klockan åtta så ligger jag alltså före i tidsschemat. Detta trots att jag inte var hemma förren strax efter klockan sex.

Det är alltså så här man gör om man vill komma i säng innan midnatt?

Jag har precis gjort en halv frivolt bakåt...

Jag har precis gjort en halv frivolt bakåt i mataffären. Varför? Jo, jag halkade på något klet på golvet, satte klacken i det och vred runt foten. Det gjorde skitont!!! Vad jag gjorde? Pressade tillbaka tårarna, smilade upp mig och.... skämdes! Precis som att det var mitt fel att de hade städat dåligt?!


Stort

Igår var vi på hockey. Jag har bara ett lag i mitt hjärta och det är HV71. Precis som många andra har jag tagit Stefan Livs bortgång hårt. Jag kände honom inte, fast ändå kände jag honom.

Igår kom tårarna flera gånger.
När bilderna rullade på Stefan Liv.
När Djurgårdens ordförande i sitt minnestal berättade att klubben skänker 50 000 kronor till Stefan Livs minnesfond.
När hela publiken under den tysta minuten genomförde ett gemensamt tifo och i svart och vitt bildade Stefan Livs namn över hela arenan.

Men framförallt när Djurgårdens klack, Järnkaminerna, stämde upp i hyllningssång till Stefan Liv både före och flera gånger under matchen. När de vid avblås inte hyllade sin egen seger utan i stället hyllade Stefan Liv.
När de höll upp sin banderoll "Människoliv är mer värda än lagtillhörighet".

Vi satt bredvid Järnkaminerna och både såg och hörde hur klackledaren klargjorde att om någon sa ett ljud under den tysta minuten skulle vederbörande åka ut med huvudet före. Då en person lite längre ner på sittplats under matchen började håna North Bank Supporters tittade bara Järnkaminerna på honom. Blickarna var tydliga om vad de ansåg om hans tilltag. Klackledaren påminde direkt om att under den här matchen var det inte tal om något skitsnack.

Trots att HV förlorade lämnade vi arenan med ett varmt hjärta.

Alltför ofta hör man om läktarvåld och supportrar som tänker mer på att slåss än att se på matchen.
Men när det verkligen gäller visas en äkta kärlek till sporten. Och till människorna som utför den.

Tack Järnkaminerna för en fantastisk kväll.


(bild lånad från aftonbladet.se)

Vad hände med?

Jag kollar på en fnittrig Pernilla Wahlgren som presenterar sin lista i det nya programmet "Vad hände med?".
Jag är visserligen inte lika fnissig där jag sitter i soffan och fryser, men jag vill minsann inte vara sämre!

Här har ni dem, mina 10 "Vad hände med?"

10. Ludmilla Engqvist - Det var liksom bara doping och good bye. Men vad hände sen med de där gulblåa naglarna?

9. Den där Micke som hjälpte till att göra Linda som då hette Rosing känd i Big Brother. Honom är det minsann tyst om. Är det bara tjejer som kan bli kända på att pöka i tv? Eller just det, det finns visst några killar från den där vidriga såpan "Kungarna av Tylösand" som livnär sig på att kändisbartenda.

8. Den blå lekhästen som min kompis Samuel hade när vi var små. Alltså, vad jag saknar den häsen. Den var det finaste jag visste. Eller ännu mer, vad blev det av min fina prickiga trähäst som man kunde åka på?? Eller mina fina handväskor i lack, en röd axelremsväska med Hello Kitty på och en fantastisk turkos sak med en stor rosett. VAD HÄNDE MED DEM?????? Jag vill ha dem tillbaka!!!!
.....okej, nog om mina gamla leksaker innan det här spårar ur, för snart blir jag gråtmild och börjar tänka på dockan Petra som blev huvudlös och som jag tvingades att slänga. Fast jag fick väl typ fem nya...

7. Baren i Rederiet. Jag har varit i den på tv-huset vid Gärdet. Var är den nu??

6. Oliver Loftén, han som spelade Åke i Bert-filmen. Han och hans flickvän var med i varje nummer av Okej och det var stort förlovningsreportage om dem. Då var de typ 15.

5. Manicklar. Sådana där plastbokstäver i olika storlekar som man kunde sätta ihop till långa kedjor. Man spelade med dem på rasterna. Varför har inte de kommit tillbaka??

4. Bengt Dahlqvist. Det var han som spelade Daniel i "Skilda världar". Han sjöng in låtar också. Vad blev det av honom?

3. 100-grams chipspåsar. Det var en lagom storlek minsann! Nu finns det bara 200 g eller ännu hellre 300 g och då ligger det alltid minst 100 g kvar i skåpet och blir mjuka och äckliga. Därför har jag slutat att äta chips. Vilket är bra.

2. USA-sockar. Vita sockar med längre skaft som man hasade ner mycket noggrannt i veck. Eller skit i vad som hände med dem och måtte de aldrig komma tillbaka!!!

1. East 17. På allvar alltså. Jag älskade dem. Det gjorde min fina vän Anna också. Om man gillade dem var man dessutom tvungen att hata Take That, så det gjorde vi. När nyheten om att East 17 skulle splittras grät vi. Min favorit var Terry och Annas var Brian. Vad gör de nu??





Jodå, det funkar fortfarande. Lovely!!

Här händer det grejer

Idag har jag sett en man ligga nertryckt i en åker samtidigt som en polis satte handfängsel på honom.
Bonden och jag hamnade nämligen mitt i händelsernas centrum idag.

Jag kan säga så här: Det var rena turen att de där idioterna inte mötte någon när de drog av vägen.
Jag hoppas att de fick lera i munnen när de låg där på åkern och krälade. Lera med mask i.

För 10 år sedan

För 10 år sedan låg jag hemma med hög feber. Jag hade gått två veckor på lärarutbildningen och precis flyttat in i min lägenhet.
Jag kollade på någon tv-såpa när en textremsa började rulla på tv:n om att ett plan kraschat in i World Trade Center och att en extra nyhetssändning snart skulle sändas. Direkt bytte jag kanal till en nyhetskanal. Där visades bilder över hur Pentagon brann.
Långsamt förstod jag att det här var något helt annat än en olycka.

Just då förändrades världen.

Alltid saknad  Aldrig glömd

img_3555 (MMS)

Alltid saknad  Aldrig glömd


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0